FEMINISTISKA PARTIETS PARTIPROGRAM

FEMINISTISK POLITIK

Feministiska partiet bygger sin politik på principen om icke-diskriminering. En feministisk syn på politiken utmanar maktstrukturer som bygger på att vissa grupper privilegieras och andra diskrimineras på grund av kön, sexualitet, ras, hudfärg eller etnicitet. Målet för all feministisk politik är ett samhälle där alla människor har möjlighet att helt och fullt förverkliga sig på lika villkor, oavsett kön, uppfattning av könstillhörighet, sexuell läggning, ras, hudfärg, etnicitet eller med den associerade uppfattningar, funktionsförmåga, klass, religion eller övertygelse, ålder eller nationalitet.

Feministiska partiet anser att förverkligandet av jämlikhet, jämställdhet och mänskliga rättigheter kräver en politisk kamp. Att vara eniga om målsättning räcker inte, det behövs också en politisk analys av hindren för jämställdhet och av de metoder genom vilka ett jämställt samhälle kan uppnås.

I traditionell partipolitik har klass varit ett viktigt analysinstrument för att förstå samhällets strukturer. Klass är emellertid ett alltför begränsat koncept. Kapitalismen och dess klasstrukturer förklarar inte diskriminering, sexism och rasism, som ju existerar också i socialistiska system. Inte heller liberalismen som betonar individuella rättigheter kan avskaffa strukturella ojämlikheter. Löneskillnader finns i alla löneklasser. Män begår våld mot män, kvinnor och sexuella minoriteter i alla samhällsklasser. Invandrares barn har svårare att komma in på arbetsmarknaden, och de tvingas ofta leva i fattigdom. Diskriminering av personer med funktionshinder är ett hinder för delaktighet och inflytande. Dessutom diskrimineras barn, ungdomar och äldre i ett samhälle, där normen är medelålder.

Politiken har traditionellt gjorts på majoriteten villkor. Detta tvingar många ut i det sociala beslutsfattandets marginal. Vi behöver därför en politik som utmanar existerande ideologier.

Feministisk politik handlar också om global rättvisa. Västs koloniala arv verkar fortfarande som en skiljelinje mellan världens fattigaste och rikaste länder. Av dem som lever i extrem fattigdom är 70 procent kvinnor. Väst har historiskt producerat 80 procent av utsläppen av koldioxid, men klimatförändringarna och den resulterande miljömigrationen påverkar hårdast fattiga, kvinnor och ursprungs-befolkningar. Finland måste förbinda sig att följa principerna för hållbar utveckling och ambitiöst se till att de genomförs. Samarbete över gränserna är nödvändigt för att uppnå en genuint jämställd, jämlik och rättvis värld.

Feministisk politik kräver strukturella, omfattande och omedelbara förändringar. Detta utvecklas i det följande.

ICKE-DISKRIMINERING

Feministiska partiets vision är ett samhälle som är till för alla. Partiet arbetar för förverkligandet av fulla mänskliga rättigheter för alla. Människor ska kunna leva jämställt och jämlikt, och ha lika möjligheter att delta i det samhälleliga livet i alla dess aspekter. Vi vill se en värld där alla kan röra sig fritt i det offentliga rummet och känna sig trygga. Var och en måste ha möjlighet att fritt uttrycka sitt kön eller avsaknad av kön. Ingen ska behöva vara rädd för att bli stoppad av myndigheterna på grund av hudfärg eller förmodad etnicitet eller för att bli diskriminerad på grund av tiggeri eller bostadslöshet. Trygghet ska inte byggas genom flera poliser, övervakningskameror och väktare, utan genom att motarbeta samhälleliga orättvisor och minska skillnaden mellan faktisk och upplevd otrygghet.

Den feministiska synen på diskriminering grundar sig på uppfattningen att livet begränsas av mångdimensionella maktstrukturer. De flesta av oss är privilegierade i vissa avseenden, men diskriminerade i andra. En sådan syn på maktstrukturer kallas ofta intersektionalistisk. Feministiska partiet vill synliggöra alla former av diskriminering så att allas rättsskydd ska kunna förverkligas. Ett fungerande och icke-diskriminerande rättssystem är den grund som ett demokratiskt och välmående samhälle måste bygga på. Ett gott samhälle kan alla känna sig delaktiga i. Därför stöder partiet att både rösträttsåldern och åldersgränsen för valbarhet sänks till 16 år.

Stadsmiljö, kollektivtrafik och byggnader måste vara tillgängliga för alla på lika villkor. Information måste vara fritt tillgänglig. Ur ett feministiskt perspektiv är tillgänglighet framför allt ett strukturellt problem. Samhället åstadkommer själv de hinder som begränsar funktionsnedsattas möjligheter, därför måste samhället också ta ansvar för att sådana hinder undanröjs.

Feministisk partipolitik ifrågasätter en finskhetsnorm baserad på en vit, västerländsk och kristen grund. En feministisk och antirasistisk politik utmanar existerande och diskriminerande strukturer som upprätthåller privilegier baserade på hudfärg och ursprung. I dagens samhälle råkar människor som inte passar in i en vit, västerländsk norm ut för rasism och diskriminering som ofta är mångfacetterad. Till exempel kan rasifierade kvinnor uppleva diskriminering inte bara på grund av kön utan också på grund av hudfärg. Könsmaktsordning och rasistiska strukturer förstärker och stödjer varandra.

Strukturell diskriminering leder till att på hudfärg och etnicitet baserade privilegier ges vissa grupper och förvägras andra. Allt oftare grundar sig rasism i dag på förmenta kulturella skillnader i stället för, som tidigare, på - felaktigt - biologiska. Mänskliga egenskaper, förmågor och färdigheter skulle då förklaras av "kultur". Samtidigt ökar vardagsrasismen. Feministiska partiet anser att det är viktigt att framhålla kopplingen mellan globala maktrelationer och ökande rasism i Finland.

Feministiska partiets vision är en värld utan oöverstigliga gränser och utestängande murar. Gränser skapar idén om "vi och dem", skapar rädsla och är en grogrund för nationalism och rasism. Partiet vill bygga en värld på principen att livet på jorden tillhör alla. Rätten till liv, välfärd och utkomst bör delas mellan världens alla invånare. Så länge världen är uppdelad och kännetecknad av orättvisor - krig, tortyr, miljökatastrofer, missbruk av statsmakten, förföljelse, fattigdom, våld, hot, sexuella övergrepp och brist på rättsskydd - kommer det att finnas människor som korsar gränser eller flyr för att söka skydd och ett bättre liv i ett annat land. Partiet anser att sökandet efter ett tryggt och bättre liv måste vara en mänsklig rättighet för alla oavsett juridisk, ekonomisk eller social status.

Nationalistiska krav på en etniskt och kulturellt enhetlig nation har ofta inneburit förtryck och assimilering som vill tvinga nationella minoriteter och ursprungsbefolkningar att uppgå i majoritets-befolkningen. Därför kommer skyddet av romers och andra nationella etniska minoriteters och ursprungsbefolkningars rättigheter att vara en del av Feministiska partiets antirasistiska arbete. Bevarandet av samernas - Finlands ursprungsbefolknings - språk, kultur och boendemiljöer måste ges speciellt skydd och säkerhet i lagstiftningen.

VÄLFÄRD

Feministiska partiet vill bygga ett samhälle där alla har tillgång till välfärd under hela livet. Detta förutsätter att samhället på alla nivåer garanterar allas mänskliga rättigheter, rätt till hälsa, arbete och försörjning, bostad, utbildning, familj, vård och säkerhet.

Enligt en feministisk syn är välfärd inte ett skyddsnät utan ett verktyg som gör det möjligt att bygga ett jämlikt demokratiskt samhälle utan diskriminering, våld och exploatering av miljö, människor och djur. Välfärd producerar ekonomisk och social jämställdhet genom att i samhället säkerställa individen autonoma ställning, tillräckliga resurser, och meningsfull sysselsättning dvs en personlig upplevelse av ett gott liv. Äkta integration i samhället binder oss samman i en gemenskap.

Välfärd får inte underställas kortsiktiga ekonomiska mål. I politiken gynnas traditionellt ofta ekonomiska perspektiv på bekostnad av andra. Men välfärd skapas och upprätthålls också genom utbildning, miljö, familj, vård, hälsa, kultur och boende. Dessa är bara några av de faktorer som på ett individuellt plan skapar välfärdens vardag och ramar. Välfärd är en helhet, som omfattar såväl avlönat och oavlönat arbete som miljö och strävan mot en hållbar utveckling. Välfärd utgår ur behovet att i alla livssituationer kunna känna sig som en respekterad och beskyddad del av samhället. Politikens delområden kan därför inte separeras från varandra eller ställas mot varandra i namn av ekonomiskt intresse. När alla har en chans att förverkliga sig helt och fullt återspeglas detta som socio-ekonomisk välfärd och stärkt demokrati. Välfärdspolitiken har traditionellt styrts av idén om familjen som samhällets grundläggande enhet. Familjen antas då vanligen vara vit och arbetsför. Föräldrarna lever i en heterosexuell relation och de har ett eller flera barn. Detta överensstämmer emellertid inte med verkligheten, där människorna är mycket olika, och familjekonstellationerna varierar mycket och många lever som singel. Om välfärden byggs på en alltför snäv grund utestängs många som inte passar in i normen på grund av föräldraskap, etnicitet, hudfärg, funktionsduglighet, ålder, hälsa eller kön. I värsta fall marginaliseras de då samhällets resurser styrs till andra grupper. Ändå kan endast ett samhälle som lyckas eliminera diskriminering och ojämlikhet vara verkligt välmående.

Begreppet välfärd bör ges en ny innebörd, baserad på verklig solidaritet - solidaritet mellan människor och solidaritet i förhållande till miljö och djur. Solidaritet bör förstås både lokalt och globalt. Detta betyder verklig och upplevd förståelse av mångfald och av att människor som har andra värderingar och olika livsstil kan leva sida vid sida i ömsesidig respekt. För att uppnå verklig välfärd måste makt och privilegier omfördelas så att könsmaktsordning, rasism, heterosexuella normer, rasifiering och kolonialt arv bryts ned. Detta betyder att vi måste omdefiniera och justera de normer som styr etablerat beteende och beslutsfattande.

HÅLLBAR VÄLFÄRDSEKONOMI

I feministisk politik är ekonomi ett verktyg som garanterar välfärd och möjlighet till ett gott liv för alla. Den här ekonomiska modellen kallas ofta välfärdsekonomi. Den baserar sig på investeringar i bildning och omsorg, det vill säga förnyelse av samhällelig bildning, utveckling och mänskliga resurser. Det innebär att samhället förbinder sig att långsiktigt förbättra villkoren för välfärd men önskar att investeringarna ska vara lönsamma. Investeringarna i välfärd ökar sysselsättningen, höjer kvaliteten på arbetet, ökar det intellektuella kapitalet i samhället och skapar därmed förutsättningar för en stabil och blomstrande ekonomi.

Investeringar i omsorg stimulerar ekonomin genom att ge alla möjlighet att förverkliga sig själva fullt ut som likvärdiga samhällsmedlemmar. Välfärdsekonomi bygger på ekologiskt och socialt hållbar konsumtion och produktion, en stark demokrati, ett livskraftigt medborgarsamhälle och en hälsofrämjande livsmiljö.

Som ekonomisk modell är välfärdsekonomin stabil, väletablerad och hållbar. I en välfärdsekonomi stöder välfärden en hållbar ekonomisk utveckling. Investeringarna i välfärd betalar sig tillbaka inom kort. Till exempel ger investeringar i vård bättre utdelning än investeringar i vägar och byggnation och ger också mer skatteinkomster. Vårdpersonalens förbättrade sysselsättning ökar dess ekonomiska välfärd, och den vård som erbjuds på daghem, sjukhus och servicehus distribuerar välståndet vidare. Investeringar i välfärd minskar och förbygger vantrivsel, sociala problem och ojämlikhet. På lång sikt ökar investeringarna också medborgarnas hälsa och hälsojämställdhet, stärker deras know-howkapital och därigenom samhällets kulturella och materiella utveckling och möjliggör allas deltagande på lika villkor i samhället.

Välfärdsekonomi står i princip i konflikt med de mål som ställs upp av konkurrensetos och kontinuerlig tillväxt. I en konkurrensekonomi har strävan efter välfärd ersatts av strävan efter konkurrenskraft. Förutsättningarna för konkurrenskraft är ofta byggda på under- eller oavlönat hushålls- och omsorgsarbete, löneskillnader, prekariatisering, låglönearbete och global ojämlikhet. En feministisk ekonomis primära funktion är att producera välfärd för alla.

En feministisk ekonomisk politik ifrågasätter också den ekonomiska politikens verktyg och metoder. Den nationella ekonomiska politikens utrymme har minskat och avdemokratiserats i takt med EU:s ekonomisk-politiska regelverk. De ekonomiska prognosmodellernas utgångspunkter återspeglar inte samhällets mångfald. De förutsäger dåligt hur ekonomisk-politiska beslut inverkar på olika grupper och på jämställdhet. I konkurrenssamhället investeras en allt mindre andel av bruttonationalprodukten i välfärd. Sådana ekonomisk-politiska avtal, som försvagar jämlikhet, jämställdhet och välfärd i namn av ökad global konkurrenskraft, måste kunna ifrågasättas. Även om investeringar i välfärd kan omfördela resurser inom befintliga ramar, är manöverutrymmet alltför snävt. Därför måste nationens beslutanderätt i ekonomiska frågor återföras till nationell nivå. Förutom konsekvensanalys av ekonomisk-politiska avtal behöver vi genusbudgetering och ekonomiska prognos-modeller som bättre beaktar vilka konsekvenser för jämställdhet budgetbeslut, investeringar, skattepolitik och finanspolitik har och vem de drabbar. Vi behöver bättre indikatorer, som dels beaktar välfärd, levnadsstandard och miljö och dels i den nationella produktionen räknar in värdet av oavlönat arbete.

Att omdefiniera förhållandet mellan ekonomi, arbete och välfärd förutsätter också ett globalt perspektiv, som beaktar effekterna av rasism, könsmakt och nykolonialism i den globala omstruktureringen av arbetet. Industri och produktion förläggs i dag till stor del till den globala södern, där arbetet ofta kännetecknas av omänskliga arbetsvillkor, låga löner och brist på socialskydd. Den globala omstruktureringen av arbetet medför att norr i allt högre grad koncentrerar sig på kreativt arbete och på att överflytta ojämlika och ojämställda produktionsförhållanden till syd. Sådan export av ojämlikhet måste ifrågasättas.

ARBETE

En feministisk syn på välfärd kräver en omprövning av förhållandet mellan arbete och familje- och privatliv. På grund av både jämställdhet, folkhälsa och klimat bör arbetet fördelas på flera. Feministiska partiet vill bygga ett samhälle där människor bättre kan styra sin tid och vill därför främja en allmän förkortning av arbetstiden. Förkortning av arbetstiden medger rekreation som förebygger stress och sjukdom. Förkortning av arbetstiden kan bidra till en jämnare fördelning av det oavlönade hushållsarbetet och på olika sätt främja de arbetsföras möjligheter till sysselsättning. Det kan också öka känslan av gemenskap och minska arbetslöshet, energiförbrukning och utsläpp av föroreningar. En allmän förkortning av arbetstiden har en positiv effekt på människors fysiska och psykiska hälsa. Den ger barn och föräldrar mera tid tillsammans, unga mera stöd från vuxna och alla mera utrymme och tid att aktivt delta i samhällslivet.

Feministisk arbetslivspolitik innebär fritt tillträde till arbetslivet, frihet från diskriminering och aktiv och jämställd lönepolitik. I dag är det fortfarande svårare för personer med invandrarbakgrund, rasifieringsrisk, funktionsnedsättning eller uppehållstillstånd att hitta jobb, vilket också påverkar lönenivån. Den arbetssökandes namn, kön, könsuttryck, sexualitet, utseende eller ålder får inte påverka möjligheten att hitta ett jobb. Feministiska partiet vill införa anonym eller genusblind rekrytering och dessutom aktivt utveckla andra metoder för att förhindra diskriminering vid rekrytering. Alla former av diskriminering måste förebyggas och elimineras. På arbetsplatserna måste underrepresenterade och på arbetsmarknaden diskriminerade gruppers ställning förbättras genom positiv särbehandling, det vill säga verklig jämställdhet främjas.

Vi behöver en mer human arbetsmarknad som välkomnar olika kompetenser och erfarenheter plus hälsosamma och välmående arbetsplatser. Välfärd på arbetsplatsen är i hög grad knuten till kön. I kvinnodominerade yrken är stress och långtidssjukskrivning vanligare, vilket delvis förklaras av att kvinnor fortfarande bär ett större ansvar för familj, barn och hushållsarbete. Feministiska partiet ser en hög sjukfrånvaro som ett symptom på att samspelet mellan arbete och privatliv inte fungerar. Ökad arbetstakt, minskad personal och sämre atmosfär på arbetsplatsen ökar människors illamående. Denna onda cirkel måste stoppas genom att ge anställda mer flexibla möjligheter till bland annat alterneringsledighet, vidareutbildning och omskolning liksom frivilligt deltidsarbete. Rätten till trygghet i arbetslivet innebär också genuskonsekvensbedömning av risker och hot på arbetsplatsen. Trakasserier av kvinnor och minoriteter på arbetsplatsen måste elimineras och riskerna för olycksfall i arbetet inom mansdominerade sektorer måste minskas.

Lönen måste vara tillräcklig för att utan sociala stöd möjliggöra ett människovärdigt liv. Marknadspolitiska beslut som rör till exempel utökandet av antalet låglönejobb, lokala löneförhandlingar och exportberoende lönemodeller kan ha negativa effekter på kvinnodominerade områden. När arbetsrätt och kollektivavtal reformeras och när trepartsavtal ingås måste de alltid kompletteras av en genus- och jämställdhetskonsekvensbedömning som tar hänsyn till könsspecifika skillnader mellan sektorer och yrken. Arbetstagarnas rätt till kollektiva förhandlingar måste garanteras.

Kvinnor och män måste betalas lika lön för lika och likvärdigt arbete. Genomförandet av likalönsprincipen är en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter. I Finland har genomförandet av denna princip inte varit tillfredsställande. Feministiska partiet vill reformera jämställdhetslagen så att representanter för personalen, till exempel förtroendemannen, ska ha rätt till löneuppgifter om alla personalgrupper som en del av en lönekartläggningprocess. Genomförandet av likalön kräver slopandet av lönehemligheten, öppna lönesättningskriterier och effektiv jämställdhetsplanering på arbetsplatsen. Dessutom behövs effektivare övervakning av jämställdhetslagen, eftersom bristande övervakning tillåter nuläget, där en stor del av arbetsgivarna ignorerar jämställdhetslagens krav på jämställdhetsplanering och lönekartläggning. Jämställdhetsombudsmannens faktiska resurser för tillsyn måste säkerställas.

Arbetslivets segregering i manliga och kvinnliga sektorer och yrken måste aktivt motarbetas genom att ifrågasätta stereotypier och heteronormativa antaganden förknippade med olika yrkesgrupper. Segregeringen kan också motarbetas genom att utveckla lönerna i kvinnodominerade sektorer så att de bättre motsvarar arbetets krav och stressnivå.

Centralt för jämställdheten i arbetslivet är att föräldraledigheten delas lika mellan barnets alla föräldrar, oavsett antal och kön och oavsett familjeform.

En traditionell syn på faderskap och moderskap upprätthåller inom föräldraskapet en könad arbetsfördelning där mamman svarar för barnomsorg och pappan för försörjning. Ojämställt omsorgs-ansvar undergräver kvinnors ställning på arbetsmarknaden och resulterar i diskriminering vid rekrytering, sämre karriärutveckling och lägre löner och pensioner. Genom familjepolitik kan man emellertid påverka vad som anses naturligt och vardagligt. Delat föräldraskap stärker pappans roll som vårdande förälder och stöder också hans eget välfärd.

Feministiska partiet vill förbättra kvinnors ställning på arbetsmarknaden genom att öka pappornas omsorgsansvar och minska antalet tillfälliga och visstidsanställningar och förbättra tillgången till jobb. För mången mamma kan omvårdnaden om ett barn framstå som ett alternativ till arbetslöshet eller till ett lågavlönat eller otillfredsställande jobb. Möjligheterna att hitta ett jobb påverkas av utbildning, erfarenhet och eventuell arbetslöshet. Enligt forskningen har endast kvinnor i en bra arbetsmarknadssituation möjlighet att välja hur länge de vill vara vårdlediga eller om de vill återgå till arbetslivet. Därför måste man beakta hurudana jobb man erbjuder småbarnsmammor och på vilka villkor, och hur arbetslösa mammor kan hjälpas att hitta jobb. Till exempel finns det väldigt få deltidsjobb för personer vars ekonomiska ställning kunde tillåta dem att jobba deltid, medan personer för vilka deltid är ett motvilligt val ofta erbjuds just deltid.

Alla familjer bör ha lika tillgång till familjeledighet. För närvarande är t.ex. ensamstående föräldrars och adoptivfamiljers familjeledighet kortare än i traditionella familjer, och i regnbågsfamiljer har alla föräldrar inte rätt till familjeledighet. Familjeledighetssystemet måste utvecklas så att det erkänner mångfalden av familjeformer och stöder barnets alla föräldrar i deras föräldraroll under barnets hela liv.

Sysselsättningspolitiken måste svara mot arbetslivets mångfald och arbetets olika metoder samt ta hänsyn till olika grupper av arbetssökande och deras olika behov. Också personer som sysselsätter sig själva som frilansare och ensamföretagare ska ha likvärdiga möjligheter till arbetslöshetsunderstöd och att bilda familj.

Sysselsättningspolitik är en viktig del av välfärdspolitiken. Dess grund bör vara jämställdhet, personligt stöd och den arbetssökandes integritet. Feministiska partiet vill stödja människors psykiska och fysiska välfärd under arbetslösheten och ändra på såna attityder i samhället som fortfarande stigmatiserar och diskriminerar arbetslösa. Sysselsättningspolitiken måste fokusera mer på förebyggande åtgärder som kan sättas in ren före arbetslösheten. Man måste snabbare kunna få tillgång till arbetsförmedlingens tjänster och tillgången på tjänster måste fördelas mellan olika områden. Den arbetssökande ska få all den service hen behöver som lågtröskeltjänster oavsett ålder eller arbetslöshetens varaktighet. Den arbetssökandes möjligheter till sjukskrivning och rehabilitering måste underlättas så att arbetslösheten inte i onödan förlängs. Arbetslöshetsunderstödet ska vara tillräckligt, och arbetslöshet får inte användas som grund för att erbjuda sämre lön eller arbetsvillkor. Att stödja sysselsättningen och att tillhandahålla arbetsförmedlingstjänster är ändå i första hand statens och kommunens uppgift.

I fråga om förvärvsarbete måste man kunna ifrågasätta traditionella tänkesätt. Arbetet förändras och i framtiden kan inkomsten byggas upp av ett antal olika delinkomster. Det har framkastats att utvecklingen av teknologi, intelligenta informationssystem och artificiell intelligens kommer att öka mängden kreativt och intellektuellt arbete som bygger på social samverkan mellan människor men minska mängden arbete som utförs av människor i allmänhet. Alla är inte på jobbet hela tiden, och samhället, arbetsmarknaden och socialskyddet måste anpassa sig till denna förändring och hitta nya modeller för att garantera människors sociala och ekonomiska trygghet. I ett gott samhälle har alla som arbetar, som studerar, som är arbetslösa eller som inte längre arbetar möjlighet att leva ett gott liv med en tillräcklig social och ekonomisk försörjning, som en jämlik och jämställd medborgare under hela sitt liv.

FOSTRAN OCH UTBILDNING

Småbarnspedagogiken och skolan har en nyckelposition när det gäller att främja jämlikhet, jämställdhet och icke-diskriminering. Ett välmående, jämställt samhälle baserar sig på den subjektiva rätten till jämlik och avgiftsfri småbarnspedagogik och utbildning. Småbarnspedagogiken och utbildningen stöder varje individs behov och möjligheter att förverkliga sig själv fullt ut oberoende av uppfattningar kopplade till kön, könsuttryck, sexuell läggning, hudfärg eller förmodad etnicitet, funk-tionsförmåga, klass, religion, eller övertygelse, ålder eller nationalitet. I daghem och skolor utsätts barn trots det i många sammanhang för stereotypa fördomar ifråga om vad som är pojkaktigt och vad som är flickaktigt. Normerna projiceras också på könsbetingade inlärningsresultat och försämrar särskilt pojkarnas förutsättningar att klara sig i skolan. Den som bryter mot normerna kan råka ut för att bli mobbad av eleverna eller lärarna. Rasism i skolan och i närheten av den förorsakar ofta osäkerhet och otrygghet samt begränsar den unga människans liv. Rasism i skolan kan innebära t.ex. generaliseringar, sämre behandling, mobbning och våld. Också diskriminering av funktionsnedsatta barn antingen socialt eller i form av en omgivning som är otillgänglig är ett problem i skolorna.

Det feministiska synsättet när det gäller utbildningen framhåller betydelsen av ett normkritiskt och könssensitivt perspektiv på lärarutbildningen och undervisningens innehåll allt från småbarnspedagogiken till grundskolan och ända fram till högskolenivån.

Ett av målen för den feministiska politiken är att motverka uppdelningen av utbildning och arbetsliv enligt kön. Studerandenas val efter avslutad läroplikt är mycket könsbundna, men valen påverkas också av faktorer som hör samman med klass, funktionsförmåga, ursprung och religiös bakgrund. Därför är det viktigt att studiehandledarna får utbildning om icke-diskrimineringsfrågor och försöker motverka studie- och yrkesval som baserar sig på kön.

De unga bör få stöd i livets övergångsskeden, som t.ex. när de går vidare från grundskolan till andra stadiets studier eller från yrkesstudier till arbetslivet, på så sätt att marginalisering förebyggs. Sådana stödåtgärder är t.ex. lågtröskelservice, där den unga personen får allt stöd på ett och samma ställe, och som anpassas till ungdomarnas liv och behov. I skolorna bör man stärka utbildningsstigarna, studiestrategierna, specialundervisningen och identifieringen av bakgrundsfaktorer som kan leda till inlärningssvårigheter eller diskriminering, så att alla har jämlika möjligheter att förkovra sina kunskaper och sin förmåga och att få särskilt stöd.

Det bör vara möjligt att under hela livet få utbildning och omskolning. Vuxenutbildning, folkhögskolor, fortbildning och annan utbildning är viktiga möjligheter att göra nya yrkes- och livsval ännu efter att man blivit fullvuxen. Vuxenutbildningen hjälper också när det gäller att motverka en arbetsmarknad som är uppdelad enligt kön.

Högskolesystemet bör vara avgiftsfritt och tillgängligt för alla. Möjligheten att studera får inte vara beroende av studerandenas tillgångar, hälsa, familjesituation, ursprung eller funktionsförmåga. Studiestödets nivå och förmåner bör vara jämförbara med det övriga socialskyddet. Det normkritiska synsättet bör vara integrerat i hela högskolevärlden, från de särskilda utbildningsprogrammen till de högsta ledningsuppgifterna, för att också universitetens interna maktstrukturer, såsom synlig och dold diskriminering, rasism och sexism samt vithets- och könsnormer kan motverkas.

Oberoende forskning, den kunskap och bildning som den genererar är det demokratiska och öppna samhällets förutsättningar, och de bör därför ses som värden i sig. Forskningens grundfinansiering bör vila på en hållbar grund, och den får inte utsättas för kortsiktiga ekonomiska eller politiska mål. Vi kan inte i dag veta, vilken forskning som förändrar världen i framtiden. Vetenskapens frihet förutsätter också, att det är möjligt för forskarna och universitetens personal att lita på att deras ställning inte är hotad. Feministiska partiet anser kunskapens och forskningen ställning vara betydelsefull också i den egna politiken och vill föra fram särskilt den kunskap som genusforskningen producerar och som ofta hamnar i den offentliga diskussionens marginaler.

KULTUR OCH MEDIA

Kulturen har en betydande roll när det gäller att bygga upp ett jämställt, jämlikt och rättvist samhälle. Den hjälper oss att förstå livet och samhället på sätt som är mångsidiga, berikande, utmanande och överraskande. Kulturen är en del av människans vardag, den utvecklar vårt samhälle och oss som individer och som medlemmar i samhället. Via kulturen bearbetar vi frågor både om vår existens och om mänskliga relationer. Kulturen för fram olika berättelser och erfarenheter och skapar möjligheter för identifikation och självreflektion. Den ger oss redskap att ifrågasätta, motsätta oss, motivera, kritisera och förändra samhällets normer och gränser. Åsikts- och yttrandefriheten hör till demokratins centralaste förutsättningar.

De faktorer, synpunkter och berättelser som traditionellt uppmärksammats inom konsten och kulturen har ignorerat kvinnors, köns- och sexuella minoriteters, funktionsnedsattas och rasifierades samt nationella minoriteters och ursprungsbefolkningars berättelser och erfarenheter. Feministiska partiet anser att maktordningen mellan könen, heteronormen, den strukturella rasismen och klasspositionen begränsar åsikts- och yttrandefriheten, eftersom diskrimineringens olika former leder till att de underrepresenterade gruppernas erfarenheter åsidosätts. Av detta följer att alla inte har samma möjlighet att delta i den offentliga debatten.

Feministiska partiet önskar att alla ska ha en jämlik tillgång till högklassig och professionell konst och kultur. När det gäller de av samhället finansierade kulturinstitutionernas verksamhet och innehåll bör man beakta jämställdhet, normkritik, mångsidighet och avståndstagande från rasism. Det bör vara möjligt för alla att ta del av och utöva konst och kultur.

Kulturen är ett av de industriella områden som växer både lokalt och internationellt. Kulturens tilltagande ekonomiska betydelse och teknologisering är en del av den här samhällsutvecklingen. Kulturens och konstens positiva betydelse i t.ex. skolor och vårdinrättningar bör inte undervärderas. Samtidigt måste vi skydda sådana fria konstnärliga strävanden som utgör kulturens och konstens hjärta. Konsten har ett egenvärde, som inte kan definieras utifrån samhällets ekonomiska och sociala behov. Grundfinansieringen av konst och kultur bör vara oberoende och långsiktig. Det innefattar också att konstnärernas arbetsmöjligheter förbättras och att konstnärernas jämställda position garanteras i arbetslivet tillsammans med övriga yrkesutövares.

Media har en stor inverkan på hur vi förstår världen. Bilden av världen och oss utformas av de bilder och berättelser som media förmedlar och anser vara viktiga. Media definierar också det vi anser vara normalt. Traditionella media har normaliserat rasismen t.ex. genom valet av synvinklar. Media har en möjlighet att förhindra eller främja strukturella förändringar i syfte att förverkliga jämställdheten. För detta syfte har man utvecklat riktlinjer och mått, som möjliggör en diskussion om hur principerna för jämlikhet och jämställdhet genomförs i media, och om vad som kan göras för att främja dem. Utbildningsprogrammen för journalistik och information bör kompletteras med utbildning i frågor som gäller kön, jämställdhet och mänskliga rättigheter.

Att media framträder som mångstämmigt är viktigt med tanke på jämställdheten. Även om teknologins utvecklig har ökat möjligheterna för digital publicering får mången underrepresenterad grupp inte sin röst hörd i den offentliga diskussionen. Förverkligandet av mångstämmigheten begränsas dock av svårigheter som gäller distributionen och finansieringen av mindre publikationer. Tryggandet av ett rikt och mångsidigt mediefält är en av demokratins viktigaste principer och den bör tryggas genom ett tillräckligt stöd av staten. Feministiska partiet vill upprätthålla en kritisk diskussion om media, medias makt och medias betydelse i samhället, särskilt från jämlikhets- och jämställdhetssynpunkt. I undervisningen i medialäskunnighet och källkritik bör man närma sig ämnet från en intersektionell synpunkt.

Av barnen och ungdomarna ägnar sig över 90 procent åt någon form av motion, och i Finland hör nästan hälften av dem som är mellan 3 och 18 år till olika slag av idrottsföreningar. Idrott och motion har stor betydelse för ungdomars uppväxt och utveckling, och tränarna, ledarna och andra vuxna har här en central roll som förebilder och auktoriteter. Att rensa bort och förebygga kvinnoförakt, sexism, homo- och transfobi och annan diskriminering inom idrottsvärlden kräver av dem som jobbar med barn och ungdomar förståelse för könets och sexualitetens mångfald samt ett aktivt grepp mot diskriminering. Feministiska partiet vill dessutom arbeta för att förbättra både synlighet och resurser vad gäller flickors, kvinnors och köns- och sexuella minoriteters utövande av idrott.

BOENDE OCH MILJÖ

Rätten till boende till ett skäligt pris, trygghet och en hälsosam miljö hör till de grundläggande rättigheterna. Bostads- och samhällsplaneringen är konkreta arbetsredskap med vilka välfärden kan främjas för att bli hållbar socialt, ekonomiskt och miljömässigt. Inom stadsplanering, trafik och bostadsbyggande privilegieras dock ofta funktionsdugliga, män, privatbilister och kärnfamiljer. En feministisk syn på samhällsstrukturen förutsätter en samhällsplanering som beaktar invånarnas olika behov. Det innebär t.ex. att man på ett likvärdigt sätt beaktar behoven bland funktionsnedsatta, ensamförsörjare, åldringar, barn och ungdomar, invandrare, bostadslösa, papperslösa och grupper i minoritetsställning när det gäller boende, service, trafik och att ta sig fram i stadsmiljö. Gemensamma utrymmen bör vara planerade för allas behov och de bör stöda den allmänna välmågan t.ex. genom att erbjuda grönområden och rekreationsmöjligheter som kan utnyttjas av stadsborna och kommuninvånarna.

Feministiska partiet anser, att framtidens samhälle är ett hållbart samhälle, där vi inte konsumerar mer resurser än vår planet förmår producera. Det innebär att vi bör bygga upp ett samhälle där omtanken om naturen och miljön och respekterandet av dem är de centrala värdena, där skogarnas, markens och havets mångfald stärks, där vi skapar förutsättningar för ett gott liv också för kommande generationer och där urbefolkningarnas fulla rättigheter förverkligas. Feministiska partiet ifrågasätter den som en självklarhet betraktade rätten att förfoga över och utnyttja natur, djur och människor. Eftersom partiets rötter befinner sig i feministiska och antirasistiska folkrörelser delar partiet principerna hos de ideella organisationer som runt om i världen kämpar för miljö, demokrati och mänskliga rättigheter. Feministiska partiet vill se en värld, där användningen av naturresurserna baserar sig på en världsomfattande, ekonomisk och social rättvisa, och där alla jämbördigt har tillgång till vatten och energi.

För att klimatförändringen skall kunna stoppas krävs grundläggande förändringar, särskilt i rika länder såsom Finland. I centrum för den feministiska klimatpolitiken står solidariteten med dem som kraftigast drabbas av klimatförändringens verkningar. Det innefattar sårbara grupper både i Finland och runtom i världen. Ursprungsfolken, områden som lider av fattigdom och kvinnorna bär på det globala planet den största bördan av klimatförändringens följder. Finland måste bära sitt ekonomiska och sociala ansvar för klimatförändringens konsekvenser på internationell nivå.

Det finländska samhället har byggts upp för industrin och dess utsläpp som förorenar atmosfären och dess utnyttjande av naturresurserna. På sameområdena har exploateringen av naturresurserna också inneburit att urbefolkningens rättigheter har åsidosatts. Denna väg är inte längre möjlig. Som ett ekonomiskt, teknologiskt och socialt starkt land måste Finland ta en ledande roll när det gäller att minska klimatutsläppen. De fossila bränslena bör bli kvar i jorden, och utnyttjandet av förnybara energikällor måste ökas märkbart. Genom att arbeta tillsammans med progressiva aktörer i de andra nordiska länderna, EU och på andra håll i världen kan Finland bygga ett bättre samhälle både lokalt och internationellt och samtidigt förhindra att klimatutsläppen överskrider den farliga nivå från vilken det inte längre finns någon återvändo. Finland har traditionellt haft en nära relation till naturen. Vi vill överföra detta arv till det nya årtusendet och göra Finland till ett land med låg utsläppsnivå och hög livskvalitet.

HÄLSA I ett välmående samhälle bör alla ha tillgång till med skattemedel finansierad hälsovård, sjukvård och tandvård. Information om hur man upprätthåller hälsan, om hälsovård, om sexuell hälsa och fortplantningshälsa och om god kost bör stärkas i småbarnspedagogiken och skolan i både teori och praktik. Feministiska partiet vill bygga ett samhälle som garanterar att alla människor får tillräcklig och individuell vård i livets alla skeden. Vi vill ha ett samhälle där den grundläggande rättigheten till hälsovård garanteras alla.

Feministiska partiet ser hälsan som en helhet, som omfattar såväl psykisk och fysisk hälsa som rätten till det sociala stöd som upprätthåller dem. Var och en har rätt till en levnadsstandard som tryggar individens och familjens hälsa och välmåga i fråga om kost, kläder, bostad, mediciner och socialt stöd. Mödrars och barns rätt till särskild hälsovård och särskilt stöd bör tryggas. Alla barn som bor eller vistas i Finland bör åtnjuta samma samhälleliga skydd.

Stora förändringar behövs för att säkerställa, att alla äldre personer kan uppleva att de är uppskattade och viktiga medlemmar i samhället. Feministiska partiet vill, att samhället erbjuder de äldre fler alternativa boendemöjligheter, från det egna hemmet till servicehus, olika former av samboende, grupphem och nya åldringshem och -byar med innovativa tjänster. Hemvården bör kompletteras så, att de äldre får hjälp i sina dagliga förehavanden, för utflykter, samkväm och friluftsliv.

Bra vård och vårdarbete förutsätter yrkeskunnig personal. En stor del av yrkesfolket inom hälsovården har dock trots god utbildning låg lön och låg status. Staten och kommunerna har som arbetsgivare ett särskilt ansvar att skapa arbetsplatser, där man tar sig an dessa problem. Personalen inom hälsovården måste få större uppskattning och bättre löner.

Trots att det allmänna hälsotillståndet vid ingången av 2000-talet har förbättrats har problemen ifråga om mental hälsa ökat. Ett starkt samband mellan diskriminering och fysisk och psykisk hälsa har kunnat påvisas. Depressionsstörningar är vanligare hos kvinnor än hos män. Psykiska sjukdomar är vanligare hos utomlands födda finländare. I bakgrunden kan finnas traumor, men också rasism, daglig diskriminering och upplevelser av orättvisa inverkar på den fysiska och psykiska hälsan. Dessa faktorer som ofta förblir dolda måste göras synliga. Psykiskt insjuknade och deras närstående måste erbjudas tillräckligt stöd och lågtröskelservice.

Feministiska partiet vill förbättra social- och hälsovårdsmyndigheternas och polisens kunskaper om könsskillnader ifråga om rusmedelsanvändning. Vid möten, i vårdarbete och i rehabilitering behövs ett könsperspektiv, för att orsakerna till problemen skall kunna förstås bättre och för att alla skall kunna få det stöd de behöver i sin situation.

SEXUALITET OCH KÖN

Feministiska partiet närmar sig frågor om sexualitet, sexuell hälsa och fortplantningshälsa och därtill hörande rättigheter samt samlivets olika former från ett normkritiskt perspektiv. Normkritik innebär, att samhällets diskriminerande normer ifrågasätts. När man utgår från att alla är likadana osynliggör man alla avvikande. I nuläget skapar förmodat kön och förmodad sexuell orientering vissa förväntningar och människor som bryter mot köns- och sexualitetsnormerna förblir ofta osynliga och kan på olika sätt ta skada. Till exempel är vårt rätts- och välfärdssystem uppbyggt utifrån olika slag av antaganden eller normer som definierar kön och sexualitet. Sådana normer är t.ex. antagandena om heterosexualitet och om ett binärt könssystem, trots att såväl sexualitet som kön i verkligheten är mera komplicerad. Dessa normer måste göras synliga och de måste ifrågasättas - i skolornas läroplaner och dagliga rutiner, samt på arbetsplatserna och i det offentliga livet. Om vi inte utgår från normer som heterosexualitet och ett binärt könssystem, förebygger och minskar vi t.ex. den diskriminering som köns- och sexuella minoriteter upplever. Samtidigt ger vi utrymme åt alla kön att uttrycka sig själva, befriade från inskränkta könsroller. Feministiska partiet vill se en värld, där människorna fritt kan definiera och uttrycka sitt kön eller avsaknad av kön utan att behöva vara rädda för att bli diskriminerade och utnyttjade. Det är statens uppgift att i lag och praktik trygga denna självbestämmanderätt.

Feministiska partiet vill att varje barn skall få en sexualundervisning som utgår från barnets åldersnivå och baserar sig på de mänskliga rättigheterna och jämställdhet mellan könen. Sexualundervisningen bör sträcka sig från småbarnspedagogiken till läroinrättningarna på andra stadiet. Genomgående teman för sexualundervisningen bör vara nedbrytning av de traditionella könsrollerna och -normerna samt bekämpande av homo-, bi- och transfobi. Dessa teman måste komma till synes i läroplaner, undervisning, läromaterial och lärarutbildning samt i samarbetet mellan skola och föräldrar. Lärarna bör ha färdigheter att tala naturligt om sexualitet, sex och situationer där någon blir behandlad illa på grund av sin sexualitet, i en såväl privat som offentlig och kommersiell kontext.

Feministiska partiet vill att alla som är bosatta i Finland skall få preventivmedel kostnadsfritt. Vi förordar att man i Finland skall ha rätt till fri abort.

Feministiska partiet vill också få fram hållbara sätt att stöda den kamp som förs av människor som runt om i världen försvarar rätten till abort och preventivmedel. Partiet vill också stöda samlivet mellan par av samma kön, och verka som en god bundsförvant för människor som kämpar mot sexualiserat våld som vapen i krigföring och mot barnäktenskap och människohandel. Vi stöder och lyssnar till de grupper som på en strukturell och global nivå har mindre makt, oavsett om det beror på kön, ekonomi eller geografiskt läge.

KÖNSRELATERAT VÅLD

Friheten att leva utan hot om våld är en grundläggande mänsklig rättighet. Ansvaret för att denna rättighet garanteras ligger ytterst hos staten. Män är oftare offer för våld på offentliga platser, medan sexuella övergrepp och våld i hemmet i huvudsak utövas av män mot kvinnor och barn. Våld mot kvinnor är både i Finland och i världsomfattande mått en brännande hälso- och säkerhetsfråga, som också har betydande ekonomiska konsekvenser. Könsrelaterat våld är ett grundläggande problem för demokratin. Sexuellt, fysiskt och psykiskt våld och hot om våld begränsar de rum där kvinnor, köns- och sexuella minoriteter kan röra sig i samhället. Hatprat och sexualiserat hot riktat mot kvinnor, köns- och sexuella minoriteter fungerar som könsmaktssystemets verktyg, med avsikt att tysta, förtrycka och marginalisera kvinnor, köns- och sexuella minoriteter i det offentliga rummet.

Våld är missbruk av makt i förhållande till en annan och dennes integritet. I nära relationer riktar också kvinnor våld mot män. Dessutom förekommer våld i samkönade relationer. Transsexuella faller oftare offer för våld i både det offentliga och privata rummet. Funktionsnedsatta kvinnor har en högre risk att utsättas för våld. Så kallat hedersrelaterat våld riktas främst mot kvinnor och barn. När den fysiska och psykiska hälsan försämras på grund av ålder ökar risken att bli utsatt för våld både hemma och på vårdhem. Könsrelaterat våld förekommer i kommersiell sex. Det används som maktmedel i både människohandel och krig. Mäns våld mot män, motiverat av till exempel rasism, homofobi, transfobi eller hat mot funktionsnedsatta, är ofta osynligt. Det är viktigt att förstå det rådande könsmaktssystemets roll i uppkomsten av våld, väldets natur och maktrelationer.

Faktorer som kan öka risken att bli utsatt för våld är förutom kön t.ex. funktionsförmåga, klass, rasifiering, sexualitet, ålder, fattigdom och psykisk eller fysisk sjukdom. Förebyggande och begränsande av våld förutsätter både förståelse och ifrågasättande av de underliggande maktstrukturer våldet bygger på. Arbete för att bekämpa våld kräver ett omfattande regionalt support- och servicenätverk, som beaktar olika målgruppers sårbarheter och behov. För att bryta våldskulturen behövs utom starkare strukturer och mera resurser också en attitydförändring. Dessa förändringar måste accepteras på bred front av politiska beslutsfattare, media och medborgare.

Allt våld ska motarbetas, oavsett motiv. Våldsoffer och överlevande ska skyddas och hjälpas oavsett kön, könsuttryck, sexuell läggning, hudfärg eller förmodad etnicitet, funktionsförmåga, klass, religion eller övertygelse, ålder eller nationalitet. Friheten att leva utan våld och hot om våld, och friheten att bestämma över sin egen kropp är grundläggande mänskliga rättigheter som måste skyddas oavsett hur våldet motiveras. Sexuellt självbestämmande innebär också att våldtäkt i lagstiftning och rättspraxis alltid måste definieras genom avsaknad av samtycke och inte genom användning av våld. Med tillräckliga resurser och ett långsiktigt arbete för jämställdhet, jämlikhet och mänskliga rättigheter kan vi minska alla former av förtryck och våld.

TRYGGHET

Säkerhetspolitiken har traditionellt fokuserat på att skydda staten mot yttre hot, huvudsakligen med väpnade metoder. Den traditionella synen på säkerhetspolitiken är patriarkalisk och baserar sig på tanken att männen med vapen skyddar nationen och dess kvinnor och barn. I dag har perspektivet på säkerhet och säkerhetshot förändrats. Krigen utgörs nuförtiden allt oftare av interna konflikter mellan olika beväpnade grupperingar, hybridkrig och näthot, och inte längre av krig mellan två staters beväpnade styrkor på slagfälten. Ett lika centralt hot som en beväpnad konflikt är t.ex. de hot som klimatförändringen för med sig, samt bristen på mat och vatten och hoten om den sociala strukturens sönderfall. Dessa hot drabbar människan direkt men är också ofta orsaken till väpnade konflikter. I konflikternas bakgrund inverkar ofta den globala ojämlikheten, som gör de rika västländerna till part i konflikterna. Gemensamt för både de väpnade konflikterna och naturkatastroferna är, att de framför allt hotar människornas trygghet. T.ex. det ökade antalet flyktingar på global nivå är en följd både av väpnade konflikter och av naturkatastrofer.

En feministisk analys av säkerheten utgår från den mänskliga trygghetens perspektiv, där det hot som drabbar individen står i fokus. Det feministiska perspektivet innefattar också köns-, rasifierings- och rasismperspektivet. Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhälleligt hot både i krig och under fredstid. Rasism och homo- och transfobi bör ses som säkerhetshot, när de leder till förtryck och i sin mest extrema form till våld.

Den mänskliga säkerheten avser rätten att leva utan våld eller hot om våld, men också att människans basbehov såsom mat, skydd, rent vatten och hälsovård kan förverkligas. Många människor lever i förhållanden som präglas av våld, osäkerhet, fattigdom, sjukdomar, miljöproblem och naturkatastrofer. I dessa situationer befinner sig män och kvinnor i olika position. Kvinnorna tar i mindre utsträckning del i väpnade konflikter men drabbas av en orimligt stor del av sådant sexuellt våld och våld i nära relationer som hör samman med krig och konflikter. Kvinnorna deltar ofta i konflikterna i olika slag av underhålls-, logistik och stöduppgifter och ansvarar ofta för återuppbyggandet av hemmet och familjen efter vapenvilan och fredsförhandlingarna, men förblir osynliga när fredsavtalen och återuppbyggandet planeras. För att denna strukturella olägenhet skall kunna rättas till bör kvinnornas och de olika minoriteternas deltagande i samhället och i lösandet av konflikter stärka och göras synligt. Till detta förpliktar också FN:s resolution 1325 som Finland förbundit sig till och som gäller kön, fred och säkerhet i konflikter. Jämlikhets- och jämställdhetsperspektivet i resolutionen bör bestyrkas. Som medlem av det internationella samfundet har vi ansvar för följderna av de globala förändringarna och ansvar för att främja den mänskliga säkerheten via fredsförmedling, stöd till bräckliga stater och en välfinansierad utvecklingspolitik.

På lång sikt måste målsättningen vara en vapenfri värld. För närvarande ger Finlands lagstiftning inte männen rätt att vägra militärtjänst ens med stöd av sin pacifistiska övertygelse. Inom försvaret bör man övergå till en modell som ger alla, oavsett kön, möjligheten att i enlighet med sin övertygelse välja tjänstgöringsform eller vägra tjänstgöra utan att bestraffas.

Feministiska partiet strävar till att småningom förändra diskussionen om säkerhetspolitiken. Frågor som är viktiga för partiet är hållbar fred, fysisk okränkbarhet, handlingsfrihet och friheten för alla olika kön att agera som självständiga individer i alla skeden i livet.

EUROPEISKA UNIONEN

Feministiska partiets mål är ett Europa som inte sluter sig inåt utan öppnar sig utåt och eftersträvar humanitet samt social och ekologisk hållbarhet över de nationella gränserna.

2010-talets Europa präglas av nationalism, främlingsfientlighet och rasism. Den rasism och diskriminering som drabbar minoritetsgrupperna, såsom romer, judar, muslimer och papperslösa migranter riskerar att normaliseras. Den åtstramade gränspolitiken har vid Medelhavet skapat en välfärdsklyfta, som har till följd att tusentals människor dör vid Europas gränser. Samtidigt har Finland minskat sitt stöd till utvecklingsländerna. I och med att antalet flyktingar ökat har Europeiska Unionens medlemsstater i allt större utsträckning själva blivit de största mottagarna av sin utvecklingshjälp, i strid med de mål som gäller Europeiska Unionens utvecklingspolitik och framgångsrika hjälp.

Populistiska och högerextremistiska politiska rörelser strävar till att skuldbelägga migranterna och minoriteterna för den sociala strukturens sönderfall. Uppsvinget för den rasistiska politiska retoriken har stött den ekonomiska åtstramningspolitiken, som ofta påstås ha ökat arbetslösheten särskilt bland männen. I verkligheten har EU:s ekonomiska åtstramningspolitik efter det att den ekonomiska krisen började dock allvarligast rubbat just kvinnors, funktionsnedsattas, migranters, rasifierades och köns- och sexuella minoriteters ekonomiska jämlikhet och sociala rättigheter i Europa.

I Europa behövs en antirasistisk feministisk politik. Vår världsdel skakas av en backlash som gäller främjandet av kvinnornas rättigheter och jämställdheten mellan könen. De rasistiska och fascistiska partierna blir allt starkare och har redan inflytande i Europaparlamentet. Feministiska partiet anser det vara viktigt att ta vara på de möjligheter till samarbete, som medlemskapet i Europeiska Unionen syftar till. Feministiska partiet vill inverka på att Europeiska Unionens centrala värden - jämlikhet, jämställdhet, människovärde, frihet, demokrati, rättsstatsprincipen och människorättsprincipen -förverkligas.

En central del av arbetet mot diskriminering och arbetet för att främja de mänskliga rättigheterna är samarbetet mellan de feministiska partierna och grupperingarna i Europa och världen. En stark antirasistisk, feministisk rörelse är den starkaste motkraften mot de på olika håll i Europa aktiverade rasistiska, nationalsocialistiska och fascistiska partierna. Om man inte tillräckligt kraftfullt ingriper mot strukturell diskriminering och bristande jämlikhet, får de rasistiska och värdekonservativa krafterna luft under vingarna. Därför måste man både inom EU:s institutioner och i medborgarsamhället arbeta för att trygga de mänskliga rättigheterna och de sociala grundrättigheterna. Ett flertal feministiska partier bildas nu runt om i Europa. Vårt gemensamma mål på lång sikt är att skapa en feministisk partigrupp i Europaparlamentet.

Feministiska Partiet rp
Helsingfors 2017