Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.tuni.fi/pohtiva/ohjelmalistat/SDP/1449

Suomen Sosialidemokraattinen Puolue

Nästä etapp för välfärden - SDP:s program för välfärdsområdesvalet 2022


  • Puolue: Suomen Sosialidemokraattinen Puolue
  • Otsikko: Nästä etapp för välfärden - SDP:s program för välfärdsområdesvalet 2022
  • Vuosi: 2021
  • Ohjelmatyyppi: vaaliohjelma

NÄSTA ETAPP FÖR VÄLFÄRDEN

SDP:s program för välfärdsområdesvalet 2022

INNEHÅLL
Nästa etapp för välfärden
Starka välfärdsområden tryggar tjänsterna
Reformen av räddningsväsendet tryggar servicenivån i hela landet
Vård ska gå att få när den behövs
Tjänsterna måste motsvara människors behov i livets alla skeden
Välmående personal säkrar servicekvaliteten
Välfärd måste förstås brett
Teknik och digitalisering som ett led av vårdreformen
Det här vill SDP att alla välfärdsområdena i Finland ska ha

NÄSTA ETAPP FÖR VÄLFÄRDEN

Berättelsen om Finland är en berättelse om utvecklingen från ett litet och fattigt land till ett av världens mest framgångsrika samhällen med världens lyckligaste invånare. Den här berättelsen bygger på en stark välfärdsstat som möjliggjort uppkomsten av kompetens, innovationer och välstånd. Det är en berättelse om tillit, strävan till jämställdhet och vars och ens rätt att påverka sitt eget liv och samhället.

Socialdemokraterna har varit med och byggt den finländska välfärden i över 120 år. För oss uppstår välfärd ur en fungerande vardag och tjänster man kan lita på, samt öppenhet och demokrati i samhället. Alla inkluderas och ges möjlighet att påverka sitt eget liv och samhället.

En fungerande vardag lägger grunden för ett gott liv. En fungerande vardag förutsätter att samhället finns där för oss alla, att vi får vård, stöd och trygghet när det behövs och att samhället stöder oss i svårigheter och kriser. Välfärdsstaten utgör ett skyddsnät för alla som bor i Finland, och det finns där såväl i vardagen som under kriser.

Välståndet och välfärden fördelar sig emellertid inte jämnt. Välfärdsklyftan har under årens lopp nu börjat öka igen. Inte alla barn som föds, äldre i behov av vård eller personer i arbetsför ålder som behöver stöd befinner sig i samma position. Därför har vi jobbat med att reformera social- och hälsovården. Den reform som pågått över ett årtionde kommer nu att genomföras, och i början av 2023 inleder välfärdsområdena sin verksamhet. Reformen är viktig för att allas jämlika rätt till välfärd ska förverkligas i hela Finland.

För oss socialdemokrater är jämlik, tillgänglig och högklassig service nyckeln till nationens framgång också framöver. Jämlik välfärd skapar samhällelig tillit, trygghet och en sammanhållning som gör att samhället fungerar bättre. Var och en av oss ska ha rätt till god vård och omsorg och ett välfungerade räddningsväsende, oberoende av var vi bor och på våra två nationalspråk.

Tjänsterna måste gå att fås när de behövs, med låg tröskel och på tillräckligt nära håll. Socialdemokraterna vill att alla som bor i Finland ska kunna lita på att en ambulans eller brandbil når fram vid behov, att man snabbt ska få vård oavsett om det handlar om magsmärtor eller psykiska problem, och att stöd och råd finns att få när det behövs.

Det första välfärdsområdesvalet ordnas i januari 2022 och är särskilt viktigt eftersom de fullmäktige som då väljs lägger grunden för och stakar ut den framtida riktningen för välfärdsområdena. De första fullmäktige beslutar om såväl servicenätet och tjänsternas innehåll som personalens ställning och delaktighet.

Varje välfärdsområde är unikt, och kunskapen om de regionala behoven är bäst i respektive område. Därför publicerar socialdemokraterna specifika mål för valet i varje område. I det här programmet dryftar vi de gemensamma målen för alla välfärdsområden, samt SDP:s viktigaste mål för hela Finland.

Sanna Marin, ordförande i SDP

STARKA VÄLFÄRDSOMRÅDEN TRYGGAR TJÄNSTERNA

Social- och hälsovårdsreformen är ett viktigt steg i utvecklingen av den finländska välfärdsstaten. Målet med reformen är att skapa starkare, jämlikare och bättre fungerande tjänster överallt i Finland. Var och en av oss måste kunna lita på att vi får stöd och vård när vi behöver det. För att de här målen ska kunna uppnås, krävs det starka välfärdsområden med effektivt beslutsfattande, användarorienterade tjänster, stabil finansiering och fungerande demokrati.

Socialdemokraterna vill skapa starka och välfungerande offentliga tjänster. För produktion av social- och hälsovården är tredje sektorn och företag viktiga samarbetspartner för att öka serviceutbudet, möta individuella behov och minska vårdskulden. Ansvaret för att ordna servicen måste emellertid alltid ligga på en offentlig aktör, och den offentliga serviceproduktionen måste vara tillräcklig för att trygga tjänsterna. Välfärdsområdena måste vara pålitliga och förutsägbara samarbetsparter för företag och ideella organisationer.

När de nya välfärdsområdena inleder sin verksamhet, måste fokus ligga på fungerande samarbete med såväl serviceproducenter som kommuner och staten. Den nya förvaltningsnivån får inte skapa ytterligare gränser eller medföra gråzoner där någon kan falla mellan stolarna i trygghetssystemen. Genom reformen förbättras framför allt samarbetet och den multiprofessionella verksamheten inom social- och hälsovården, men samtidigt måste vi också se till att exempelvis samarbetet mellan kommunernas förebyggande arbete och välfärdsområdenas tjänster, eller samarbetet mellan social- och hälsovård och utbildningstjänsterna, fungerar smidigt.

Närservice måste säkerställas i hela Finland

SDP försvarar närservicen. Social- och hälsovårdstjänster måste också i framtiden gå att fås där folk bor.

Servicenätet, det vill säga var det ska finnas verksamhetsställen, fastställs specifikt för varje välfärdsområde utifrån områdets egna behov. Tillgången till tjänster är SDP:s ledstjärna för utformningen av servicenätet. Det betyder att det ska finnas tillräckligt med serviceställen och att de går att nås via enkla förbindelser. De tjänster som används mest i vardagen ska vara tillgängliga och de måste placeras så att det stöder målen för integrering av tjänsterna. För olika typer av problem bör det vara möjligt att få hjälp på ett och samma ställe, i stället för att klienten ska söka stöd på olika håll.

På olika ställen krävs det olika former och kombinationer av tjänster. Det är viktigt att servicenätet ses över regelbundet och tjänsterna ordnas där användarna finns. Också behovet av mobila tjänster måste granskas regionalt och sådana tjänster erbjudas där det är möjligt. Särskilt inom socialtjänsterna måste kompetensen för mobil och uppsökande service utvidgas till att omfatta alla funktioner inom social- och hälsovården.

Servicekvaliteten måste bedömas utifrån användarens perspektiv

Ett viktigt mått på tjänsterna och var de ska placeras är användarorientering. De ska vara lättillgängliga och gå att få när de behövs. Det här betyder till exempel att man bör eftersträva ett ökat utbud under kvällstid och veckoslut, så att folk i olika livssituationer och med olika arbetstider kan få service. Vid social- och hälsovårdscentralerna bör det finnas kvällsmottagning för såväl akuta fall som normala rådgivningsbesök eller icke-brådskande läkarbesök under vardagar.

Tidsbokning, kontakt och rådgivning måste ordnas så att det blir enkelt och snabbt för användaren.

Användarnas röst måste höras när servicen utvärderas och utvecklas. Välfärdsområdena måste ordna kundpaneler för utvärdering och utveckling av olika tjänster.

De språkliga rättigheterna måste tillgodoses

De nya välfärdsområdena måste beakta de två nationalspråken och se till att de språkliga rättigheterna tillgodoses. Det ska gå att få service på både finska och svenska, och i den samiska regionen på de samiska språken.

Dessutom måste man inom tjänsterna beakta den växande andel klienter som talar andra språk och vars servicebehov måste kunna besvaras allt bättre.

Hållbar finansiering

I välfärdsområdena måste det finnas genuin förmåga att besluta om de tjänster som vi alla ska ha nära till. Detta kräver en hållbar finansieringsmodell som tryggar tillräcklig finansiering och uppmuntrar områdena till effektiv verksamhet som är ekonomiskt välskött. Att medel för finansiering av tjänster samlas in så lokalt som möjligt skulle öka områdesfullmäktiges ansvar i förhållande till väljarna, och skapa incitament till effektiv och ekonomisk användning av pengarna. För att den här finansieringsmodellen ska kunna förverkligas har den hittills mest ändamålsenliga modell som presenterats varit förslaget att införa en ny landskapsskatt. Därför har SDP förespråkat beredningen av beskattningsrätt för välfärdsområdena.

Att nya finansieringsmodeller tas i bruk får inte leda till en högre total beskattning, och en förutsättning för alla modeller är ett system för utjämning av skatteintäkterna så att tjänsterna tryggas och skillnaderna mellan landskapen inte hårdnar. Välfärdsområdenas beskattningsrätt är för närvarande under beredning, och när arbetet slutförts går det att ta ställning till detaljerna.

Samarbete och försök för bättre service

Välfärdsområdena måste säkerställa gott samarbete med såväl kommuner som andra relevanta samarbetspartner. I och med att de nya områdena bildas, måste man i ett tidigt skede noggrant undersöka och utvärdera hur kontaktytorna och samarbetet mellan tjänsterna fungerar.

Öppenhet och informationsdelning mellan aktörer och samarbetspartner måste ges vikt i reformen. När de nya områdena inrättas är det viktigt att goda praxis och idéer sprids effektivt till alla områden.

Ledarskapet måste hålla hög kvalitet och skötas fördomsfritt, och incitament skapas för produktion av allt bättre tjänster.

De största utmaningarna i världen möts med vetenskap och forskning. Det kommunala området i Finland har varit öppet för att testa innovationer och ta i bruk de resultat som den finländska vetenskapen och forskningen uppnått. Också välfärdsområdena kan vara viktiga aktörer för att stödja och möjliggöra vetenskap, forskning och innovationer. Det viktiga för områdena är samarbete mellan företag, organisationer, högskolor och forskningsinstitut samt kommuner och den övriga offentliga sektorn. Välfärdsområdena måste samla in data och information om invånarnas statistiska och upplevda välfärd, liksom även om konsekvenserna av olika beslut för välfärden.

Upphandlingar måste främja hållbar utveckling

Välfärdsområdena är betydande upphandlare. Välfärdsområdena måste främja kriterierna för hållbar utveckling i sin upphandlingspolitik, till exempel genom att inkludera kriterier för livscykelanalys, inhemskt producerat och miljö- och energieffektivitet i sina upphandlingsanvisningar.

Sysselsättningen, liksom även möjligheten för små företag och aktörer inom tredje sektorn att delta och vinna upphandlingar, måste tryggas genom villkoren för konkurrensutsättning och den omfattning som fastslås för olika helheter. Även servicekvaliteten och tjänsternas effektivitet måste beaktas vid konkurrensutsättning.

Vid välfärdsområdenas inrättningar måste svinn förebyggas, de val som görs vara utsläppssnåla och andelen hållbar, närproducerad mat ökas.

I fråga om upphandlingar måste särskild uppmärksamhet fästas vid upphandling av datasystem och programvaror i samarbete med andra områden och staten.

Välfärdsområdena måste satsa på systematisk utveckling av upphandlingskompetensen. Utan tillräcklig kompetens uppnår upphandlingarna varken hållbarhetseffekter eller andra mål.

Återuppbyggnad och beredskap efter pandemin

Den finska välfärdsstaten har visat sig vara stabil och uthållig. Konsekvenserna av coronapandemin har berört oss alla, men som land har vi internationellt sett klarat oss synnerligen väl i fråga om såväl hälsa och välbefinnande som ekonomi. Trots det står vi inför en betydande period av återuppbyggnad, när vi måste förmå tackla den vårdskuld som uppstått och kunna besvara frågan om hur vi ska göra oss bättre beredda på framtida kriser.

Under de kommande åren måste insatser göras särskilt för hållbarhet och tillgänglighet, så att ingen ny vårdskuld uppstår. Satsningar måste göras för att lösa de psykiska problem som pandemin medfört och för att beta av vårdskulden inom den psykiatriska servicen. När den stora reformen genomförs måste också personalens välbefinnande säkerställas.

REFORMEN AV RÄDDNINGSVÄSENDET TRYGGAR SERVICENIVÅN I HELA LANDET

Reformen av räddningsväsendet genomförs samtidigt som vårdreformen, och räddningsväsendet kommer att överföras till välfärdsområdena. Ett syfte med reformen är att säkerställa nära förbindelser och samarbete inom räddningsväsendet och social- och hälsovården, särskilt när det gäller akutvård. Synergifördelarna mellan räddningsväsendet och akutvårdstjänsterna är obestridliga.

Syftet med reformen är i fråga om räddningsväsendet att servicenivån ska bibehållas eller förbättras. Reformen av räddningsväsendet kommer att visa sig i form av en förbättrad och mer enhetlig service.

I den nya organisationen i välfärdsområdena måste det säkerställas att räddningsväsendets tjänster utvecklas med tanke på de regionala särdragen. Organisationsstrukturen, den strategiska ledningen och ledningssystemet inom räddningsväsendet måste förnyas som ett led i den övergripande reformen.

I fråga om regional och lokal beredskaps-och säkerhetsplanering måste smidigt samarbete mellan välfärdsområdena och kommunerna tryggas.

Räddningspersonalens ställning måste säkras

För att servicenivån ska kunna tryggas i hela landet, krävs det att tillräckligt med professionell räddningspersonal anställs i kommunerna och välfärdsområdena. En tillräcklig resursnivå för räddningsväsendet måste fastställas nationellt.

Räddningspersonalens ställning måste säkras i reformen. Som ett led i reformen måste personalen också ges möjlighet att påverka hur det egna arbetet utvecklas. Det måste säkerställas att räddningspersonalens kompetens upprätthålls.

Avtalsbrandkårernas ställning måste säkras

I Finland finns det cirka 700 avtalsbrandkårer som består av frivilliga. Avtalsbrandkårerna sköter räddningsuppdrag i nästan hela Finland. Omkring 50–70 procent av alla utryckningar i hela landet sköts helt av avtalsbrandkårerna eller av avtalsbrandkårerna tillsammans med professionell personal. I de största städerna tjänar avtalsbrandkårerna som stöd och reserv för yrkesbrandkårerna.

I samband med reformen av räddningsväsendet är det viktigt att beakta konsekvenserna även för avtalsbrandkårerna. De nuvarande avtalen och samarbetet kommer att överföras från kommunerna till välfärdsområdena helt och hållet och med nu gällande avtalsvillkor. För att räddningsväsendet ska kunna fungera är det emellertid viktigt att välfärdsområdena har tillräcklig kompetens också för att trygga avtalsbrandkårernas verksamhet.

Det måste säkerställas att organisationernas röst hörs inom räddningsväsendet också i fortsättningen. Organisationernas roll för räddningsväsendet är viktig med tanke på avtalsbrandkårernas verksamhet – därför måste organisationernas roll vid utvecklingen och reformen av verksamheten integreras i räddningsväsendets strukturer.

VÅRD SKA GÅ ATT FÅ NÄR DEN BEHÖVS

Tjänster i rätt tid innebär både välbefinnande och besparingar. Det är av yttersta vikt att den vårdskuld som uppstått under coronapandemin betas av. Vi behöver en vårdgaranti samt en service och ett servicenät som är tillräckliga och håller hög kvalitet för att vårdlöftet ska kunna infrias.

För SDP innebär vårdlöftet bland annat att behovet av vård inom primärvården bedöms samma dag som klienten kontaktar en social- och hälsovårdscentral och att vård fås inom sju dagar efter bedömningen av vårdbehovet.

Vårdlöftet gäller såväl fysiska som psykiska hälsoproblem, det vill säga att det också ska gå att få vård inom en vecka för psykiska svårigheter.

Även mun- och tandvården måste vara tillgänglig för alla i rätt tid, bedömningen av vårdbehovet ska göras samma dag som patienten tar kontakt och vårdgarantin för icke-brådskande vård förkortas från ett halvår till tre månader.

En stärkt basnivå

Det ska gå att få vård och behandling i rätt tid utan att besvären behöver bli utdragna. Utdragna problem växer sig större, anhopar sig och blir dyrare att behandla. Att snabbt få hjälp är alltså viktigt och vettigt ur såväl ett mänskligt som ett ekonomiskt perspektiv.

Social- och hälsocentralerna måste erbjuda den närservice och helhet av tjänster som människor behöver. Tjänsterna ska vara lättillgängliga och ha låg tröskel utan att användarna förpassas fram och tillbaka. Vid behov betjänas klienterna av multiprofessionella team med bred kompetens inom såväl social- som hälsovård.

Social- och hälsovårdstjänster för barn måste erbjudas med låg tröskel även i skolvardagen.

Den specialiserade sjukvården utvecklas även i fortsättningen

I Finland håller det offentliga sjukhusväsendet hög nivå och sköter jourpatienter dygnet om i hela landet. Sjukhusens 24/7 jourtjänster tryggas i hela landet.

Dessutom är sjukhusens övriga tjänster inom 50 specialområden mycket viktiga för befolkningen. SDP stöder och utvecklar den specialiserade sjukvården som ett viktigt led i vårt lands hälso- och sjukvård och räddningsväsende. Adekvata specialsjukvårdstjänster ska gå att få också vid social- och hälsocentralerna.

Serviceavgifterna får inte utgöra ett hinder för att få vård

Serviceavgifterna inom social- och hälsovården får inte vara ett hinder för att få den vård och omsorg som behövs. Vid behov ska avgifterna alltid lindras på det sätt som avses i lagen.

På längre sikt har SDP som mål att mottagningen vid social- och hälsocentralerna ska blir avgiftsfri.

Mentalvårdstjänsterna måste utvecklas

De psykiska problemen har under många år ökat, och den långa perioden av exceptionella omständigheter har förvärrat situationen ytterligare. Det behövs såväl snabbare och mer välfungerande tjänster som identifiering av problem och ett aktivt utbud av stöd.

Att problemen identifieras i ett tidigare skede och hjälp fås snabbare förebygger att problemen blir svårare och mer komplicerade. Genom snabbare tillgång till vård möjliggörs även behandling av fler problem inom primärvården, med kortare vårdperioder och enklare åtgärder.

SDP:s vårdlöfte innefattar tjänster inom såväl primärvården som mentalvården. I framtiden ska social- och hälsovårdspersonal göra en bedömning av vårdbehovet samma dag som klienten kontaktar en social- och hälsocentral. Den tjänst som bedömts vara lämplig ska fås inom sju dagar från kontakttillfället.

Tjänster inom mental- och missbrukarvården ska inte enbart ha låg tröskel utan vara helt fria från trösklar. Service måste gå att få i såväl skolor och läroinrättningar som inom företagshälsovården, så att den är lätt att uppsöka och man hänvisas vidare när det behövs och i de situationer där människor finns i vardagen. Tjänster för unga utanför studier och arbete måste gå att få till exempel vid Navigatorerna eller i anslutning till andra liknande tjänster.

Det får inte bli ett hinder att tjänsterna är besvärliga att nå. I det här avseendet kan distanstjänster och digitala tjänster erbjuda redskap för att enklare kontakta och uppsöka vården. De erfarenheter och försök som gjorts under pandemin måste utnyttjas för att utveckla tjänsternas tillgänglighet. Många organisationer har utvecklat snabbt fungerande elektroniska tjänster under pandemin. För unga faller det sig naturligt att uppsöka hjälp via digitala tjänster.

Kriterierna för terapi via FPA:s rehabilitering måste förenklas för att vårdskulden ska kunna åtgärdas. En hälsofrämjande åtgärd är att medborgarnas psykologiska och emotionella färdigheter stärks i skolan och arbetslivet.

Dessutom måste en övergripande utredning göras över utbildningsbehoven inom mentalvårdsbranschen. Utbildningen för branschen måste i framtiden vara avgiftsfri.

TJÄNSTERNA MÅSTE MOTSVARA MÄNNISKORS BEHOV I LIVETS ALLA SKEDEN

Vårdreformen förbättrar servicen för alla som bor i Finland. Integreringen av social- och hälsovårdstjänster höjer kompetensen för att möta människor som helheter och stötta dem som behöver hjälp individuellt och holistiskt. Genom att möjliggöra samtidig tillgång till social- och hälsovårdstjänster, kan olika utmaningar i livet tacklas snabbare och effektivare. Att utveckla multiprofessionaliteten och bryta ner olika typer av silomentalitet i servicestrukturerna är centrala mål för reformen.

I en så stor reform måste särskild uppmärksamhet fästas vid utsatta och särskilda gruppers ställning och tjänster.

En värdig ålderdom är en mänsklig rättighet

Äldres rätt till individuellt anpassade tjänster utifrån en bedömning av servicebehovet måste alltid tillgodoses, oberoende av boendeformen. De tjänster som erbjuds hemma hos individen måste bli mer mångsidiga.

Att personaldimensioneringen inom äldreomsorgen faktiskt blir verklighet måste säkerställas inom varje välfärdsområde. Tillsyn krävs för dimensionering av tillräckliga resurser, så att alla kan lita på att de själva och deras anhöriga tas om hand.

Vårt mål är att äldre tryggt ska kunna leva hemma och få nödvändiga, kvalitativa tjänster där. Effektiverat serviceboende (omsorgsboende) måste vara en möjlighet i rätt tid.

Fler trygga, mångsidiga och flexibla boende-och servicehelheter där gemenskap och funktionsförmåga står i centrum måste skapas mellan alternativen att bo hemma eller på omsorgsboende. Dagverksamhet måste göras tillgänglig för allt fler, och olika former av korttidsvård finnas att tillgå vid behov.

Närståendevårdare utför viktigt arbete till gagn för samhället. Kriterierna för närståendevård måste göras enhetliga över hela landet, stödbeloppet måste ses över och tillräckliga resurser måste avsättas. Närståendevård får inte heller leda till att tjänster gallras bort, utan tjänsterna ska stödja närståendevården effektivt.

Familjeorienterade tjänster med låg tröskel

Livscykeltänkandet måste löpa som en röd tråd genom familjepolitiken. Tjänster för barn och familjer måste utgöra ett kontinuum av lågtröskeltjänster som börjar vid graviditeten och fortsätter fram tills barnet och den unga blivit moget att ta ansvar för sin egen framtid. Rådgivningarna är viktiga aktörer i det här arbetet, och deras verksamhet måste säkerställas och utvecklas.

Därför har SDP som mål att förbättra de förebyggande, avgiftsfria lågtröskeltjänsterna för barnfamiljer. De är för närvarande fragmentariska och motsvarar inte alltid behoven i familjerna. Vårdreformen möjliggör jämlika tjänster överallt i Finland. Tjänsterna för barn och familjer måste göras om till en multiprofessionell helhet.

Som ett led i vårdreformen måste tjänsterna återföras till en nivå som motsvarar familjernas behov, och tillräckliga resurser avsättas för ändamålet. De utmaningar som coronan medfört måste beaktas i välfärdsområdena och satsningar göras på tjänsterna för barn, unga och familjer så att inte misstagen från den ekonomiska krisen under 1990-talet upprepas.

Familjecentren ska verka multiprofessionellt i samarbete med organisationer och andra aktörer inom tredje sektorn, så att de kan erbjuda både öppen kamratstödsverk15 samhet och riktade tjänster för olika grupper i vardagens skärningspunkter.

Barns och ungas behov som utgångspunkt för tjänsterna

Servicen för barn och unga måste tryggas där de rör sig i vardagen, det vill säga i skolorna och inom småbarnspedagogiken. I vårdreformen måste kontaktytorna mellan olika verksamheter uppmärksammas. Samarbetet mellan skolor, välfärdstjänster och ungdomsarbetet måste fungera väl även framöver. Skolhälsovården, skolpsykologer och skolkuratorer, liksom även andra sociala stödtjänster, ska också i fortsättningen finnas där barnen och de unga befinner sig.

Tjänster med låg tröskel för unga vuxna som befinner sig utanför utbildning och arbetslivet måste ordnas så att de faktiskt fungerar. Särskilt tjänsterna för arbetslösa eller partiellt arbetsföra ungdomar utgör en helhet där social- och hälsovård, utbildning och sysselsättningstjänster måste fungera friktionsfritt tillsammans.

Mer krävande servicebehov måste kunna besvaras utan dröjsmål så att inte problemen blir utdragna och mer komplicerade.

Ett fungerande barnskydd

Förebyggande service och tidiga stödåtgärder kan förhindra uppkomsten av större problem, och minskar behovet av placering utom hemmet. Det här räcker ändå inte alltid till – därför behövs också barnskyddet.

Inom barnskyddet måste det satsas på samarbete mellan myndigheter och familj, så att det utgår från barnets bästa, stärker delaktigheten och förebygger marginalisering. Respekt för barns rättigheter måste vara ett mål som genomsyrar all verksamhet inom barnskyddet.

Personalresurserna inom barnskyddet måste tryggas, och framför allt måste tillräckliga satsningar göras på förebyggande. Inom barnskyddet måste genuint samverkande, integrerade och forskningsbaserade tjänster utvecklas.

Arbetsförhållanden som bidrar till att arbetstagarna orkar i arbetet och stannar kvar måste sörjas för. Samtidigt behöver arbetsfördelningen och samarbetet mellan arbetstagarna vidareutvecklas. Det viktiga är att personalomsättningen minimeras och att samtidigt se till att samma arbetstagare finns där för klienten under alla skeden i barnskyddsprocessen.

Det multiprofessionella samarbete med andra experter som avses i barnskyddslagen måste stärkas. Inom barnskyddet i varje välfärdsområde ska det finnas juridisk rådgivning i enlighet med lagen.

I välfärdsområdena tillgodoses rättigheterna för personer med funktionsnedsättning

I välfärdsområdena måste man se till att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning tillgodoses när områdena inleder sin verksamhet. Individens möjlighet att påverka sitt eget liv och sina tjänster måste tryggas genom att råd för personer med funktionsnedsättning inrättas i välfärdsområdena så som i kommunerna hittills, och deras verksamhet måste ges tillräckliga resurser.

Välfärdsområdenas verksamhet måste bedömas utifrån konsekvenserna för personer med funktionsnedsättning så att man kan säkerställa att individens rättigheter tillgodoses och tjänsterna motsvarar de faktiska behoven. En person med funktionshinder ska vara aktivt med att planera och ordna tjänster som gäller en själv.

Man ska se till att rättskyddet för personer med funktionsvariationer förverkligas.

Våld i hemmet och nära relationer måste förebyggas och förhindras effektivt

Människorättskonventionerna, såsom Istanbulkonventionen, förpliktar även välfärdsområdena. Våld i familjer eller nära relationer är ett utbrett och allvarligt problem som också välfärdsområdena måste ingripa i. De som i sitt arbete möter offer för sådant våld måste ha tillräckliga kunskaper för att identifiera fall av våld och kompetens för att hänvisa offren till den hjälp som finns att få.

Det måste finnas effektiva vård- och servicehelheter för såväl våldsoffer som förövare och andra våldsutsatta. Välfärdsområdena måste även inkorporera en plan för bekämpning av våld i nära relationer i sina strategier.

Organisationernas roll inom serviceproduktionen och finansiering för dem måste tryggas

Organisationer producerar viktiga tjänster och ordnar verksamhet som ger obrutna servicekedjor och förebygger att människor faller mellan stolarna i trygghetssystemen. Till exempel kriscenter och hjälptelefoner utgör exempel på sådana tjänster.

Välfärdsområdena måste se till att förutsättningarna för organisationerna inte äventyras på grund av oklarheter i finansieringsansvaret. Vid anordnande av tjänster måste välfärdsområdena sörja för att också små aktörer i området har möjlighet att producera tjänster.

VÄLMÅENDE PERSONAL SÄKRAR SERVICEKVALITETEN

Tjänster kan inte genomföras och vårdlöftet inte infrias utan kompetent och välmående personal. De individer som producerar tjänsterna är garanter för att tjänsterna fungerar.

Belastningen på vårdpersonalen har varit avsevärd under pandemin. Många har under coronatiden ansträngt sig till sitt yttersta. Arbetet inom social- och hälsovårdssektorn är ansvarsfullt och utförs med stort hjärta. För SDP är personalens ställning, arbetsförhållanden och välbefinnande viktiga, och vi lovar att sörja för personalens ställning i samband med reformen.

Social- och hälsovårdssektorn står inför arbetskraftsbrist. Behovet av nya arbetstagare växer allteftersom pensioneringarna och servicebehovet ökar. En del i branschen upplever att arbetet inte värdesätts och överväger att byta bransch.

SDP vill att man i alla välfärdsområden ska vinnlägga sig om personalens välbefinnande. Arbetsmiljön och arbetsförhållandena för dem som jobbar i välfärdsområdena bör vara sådana att det på riktigt blir möjligt att utföra viktigt arbete väl och utan orimlig belastning.

Utveckling av kompetensen och möjlighet att påverka sitt arbete

Arbetshälsa, arbetarskydd och ork i arbetet består av många element. Det borde vara en självklarhet på varje arbetsplats att man realiserar möjligheterna till gott ledarskap och för arbetstagarna att påverka sitt arbete. Personalen måste också ges möjlighet att utveckla sin kompetens under karriären. Personalpolitik och företagshälsa måste beakta olika skeden i livet och karriären. Detta förutsätter målmedvetet utvecklingsarbete. Satsningar måste göras på fortbildning och kompletterande utbildning för alla personalgrupper, och personalens rätt att utveckla och uppdatera sin kompetens under karriären måste tillgodoses. I arbetslivet måste alla intresserade erbjudas möjlighet till arbetsrotation.

Syftet ska vara att personalen orkar bättre och onödiga hierarkier bryts ned. Utfallet av dessa åtgärder måste utvärderas kontinuerligt.

Personalen ska ha möjlighet att delta i utvecklingen av sitt eget arbete och planeringen av förändringar. Välfärdsområdena måste vara flexibla arbetsgivare som stöder mångfald, och särskild uppmärksamhet måste fästas vid ledningsarbetet. Det krävs mångsidig kompetens för servicehelheterna i förvaltningen och välfärdsområdena, och av områdesfullmäktige krävs det tydliga mål som ledningen ska förverkliga. Välfärdsområdena måste följa god arbetsgivarpolitik på alla delområden.

Löneutvecklingen är ett led i vårdbranschens attraktivitet

När välfärdsområdenas verksamhet inleds kommer det att finnas löneskillnader mellan de anställda på grund av att personalen kommer dit från olika arbetsgivare. Ogrundade löneskillnader måste undanröjas i enlighet med lagen, genom att lägre löner gradvis harmoniseras till nivån för de högre lönerna.

Öppen kommunikation främjar framgångsrik förändring vid harmonisering av lönerna. Löneharmonisering är ett naturligt steg i arbetet med att lyfta lönenivån inom social- och hälsovårdsyrken och respekten för arbetet till en adekvat nivå. De faktiska verksamhetsförutsättningarna för företrädare för olika personalgrupper måste tryggas och deras påverkningsmöjligheter säkerställas på alla nivåer.

Tillräcklig finansiering måste avsättas för löneharmoniseringen, och genomförandet planeras i nära samarbete med personalen själv.

Lönesättningen måste vara transparent och ogrundade löneskillnader förebyggas. Lönemodellen måste emellertid vara flexibel på så sätt att regionala skillnader i arbetskraftssituationen kan beaktas och högre löner betalas till exempel i områden där det annars är svårt att få tag på arbetskraft.

På längre sikt krävs en noggrannare undersökning av lönesättningen och arbetsförhållanden inom social- och hälsovårdssektorn. Det krävs en utförlig plan för hur arbetsförhållanden och löner ska kunna höjas till en nivå som medger att personalresurserna kan tryggas och branscherna förblir intressanta bland ungdomar.

Personalbrist måste avvärjas med mångsidiga metoder

Personalbristen inom social- och hälsovårdssektorn är ett faktum och måste åtgärdas målmedvetet. Arbetstagare inom vård och omsorg utför samhälleligt värdefullt arbete, och det måste synas i såväl arbetsförhållandena som inom ledning och resurstilldelning att det värdesätts.

Social och hälsovårdssektorn kan göras mer attraktiv genom utveckling av arbetshälsan, gott ledarskap och tillräckliga resurser. Det måste säkerställas att resurserna i välfärdsområdena räcker till personal, inklusive vikarier, som är förenlig med dimensioneringskraven. Detta förutsätter också tillräcklig tillsyn i fråga om dimensioneringen.

Välfärdsområdena måste se till att arbetskraft finns att tillgå bland annat genom att erbjuda såväl unga som vuxna läroavtalsplatser och andra möjligheter till lärande i arbetet. Även en positiv arbetsgivarimage tack vare god personalpolitik bidrar till att uppmuntra unga att utbilda sig för området. Det krävs regionalt samarbete för att säkerställa tillräckligt många studieplatser.

Dessutom behövs det kompetent personal från andra länder. Särskilda satsningar måste göras i välfärdsområdena på orientering och språkutbildning för arbetstagare med invandrarbakgrund.

VÄLFÄRD MÅSTE FÖRSTÅS BRETT

Med vårdreformen eftersträvas bättre integrering av social- och hälsovårdstjänster, det vill säga att befintliga gränser mellan olika tjänster och tjänsteproducenter luckras upp, tjänsterna fungerar bättre och människors problem kan åtgärdas mer effektivt och multiprofessionellt.

Välfärden måste tolkas på ett övergripande sätt. Vi måste se till att nya gränser inte uppstår mellan förebyggande och korrigerande tjänster, utan att individens hälsa främjas genomgripande och i samarbete mellan olika aktörer. De servicekedjor som välfärdsområdena respektive kommunerna ansvarar för måste fungera väl ihop.

Välfärden måste också förstås brett. Välfärd består av många faktorer och kan ökas på många sätt. En förutsättning för hälsa, funktionsförmåga och det åtföljande välbefinnandet är delaktighet, meningsfull sysselsättning och självförverkligande. I välfärdsområdena måste man därför från början uppmärksamma hela spektret av välfärd.

Delaktighet och påverkningsmöjligheter uppstår inte av sig själva

De fullmäktige som väljs i januari kommer att skapa helt nya välfärdsområden, utan färdiga strukturer eller begränsningar. För socialdemokraterna är det viktigt att så många invånare, kunder, servicebrukare, arbetstagare som möjligt och hela medborgarsamhället deltar i det här arbetet. Demokratin, delaktigheten och de regionala påverkningsmöjligheterna i välfärdsområdena måste från början utvecklas målmedvetet.

Det finns många metoder för att öka delaktigheten – de måste tillämpas och anpassas på lämpliga sätt i varje välfärdsområde.

I välfärdsområdena måste medborgarbudgetering införas så att invånarna i regionen kan framföra sina synpunkter på hur välfärdsområdet ska utvecklas. En plan måste utarbetas för syftet och tillräckliga resurser avsättas.

I välfärdsområdena måste samarbete främjas med de organisationer som befinner sig vid kontaktytan för serviceverksamheten, och möjligheter ges för olika invånar-och klientgrupper att påverka beslut och tjänster. De påverkansorgan som finns i kommunerna, till exempel ungdomsfullmäktige, äldreråd och råd för personer med funktionsnedsättning, måste höras och ges verksamhetsförutsättningar även i välfärdsområdena.

Klienter och klientnätverk måste ges möjlighet att påverka beslutsfattandet. Därför behövs det direkta kanaler för påverkan och initiativ. Klienterna ska ha möjlighet att påverka beslut som rör dem själva. De måste ges information om möjligheterna till besvär och ändringssökande så att rättssäkerheten förverkligas.

De olika klientgrupperna måste beaktas när tjänsterna utvecklas. Social- och hälsovårdspersonal ska stöttas och utbildas för att bemöta olika klienter kompetent och jämlikt. Detta gäller särskilt i frågor om sexuell läggning och könsmångfald, liksom även bemötande av andra företrädare för minoriteter och identifiering av servicebehov bland dessa.

Välfärdsområdenas verksamhet och beslutsfattande måste även utvärderas ur användarnas och olika särskilda gruppers synvinkel. Som ett led i beslutsfattandet bör konsekvenser på barn utvärderas.

Välfärd genom kultur och idrott

Hobbyer, meningsfull sysselsättning och självförverkligande är viktiga element för att skapa och upprätthålla välbefinnande. Kultur och idrott är i sig viktiga för ett livskraftigt samhälle, men de är också instrumentellt värdefulla former för såväl det förebyggande arbetet som korrigerande åtgärder.

SDP vill att ett program för främjande av delaktighet och välbefinnande ska göras upp för varje välfärdsområde. Programmet ska inkludera helheter för såväl kulturhälsa som idrottsfrämjande. Kulturellt innehållsrikt liv måste i välfärdsområdena garanteras även dem som befinner sig i institutionsvård. Konstens effekter på hälsan är bekräftat stora, och vi måste se till att allas kulturella rättigheter tillgodoses. Därför måste det ingå i välfärdsområdenas verksamhet att trygga kulturella upplevelser för alla i institutionsvård och på serviceboenden.

Välfärdsområdenas strategier och budgetar måste även inkludera mål och resurser för kulturhälsa. Också idrotten måste beaktas i områdenas servicestrategier.

Såväl idrotts- som kulturaktiviteter befinner sig i många avseenden på gränsen mellan kommunernas och välfärdsområdenas verksamhet. Det krävs planenlighet och gott samarbete för att servicekedjorna i kommunernas idrottsservice och andra förebyggande tjänster ska fungera väl i alla välfärdsområden, liksom även samarbetet mellan områdenas social- och hälsovårdstjänster. Idrott och kultur måste ses som ett element i den verksamhet som syftar till att upprätthålla och stärka funktionsförmågan.

Idrott som är rehabiliterande och stärker och upprätthåller funktionsförmågan måste också beaktas som en del av social- och hälsovården, till exempel genom att erbjudas som hemtjänst, inte enbart som separat service på kommunernas ansvar.

Välfärdsområdena ska främja sysselsättning

Välfärdsområdena ordnar tjänster för arbetslösa om den som är arbetslös behöver multiprofessionell service. Ofta handlar det om tjänster som stöder arbetsförmågan, och den viktigaste av dessa är arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. De tjänster som erbjuds ska besvara stödtagarnas faktiska behov. Verksamhetens nivå måste bibehållas eller förbättras när serviceansvaret överförs från kommunerna till välfärdsområdena.

Vid beredningen av välfärdsområdena måste man dra nytta av pågående pilotprojekt, där hälsovårds- och företagshälsotjänster integreras effektivare i arbetslösa arbetssökandes servicekedja. I tjänster för psykisk rehabilitering måste målet vara möjligheten att återgå i arbetet efter sjukpension.

Tredje sektorn är en viktig samarbetspartner i fråga om tjänster för de mest utsatta på arbetsmarknaden.

TEKNIK OCH DIGITALISERING SOM ETT LED AV VÅRDREFORME

Användning av teknik och digitala lösningar blir ett allt viktigare inslag i social- och hälsovårdstjänster, och dessa former måste ingå i vårdprocesserna. Lösningarna måste vara smidiga och trygga, och de ska ge nytta för såväl användare som personal.

Nya tekniklösningar måste utgå från användarnas behov. Det är viktigt att de bidrar till delaktigheten och inte försämrar tillgången till tjänster. Satsningar måste göras på tjänstedesign, och användarvänligheten utvecklas i de digitala tjänsterna.

Digitaliseringen måste förbättra tillgången

Digitala lösningar betyder snabbare och smidigare service, och de måste utvecklas så att de också beaktar behoven bland särskilda grupper och är tillgängliga för alla. Det får inte uppstå nya digitala hinder, utan tjänster på distans måste göras lättillgängliga för alltfler användare. Vid sidan om digitala tjänster måste det fortfarande finnas fysisk service så att alla får de tjänster de behöver, oberoende av sina digitala färdigheter.

Människors ekonomiska situation får inte begränsa tillgången till digitala tjänster. Utbildning med låg tröskel och digitalt stöd för användning av digitala tjänster måste stå till buds i alla välfärdsområden.

Offentliga tjänster måste digitaliseras med användaren för ögonen

Att ordna social- och hälsovårdstjänster i ett åldrande samhälle är en av de största utmaningar vi står inför under de kommande årtiondena. Tekniken kan bli en partiell lösning på de ökande kostnaderna. I framtiden kan vi utnyttja självdiagnostik, AI-läkare och avancerad robotteknik till stöd för vården.

Genom teknik kan mer av personalens tid frigöras för möten med människor och individuellt patientarbete. Redan nu används tidsbokningssystem som förbättrar användarupplevelsen och sparar tid – de bästa av de här systemen måste införas i alla välfärdsområden.

Digitaliseringen är en möjlighet för Finland. Att alla inkluderas i den digitala utvecklingen är en garant för jämlikhet. Det digitala språng som gjorts under coronapandemin bör befästas. I framtiden måste man kunna komma åt social- och hälsovårdstjänster överallt i Finland digitalt, via en smarttelefon eller dator.

När välfärdsområdena lägger grunden för nya samhällsformer måste de se till att verksamheten är etisk och främjar jämlikhet samtidigt som de främjar en gynnsam ekonomisk utveckling. Etiska frågor kring tekniska tillämpningar måste dryftas omsorgsfullt och transparent utifrån principerna för demokratiska beslut, eftersom de påverkar hela samhället i grunden.

Kunskap som tagits fram för främjande av digitalisering med offentliga medel eller om den offentliga servicen måste ägas offentligt och finnas öppet tillgänglig för samhället. Välfärdsområdenas gränssnitt måste, med beaktande av säkerhetsaspekter och integritetsskyddet, öppnas för användning av olika aktörer. På så sätt kan insikter och innovationer ges en gynnsam plattform. Digitaliseringen främjas genom aktiva insatser inom den offentliga sektorn, och den privata sektorn uppmuntras till samarbete kring användning av data och information.

Smidiga tjänster och användarvänlighet utgångspunkten för utveckling av datasystemen

Vårdreformen handlar samtidigt om en enorm fusion av olika servicesystem. Kommunerna har många olika datasystem, som inte alltid är kompatibla. I samband med reformen måste tillräckliga resurser avsättas för samordning av systemen och kompetens säkerställas för syftet. Samordning måste ske såväl inom som mellan områdena. På så sätt kan det säkerställas att tjänsterna fungerar smidigt för användarna, kontinuiteten säkras och personalen ges möjlighet att sätta sin tid på det egentliga vård- och omsorgsarbetet.

Samtidigt måste det finnas beredskap för att informationen ska kunna delas med och användas också av andra, särskilt kommuner och andra viktiga partner. Detta måste beaktas när nya system införskaffas, så att riktade tjänster kan utformas för invånarna och ett välfungerande förebyggande arbete främjas. Detta är särskilt viktigt i kontaktytorna mellan kommunernas och välfärdsområdenas verksamhet – till exempel tjänster för barn och unga – där kommunerna också framöver spelar en viktig roll. En annan central målgrupp är de som använder arbetskraftsservicen.

DET HÄR VILL SDP ATT ALLA VÄLFÄRDSOMRÅDENA I FINLAND SKA HA

Socialdemokraterna arbetar i alla välfärdsområden för att de ursprungliga målen med social- och hälsovårdsreformen ska bli verklighet. Vi vill att alla finländare blir mer jämlika, friskare och mår bättre

  1. Tillgången till social- och hälsovårdstjänster och samordningen av tjänsterna förbättras. Klientavgifterna höjs inte, och på längre sikt ska klientavgifterna inom primärvården sänkas eller helt slopas.
  2. Tillgången till vård i rätt tid tryggas genom en vårdgaranti som omfattar såväl primärvården som psykiatrisk vård och mun- och tandvård.
  3. Personalens ställning och välbefinnande tryggas. Utvecklat ledarskap, förbättrade arbetsförhållanden, insatser mot personalbristen och bättre möjligheter att påverka det egna arbetet är en prioritet i alla välfärdsområden.
  4. SDP tryggar en god äldreomsorg genom tillräcklig personaldimensionering, kompetens och uppgiftshelheter. Tillräcklig personal måste säkerställas såväl på omsorgsenheter som inom hemvården.
  5. Bättre tillgång till hemtjänst för barnfamiljer. Splittringen inom barnskyddet motverkas genom starka servicehelheter.
  6. Tjänsterna i välfärdsområdena utvecklas användarorienterat och utifrån användarnas synpunkter. Kvaliteten mäts också utifrån användarnas erfarenhet.
  7. Digitalisering och teknik främjas så att tjänsternas kvalitet, användbarhet och tillgänglighet förbättras och produktiviteten ökar.

Välfärdsområdenas demokratiskt valda och omsorgsfulla beslutsfattare sätter ansvarsfullt upp mål med regionens invånares bästa i åtanke. Den utsedda ledningen och förvaltningen ansvarar för att tjänsterna motsvarar mångfalden av behov bland invånarna i välfärdsområdet.