Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.tuni.fi/pohtiva/ohjelmalistat/SFP/515

Ruotsalainen kansanpuolue

SFP:s familjepolitiska program


  • Puolue: Ruotsalainen kansanpuolue
  • Otsikko: SFP:s familjepolitiska program
  • Vuosi: 1980
  • Ohjelmatyyppi: erityisohjelma

SVENSKA FOLKPARTIET

FAMILJEN

SVENSKA FOLKPARTIETS FAMILJEPOLITISKA PROGRAM

Vårt samhälle präglas av sociala förändringar, inflyttning till städer och tätorter och en snabb teknologisk utveckling. Då socialpolitiken inte förmår täcka familjens behov skapar detta i dag otrygghet. Familjernas storlek minskar. Antalet ensamma äldre personer ökar.

Vårt mål är ett samhälle där det är möjligt att i trygghet bilda familj. Familjens betydelse för utvecklingen av sunda människorelationer kan inte överskattas.

Varma och fasta relationer mellan familjemedlemmarna är viktiga i alla livsskeden. Särskilt viktiga är de dock i den tidiga barndomen.

Barnet har ett stort behov av trygghet. Det behöver därför speciellt skydd genom lagstiftning och andra åtgärder.

Barnfamiljernas ställning bör tryggas genom ett starkt samhällsstöd.

UTBILDNING FÖR FAMILJERÅDGIVARE

Arbetsfördelningen i hem och samhälle har förändrats i och med att de flesta kvinnor är förvärvsarbetande. Men det kan vara svårt att anpassa sig till de nya rollerna.

Vårt mål är också ett samhälle där ansvaret för familje- och samhällsutveckling liksom för hemarbete och yrkesarbete delas av kvinnor och män.

Jämlikhet existerar i teorin men verkligheten är dock ofta helt en annan.

En familj där medlemmarna är jämställda och självständiga har de största förutsättningar för en trygg tillvaro.

FAMILJEN OCH FÖRVÄRVSARBETET

Under barnets första levnadsår är familjens behov störst. Alla tillgängliga resurser både från samhällets och arbetslivets sida behövs för att motverka den sjunkande nativiteten.

Arbetslivet måste i högre grad än hittills anpassa sig till familjens behov.

Föräldrarnas ansvar för familjen är gemensamt och lika! På samma sätt har föräldrarna lika rätt till förvärvsarbete och avancemang.

Föräldraledigheten bör förlängas till 13 månader. Efter den tid som krävs för amning och moderns fysiska återhämtning efter förlossning bör föräldrarna ges rätt att komma överens om vem av dem som stannar hemma för att vårda barnet.

Samhället bör inse och erkänna faderns betydelse för barnet och dess utveckling redan under de första levnadsåren. Därför bör förutsättningarna för fadern att utnyttja sin rätt att stanna hemma efter förlossningen förbättras. Ensamstående förälder bör ha rätt till hela föräldraledigheten. Ett adoptivbarns far bör ha samma rätt till föräldraledighet som modern.

Den dagpenning som enligt sjukförsäkringslagen erläggs för föräldraledigheten bör vara så stor att ledigheten i verkligheten kan utnyttjas av både fadern och modern. Moderns och faderns arbetsgivare bör dela de kostnader moderskapsledigheten förorsakar.

Småbarnsföräldrar bör ha rätt till en längre ledighet från sitt arbete för att vårda barn i hemmet utan att arbetsförhållandet avbryts.

Speciell vikt bör fästas vid att ge de yrkesgrupper som i dag inte kan utnyttja föräldraledigheten -t ex lantbrukare och egna företagare - också i praktiken möjlighet att vara lediga.

FLEXIBELT ARBETSLIV

Låsta arbetstider och långa arbetsresor inkräktar på den tid familjen kan vara tillsammans.

Föräldrar till barn under skolåldern bör garanteras rätt till flexibel och förkortad arbetstid. Fler deltidstjänster borde inrättas.

Möjligheterna att räkna de år man vårdar sitt eget barn under skolåldern som berättigande till ålderstillägg och pension bör utredas.

Skolans roll vid information om yrkesval och arbete är viktig. Genom ett fördomsfritt ställningstagande i yrkesvalsfrågor och inom yrkesorienteringsverksamheten kan skolan medverka till en könsutjämning inom arbetslivet.

BARNENS VÅRD

Vartannat barn som är i behov av dagvård blir i dag utan kommunal dagvårdsplats. Alla barn får inte heller dagvård på sitt modersmål.

Olika gruppers speciella behov - språkminoriteter, skiftesarbetare, handikappade, glesbygdsbefolkning, säsongarbetare - har inte beaktats tillräckligt mycket.

Familjen behöver stöd i vården och fostran av barnen. Barndagvården har här en central ställning.

Föräldrarna bör ges möjlighet att välja mellan alternativa dagvårdsformer - vård i eller utanför hemmet. Kommunala dagvårdsplatser bör utökas och barndagvården bör ske på barnets modersmål.

Glesbygdens särskilda behov bör beaktas. Det säsongbetonade arbete, de oregelbundna, avvikande arbetstiderna ställer speciella krav på barndagvården. Viktiga åtgärder är t ex stimulerande verksamhet i form av ambulerande lekskolor, transportstöd mm.

Åtgärder för att höja dagvårdens standard och göra de olika dagvårdsformerna likvärdiga bör vidtas. Sådana åtgärder är mindre grupper i daghemmen, små kvartersdaghem, stimulering av experimentverksamhet, flexibilitet vid utformandet av barngrupper (ex syskongrupper) och genom kombinering av olika vårdformer (ex halvdagsplats i daghem + familjedagvård). Andra åtgärder är förbättrad utbildning av personalen, samarbete hemdagvård och "inskolningstid" då ett barn börjar i daghem.

Hänsyn bör tas till handikappade barns behov: integrering av utvecklingshämmade, socialt störda, rörelsehämmade m fl.

Hemvårdsstödet för handikappade barn bör höjas.

Föräldrarna bör ges möjlighet att vårda sitt barn i hemmet. Det här bör ske genom att samhället erlägger höjt barnbidrag, sk vårdbidrag för barn under tre år oberoende av vilken vårdform föräldrarna anlitar. Dagvården bör ges barnen på deras eget modersmål, vilket bör garanteras genom snabba lagstiftningsåtgärder. Detta bör beaktas även då platsökning planeras men speciellt vid personalanställning.

Att dagvårdens utveckling beaktar svenska behov är oerhört viktigt också med tanke på tvåspråkiga familjer. Barnets dagvårdsspråk avgör nämligen ofta om barnet kommer att fortsätta i svensk eller finsk skola.

Barnfamiljernas behov av hemvård för sjuka barn ökar oavbrutet.

Fler hemvårdartjänster bör inrättas. Statsandel bör utgå också för hemhjälpsverksamheten. Utbildningen av svenska hemvårdare bör utökas och uppmuntras.

BARNBIDRAG OCH BESKATTNING

I dag upphör samhällets stöd i form av barnbidrag och avdrag i beskattningen då ett barn fyllt 16 år. Det statliga utbildningsavdraget för studerande ungdom under 18 år är otillräckligt och detta ökar föräldrarnas ekonomiska börda.

Åldersgränsen för barnbidrag och barnavdrag i beskattningen bör höjas till 18 år.

Samhället måste uppmuntra unga familjer att skaffa barn. Målet är ett kraftigt höjt barnbidrag som täcker kostnaderna för barndagvård, mat och kläder. Otillräckliga barnbidrag kan delvis uppvägas av ökade möjligheter att i beskattningen beakta kostnader för barn bland annat i form av avdragsrätt.

BOENDET

En orimligt stor del av inkomsten måste användas för att fylla ett mänskligt grundbehov: en trygg och trivsam bostad i en trygg och trivsam miljö. Speciellt svår är situationen för unga par och ensamförsörjare.

Möjligheten att välja mellan hyresbostad och ägandebostad är i praktiken starkt kringskuren.

Varje familj bör ha en bostad med minst ett rum per person. Boendekostnaderna får inte i medeltal överstiga 20 procent av nettoinkomsten.

Vi behöver en bostadspolitik som tar sikte på och klart prioriterar finansieringen av bostäder för unga par och övriga utsatta grupper.

Finansieringen av den första bostaden bör stödas av samhället genom långfristiga bostadslån med rimlig ränta och smidiga amorteringsvillkor. Också övriga utsatta grupper skall ha möjlighet till sådana bostadslån med längre amorteringstid än hittills.

Vi bör förbättra boendemiljön genom en betoning av trivsel- och trygghetsfrågor. Boendemiljön är den enskilda faktor som kanske mer än någon annan yttre omständighet påverkar familjelivet. Den tekniska standarden har ensidigt betonats på bokostnad av livskvaliteten.

Invånarna bör också i praktiken ha möjlighet att aktivt delta i planeringen och saneringen av bostadsområden samt i beslutfattandet i dess olika skeden.

Vi behöver en stimulering av byggandet av hyresbostäder i kommunal och privat regi. Även behovet av småhusbyggandet och möjligheterna att flexibelt ändra bostäderna efter ändrade behov bör beaktas vid planeringen.

FRITID - FAMILJELIV

En växande del av finlandssvenskarna är glest och långt från varandra både i stad och på landsbygd. De har svårt att delta i gemensamma aktiviteter.

Vi måste inom svenskt kulturliv och rekreation slå vakt om och utveckla aktiviteter som uppmuntrar olika generationer inom familjen att vara tillsammans. Ungdoms-, idrotts- och stadsdelsföreningar, församlingar och andra bör i sitt arbete sträva till att skapa sådan sammanhållning. Stöd för detta arbete och för teater-, skrivar-, musik- och annan skapande verksamhet bör ges både på riksplanet och lokalt.

Som en språklig minoritet behöver vi också ta vara på våra svenska traditioner och ge dem vidare till nya generationer. Ett gemensamt arv ger en möjlighet till identifikation och motverkar rotlöshet.

FAMILJEFOSTRAN

Familjen utsätts i dag för starka påfrestningar och behovet av rådgivning blir allt större.

Det är kommunens sak att bygga ut och koordinera sådana verksamhetsformer som tar sikte på familjefostran och familjerådgivning. Stöd bör också ges åt frivilliga organisationer som arbetar med dessa frågor.

Genom barn- och mödrarådgivningsbyråerna bör föräldrarna ges kunskap om barnets fysiska och psykiska utveckling och behov. Föräldrar behöver också kunskap om mänskorelationer för att bättre kunna klara av sin roll och därigenom förebygga psykiska störningar.

Det största ansvaret för barnens fostran vilar på föräldrarna. Samhällets stöd bör ges genom satsning på ökad kunskap om familjebildning, föräldraskap och familjekommunikation. Det kunde utformas som familjefostran i daghem och skolor som föräldrarådgivning både före och efter förlossningen och kurser för föräldrar till barn i olika åldrar. Information borde också ges om familjeekonomi och -juridik.

UTBILDNING FÖR FAMILJERÅDGIVARE

Många yrkesgrupper som i sitt arbete har att göra med mänskliga relationer stöter på familjeproblem men saknar utbildning på detta område.

Mänskorelationer och familjekommunikation bör ingå i utbildningen och vidareutbildningen för t ex lärare, sjukvårdspersonal, församlingsanställda, jurister och hemvårdare.

En riktigt genomförd föräldrafostran är det bästa medlet att förebygga familjevåldet. Men för att skydda och hjälpa offren för hustru- och barnmisshandel krävs också andra åtgärder, t ex en satsning på skyddshem är en viktig form av akuthjälp.

För familjer i kris bör hjälp kunna ges av hemkommunen. Absolut tystnadsplikt för rådgivaren är självfallen. Men byråkratin får inte heller hindra människor att helt anonymt vända sig till en familjerådgivare. Framförallt krävs det kunskapsförmedling och förebyggande vård innan krisen är ett faktum.

En frisk familj är kärnan i ett friskt samhälle.

Godkänt av SFPs centralstyrelse 6.9.1980