SVENSKA FOLKPARTIET

DE HANDIKAPPADE

HANDIKAPPROGRAM FÖR SVENSKA FOLKPARTIET

INLEDNING

Svenska folkpartiet verkar för ett mänskligare samhälle. Härvid är det viktigt att samhället stöder de mänskor som har särskilda svårigheter. De handikappade - som är kroppsligt eller andligt hämmade - kräver en speciell omtanke från samhällets sida. Denna minoritet får inte glömmas. Likaså bör svenska handikappade - en minoritet inom minoriteten - garanteras fullgod service på sitt modersmål.

LIKA VÄRDE - SAMMA RÄTTIGHETER

Tidigare försökte samhället stöda de handikappade genom särskilda serviceformer samt egna anstalter och inrättningar. På detta sätt har handikappade i många fall fått sakkunnig undervisning och vård. Men denna verksamhet har samtidigt ställt de handikappade utanför det övriga samhället och bundit dem vid anstalter.

Svenska folkpartiet vill att de handikappade så långt möjligt skall ges tillfälle till samhällsgemenskap och mänskokontakter. Därför bör den allmänna samhällsservicen - t ex skolan, arbetsförmedlingen, yrkesvägledningen och bostadspolitiken - utvecklas så att den i de flesta fall kan betjäna också de handikappade inom ramen för sin normala verksamhet. Speciallagstiftningen för olika grupper av handikappade bör samtidigt i huvudsak avskaffas. De specialbestämmelser som inte kan införas i den allmänna lagstiftningen bör samlas i en gemensam ramlag, handikapplag.

De handikappade bör få leva som fullvärdiga medlemmar i samhället.Särskilt gäller det att betona de enskilda kommunernas ansvar att bl a i samhällsplaneringen beakta de handikappades behov. Där har de handikappade ofta glömts bort. Svenska folkpartiet vill därför stärka de handikappades inflytande genom kommunala handikappråd som rådgivande kontaktorgan mellan myndigheterna och de handikappade.

RÄTT TILL UTBILDNING

Vid planeringen av skollokaliteter bör de handikappades speciella behov beaktas. Information om handikappade är väsentlig i lärarnas grundutbildning. Likaså behövs ett ökat antal speciallärare.

Skolkuratorsverksamheten bör i högre grad än hittills inriktas på riskgrupperna och den uppsökande aktiviteten sålunda intensifieras. Vägledningen av föräldrar till handikappade barn kräver speciell uppmärksamhet från skolans sida.

Ju större ett handikapp är, desto tidigare bör träningen sättas in. Det handikappade barnet bör ges möjlighet att utvecklas i stimulerande kontakt med andra barn. Därför är resurser för dagvård och förskola speciellt viktiga. Helst bör dessa resurser inlemmas i motsvarande normal service.

Integrering i både normala förskol- och grundskolneheter bör ske så långt detta är möjligt och meningsfyllt samt på elevens egna villkor. Detta förutsätter dock ökade personella och materiella resurser i klassundervisningen.

Var och en bör ha rätt till yrkesutbildning eller träning på sitt eget språk. De handikappades yrkesutbildning har hittills praktiskt taget förbisetts. i första hand bör de allmänna yrkesläroanstalternas service utbyggas så, att de kan betjäna även de handikappade (speciellt de lindrigt handikappade). Samtidigt bör speciella resurser för handikappade anknytas till vissa yrkesläroanstalter. Ett tredje alternativ är specialyrkesläroanstalter.

De handikappade bör beredas studiemöjligheter vid medborgarinstitut, folkhögskolor och andra institutioner för vuxenutbildning. En speciell uppmärksamhet bör ägnas de handikappades möjligheter till högskolstudier. För alla former av undervisning är tilläggsresurser nödvändiga, speciellt i form av möjligheter till midre studiegrupper, en utökad användning av assistenter och möjligheter till färdtjänst.

En central faktor inom specialundervisningen är behovet av tillrättalagda läromedel. Detta förutsätter ett kännbart statligt stöd för utvecklande och produktion av specialläromedel.

SFP vill arbeta för

• att ingen längre befrias från läroplikt
• att den nya grundskollagen garanterar undervisning för alla handikappgrupper
• att grundskolan ges tillräckliga resurser för intregrerad undervisning av flertalet handikappade
• att resurserna för specialundervisningen jämnt fördelas mellan de olika regionerna i Svenskfinland
• att Svenska blindskolan i Helsingfors och Dövskolan i Borgå administrativt och lokalmässigt inlemmas i det kommunala skolsystemet på de orter där de verkar
• att sakkunskapen i dessa skolor utnyttjas också i de övriga delarna av det kommunala skolväsendet
• att träningsundervisningen för de utvecklingsstörda görs till en form av specialundervisning inom grundskolan
• att ökade resurser för skolkurativ verksamhet ges
• att yrkes-, vuxen- och högskolundervisningen bättre än hittills betjänar de handikappade
• att produktionen av läromedel för de handikappade effektiveras.

ARBETSLIVET

Även de handikappade i samhället skall kunna fungera som fullvärdiga medlemmar av arbetsgemenskapen. Det normala arbetslivet bör ställas i främsta rummet också för de handikappade. Då behövs ett smidigt system av stödåtgärder för olika funktioner inom de s k fria arbetsmarknaden.

Centrala stödformer för den handikappade inom det normala arbetslivet är utökade tjänster inom arbetsförmedlingen, offentligt ekonomiskt stöd till företag med handikappad arbetskraft och information till arbetsgivare om de handikappades möjligheter i arbetslivet. Det ekonomiska stödet till företag och institutioner kan bestå av direkta bidrag för inskolning av handikappade och investeringsbidrag, t ex för att åstadkomma en handikappvänlig miljö. Staten och kommunerna, men också större företag bör ha en lagstadgad kvot för handikappade arbetstagare. Ekonomiska bidrag bör också ges i form av sysselsättningsmedel, eftersom arbetslösheten förhållandevis hårt drabbar den handikappade. Speciellt den offentliga sektorns personalpolitik bör uppmärksamma de handikappade och utveckla olika former av stöd för att möjliggöra anställande av handikappade.

Som en form av specialservice för handikappade behövs allmänna handikappverkstäder som utför skyddat arbete. Verkstäderna bör dock på ett smidigt sätt vara anknutna till övriga stödåtgärderna inom arbetslivet. Det individuella behovet av specialservice bör alltid vara vägledande. En del handikappverkstäder kan vara ekonomiskt självbärande med offentligt stöd bara för vissa funktioner. Andra kan helt finansieras med offentliga medel. Avsikten är att så långt möjligt trygga de handikappades rätt till produktivt arbete och avtalsmässiga löner.

Varje handikappad bör utan hänsyn till lönsamhetssynpunkter från samhällets sida ha rätt till en så meningsfull sysselsättning som möjligt inom en mänsklig gemenskap. Vid behov bör sysselsättning ges även i hemmen. Speciellt för äldre handikappade är behovet av sysselsättning i hemmet stort.

Ansvaret för de handikappade i arbetslivet bör i likhet med vad som gäller för normalbefolkningen i främsta rummet vila på arbetskraftsmyndigheterna. Likaså bör arbetskraftsmyndigheterna ha huvudansvaret för allmänna handikappverkstäder, där strävan är att nå ett produktivt resultat. Verkstäder, som inte bygger på produktionsresultat, och olika former av specialverkstäder bör i första hand höra under de sociala myndigheterna i samarbete mellan kommunerna för att trygga en jämn fördelning av verkstäder över hela landet.

SFP vill arbeta för

• smidiga stödåtgärder för arbetsgivare med handikappad arbetskraft
• ökad information om de handikappade i arbetslivet
• lagstiftning om skyddat arbete byggande på en distriktsindelning
• att huvudansvaret för det skyddade arbetet överförs på kommunen
• rätt till produktivt arbete och marknadsmässiga löner i vissa handikappverkstäder
• skapande av en svenskspråkig rehabiliterings- och omskolningscentral som även skulle syssla med arbetsprövning; centralens funktioner kan förläggas exempelvis till Vörå folkhögskola eller/ och Korsnäs yrkeskurscentral.

HÄLSO- OCH SOCIALVåRDSSERVICE

Svenska folkpartiet verkar för en kraftig utbyggnad av den förebyggande hälsovården, bl a för att förebygga sjukdomar och skador, som orsakar fysiska eller psykiska störningar. Verksamhet i form av föräldrautbildning samt äktenskaps- och ärftlighetsrådgivning bör utbyggas och göras tillgänglig för alla. Genom ökad skolning för barnrådgivningen kan man i ett tidigt skede spåra riskgrupper och begynnande handikapp.

Riskfaktorer i barnets fysiska miljö t ex i hemmet och på lekplatsen bör uppmärksammas. Speciella skyddsåtgärder bör exempelvis utvecklas för att minska risken för trafikolyckor. Kontrollen bör skärpas då det gäller leksaker, som kan orsaka allvarliga syn- eller hörselskador. Forskning och upplysning kring dessa frågor bör få ett kännbarare samhällsstöd än tidigare.

Den handikappade bör ha lika stor rätt som övriga medborgare till all den normala hälsovårds- och socialservice som samhället erbjuder. I social- och hälsovårdspersonalens fortbildning bör ingå information om handikappade, eftersom brist på kunskap kan utgöra ett direkt hinder för den handikappades möjlighet till normalservice. Det behövs ett nära och flexibelt samarbete mellan samhället och handikapporganisationerna. Vid planeringen av folkhälsoarbetet och sjukhusens verksamhet bör även de handikappades rehabilitering och specialsjukvård beaktas. Så vitt möjligt bör man undvika att isolera de handikappade från hemmet och i stället sträva efter en normal vårdmiljö. Vid specialvård på sjukhus eller institution bör målsättningen vara att så snart som möjligt överflytta den handikappade till hemvård. För att undvika anstaltskador bör man prioritera små vårdenheter.

Verksamhet som avser att stöda barnets vård och fostran i det egna hemmet bör stödas.

Speciella konsulenter bör utbildas och tjänster inrättas för handledning och rehabilitering i hemmet.

Den handikappade bör alltid ha rätt att få vård, träning och handledning på sitt eget språk. Samhället bör tillhandahålla tolkar för de döva i deras teckenspråk.

Den handikappade och hans familj är ofta i behov av ekonomiskt stöd från samhället. Delvis är detta tryggat genom lagstiftning. Luckor i lagstiftningen bör överbyggas samtidigt som informationen om de förmåner som samhället ger bör förbättras. Stödet från socialförsäkringen bör utbyggas och göras smidigare.

Föräldrar eller anhöriga som på grund av omvårdnaden om en handikappad inte har möjlighet till förvärvsarbete bör få vårdarlön och utbildning för vårdaruppgiften.

Färdtjänst i kommunal regi bör utvecklas. Väntjänstverksamhet genom handikapp- och andra organisationers medverkan är ett värdefullt tillägg till den kommunala servicen för handikappade och förtjänar samhällets stöd.

SFP vill verka för att

• resurserna inom mödra- och barnrådgivningen för spårning av riskgrupper kännbart ökas
• eliminera riskfaktorer i barnets fysiska miljö
• de handikappades speciella behov beaktas inom folkhälsoarbetet
• även svårt handikappade skall få möjligheter till kortare vårdperioder och hemvård
• små vårdenheter prioriteras
• garantera bättre ekonomiskt stöd för den handikappade och hans familj
• resurserna för informations- och forskningsverksamhet inom hälso- och socialvården ökas
• effektivt stöd ges till finlandssvenska handikapporganisationer
• trygga svenskspråkig service, information och personalfortbildning inom hälso-, sjuk- och socialvården
• svenskspråkiga anpassningskonsulenter för olika handikappgrupper bör utbildas och anställas.

DEN FYSISKA MILJÖN

Vid utformandet av den fysiska miljön bör man i största möjliga utsträckning ta hänsyn till de handikappades behov och villkor. Särskilt stödet för byggandet av hyresbostäder bör ökas.

Bostadshus och offentliga byggnader bör byggas så, att de handikappade kan leva och röra sig i dem. Trafikleder och gångbanor måste göras sådana att de handikappade - och mänskor med barnvagn - kan använda dem. Likaså bör bussar, spårvagnar och tåg byggas så att t ex handikappade och åldringar tryggt kan använda dem. Tio procent av landets befolkning är rörelsehämmad.

Vid utbildningen av t ex arkitekter, ingenjörer och samhällsvetare bör man beakta de handikappades behov.

SFP vill arbeta för

• att de handikappades behov beaktas vid bostadsproduktion och -sanering
• att det samhälleliga stödet för produktion av hyresbostäder förbättras
• svenska servicehem för unga handikappade
• att bättre servicestandard för kollektivtrafik och trafikleder skapas
• att färdtjänst för handikappade och normer för handikappanpassade kollektiva färdmedel utbyggs.

KULTUR OCH FRITID

De handikappade skall erbjudas samma kulturutbud och möjligheter till fritidsverksamhet som andra.

Det är angeläget att behovet av umgänge och sociala relationer beaktas vid planeringen av olika stödformer för handikappade. Det gäller speciellt de handikappades boendemiljö och deras möjligheter att ta sig fram till olika kultur- och fritidsaktiviteter såsom föreningar. Därför bör trafikmedlen utvecklas och färdtjänsten utbyggas. Också de handikappade på institutioner bör beaktas i föreningsverksamheten. Positiva attityder till de handikappade inom föreningar och organisationer förbättrar de handikappades möjligheter att delta i föreningslivet.

Bibliotekens uppsökande verksamhet bör inriktas också på de handikappade. De lokala biblioteken bör kunna tillhandahålla talböcker, böcker i punktskrift, lättlästa böcker, bildband och annat AV-material. Man bör särskilt beakta de unga handikappades behov av litteratur. Produktionen av bearbetade böcker bör stödas.

Genom ökad satsning på turnéverksamhet kan teatern göras lättare tillgänglig för de handikappade. Det behövs också teater på teckenspråk, teater med förhandsinformation och ett utökat antal teaterbesök på institutioner.

TV-programmen bör i större utsträckning än nu textas och teckentolkas. Bild, tal och text skall mer än nu förklara och upplysa. Textningen bör vara prydlig och lättläst. Radions möjligheter till aktuell information om lokala förhållanden kan utnyttjas mera systematiskt för de handikappade.

Det behövs stöd för dagstidningar som producerar och distribuerar även en taltidningsupplaga. De existerande taltidningarna bör fås att utkomma oftare. Handikappade bör prioriteras, då nya tekniska kommunikationsmedel utprövas.

Kulturell jämlikhet för handikappade förutsätter en väsentligt vidgad ekonomisk och social jämlikhet i samhället som helhet.

SFP finner det viktigt

• att den uppsökande kulturverksamheten får ökat stöd
• att positiva attityder till handikappade inom föreningar och organisationer främjas
• att stöd för distribution av dagliga nyheter till handikappade ges
• att den svenskspråkiga textningen av TV-program ökas bl a för att underlätta de hörselskadades situation.

Godkänt av centralstyrelsen 1980-10-03