För ett barnvänligare samhälle

"Barnen bör garanteras en trygg uppväxtmiljö. Familjen har det primära ansvaret för att fostra och vårda sina barn, men samhället skall kunna ingripa för att förhindra våld och övergrepp riktade mot barnen. En fungerande barnomsorg finns som ett stöd för familjerna. Vid fördelning av samhällets resurser bör barnens behov ges särskild prioritet. Barnens åsikter är viktiga och deras rätt och fördel bör gå före många andra intressen."
Citat ur Sfp:s partiprogram (godkänt vid partidagen 1997)

Alla beslut berör kanske inte barnen omedelbart, men å andra sidan borde inga beslut ens indirekt få strida mot barnens intressen. Under 90-talet har risken för sådana beslut uppenbart ökat. Detta trots att utrikesministeriet i sin andra rapport till FN om förverkligandet av FN:s konvention om barnens rättigheter (1989) konstaterar, att det inte finns empiriska bevis för att barnfamiljernas inkomstutveckling är sämre än andra befolkningsgruppers. Men det finns en grupp barn som fått känna av den svarta sidan av 90-talets kris hårdare än andra. Det finns också en oro bland barn och unga idag som vi inte kan blunda för. Föräldrarollen och barnens situation måste nu tas fram på den politiska agendan. Därför lyfter Svenska folkpartiet fram barnen som ett tyngdpunktsområde inför riksdagsvalet.

Prognoserna om befolkningsutvecklingen i Finland förutspår att befolkningen kommer att åldras fram till år 2030 och därefter fortsätta minska. En allt mindre grupp kommer att försörja en allt större grupp åldrande personer. Redan nu ser man tecken på en annalkande arbetskraftsbrist. Faktum är att vi i Finland måste föda flera barn och vara mera öppna och attraktiva för inflyttning. För vår ekonomi är det också viktigt att både kvinnor och män deltar i arbetslivet.

• Viljan hos dagens unga att bilda familj ökar i takt med att samhället bättre beaktar barnens intressen och synpunkter.
• Småbarnsföräldrar skall kunna delta i arbetslivet och i samhällspåverkandet. I arbetslivet är det också viktigt att unga kan få lika trygga och varaktiga arbetskontrakt som andra åldersgrupper. Småbarnsfamiljer skall ges möjlighet till deltidsarbete och förkortad arbetsvecka. Dagvården måste vara av så hög kvalitet att barnets välbefinnande är garanterat också då föräldrarna är på arbetet.
• Sfp anser att pappaledigheten borde omfatta trettio dagar som inte kan förlänga föräldraledigheten för mamman. Pappamånaden ökar jämställdheten mellan män och kvinnor och ger barnet och papporna en chans att från början få en nära relation med varandra.
• Adoptivbarnsföräldrar skall ha lika lång föräldraledighet som andra föräldrar.
• Särskilda åtgärder bör vidtas för att den växande gruppen utländska barn (flyktingar, invandrarbarn) integreras i samhället på ett mjukt sätt.
• Alla blivande föräldrar bör ges kunskap i vad föräldraskapet innebär. Rådgivningen bör rikta sig till båda föräldrarna.

Familjernas roll i uppfostrings- och vårdsammanhang betonas i Sfp:s partiprogram. Det stora flertalet familjer uppfattar sin roll och sitt ansvar just så. Men i en del fall har föräldrarna eller vårdnadshavarna till barnet av olika orsaker tappat greppet och tron på sin egen förmåga att klara av rollen som fostrare. Arbetslösheten eller någon annan olycka kan ha blivit för tung för familjen. Under det senaste decenniet har flyttningsrörelsen i Finland varit kraftig. Från landsbygden och små städer har många unga familjer sökt sig till stora städer. Att flytta till en helt ny ort är en stor förändring i både barns och vuxnas liv.

Bekanta sociala mönster bryts och det tar tid att komma in i ett nytt samhälle, att skapa sig nya kontakter och ett nytt socialt nätverk. Vuxnas oro smittar av sig på barnen.

• Det bästa vi kan ge våra barn är trygghet och kärlek. Tryggheten består av människor som bryr sig om, ett hem där barnet får värme, mat, omvårdnad. Trygghet är också att trivas i sin omgivning och att slippa vara rädd på gården, på gatan och i skolan.
• Stressen är idag en betydande negativ faktor i barns liv. Föräldrarnas stress skapar också stress hos barnen. Ett överutbud av tekniskt betingade stimuli blir lätt omöjligt för barn att hantera. Både i hem och i skola är det viktigt med lugn och ro. Detta bör beaktas i planeringen av skolundervisningen och också i t.ex. TV-utbudet för barn.
• Sfp oroar sig för att inbesparningar inom barnomsorgen kan leda till större utgifter på lång sikt. Det är av allra största vikt att barn och familjer kan få hjälp genast då de råkar ut för problem som de inte klarar av. Kontakten mellan skolan och familjen är viktig.
• Överbeskyddande och bortskämdhet leder till s.k. nyhjälplöshet. Både i hemmet och i skolan måste barn och unga ges ansvar för att de skall lära sig att klara av situationer i vardagen och sysslor i hemmet.
• Många barn och unga har det svårt i vårt samhälle. Våld mot barn och barn som deltar i våldsgärningar är oroande fenomen. Mobbning i skolvärlden kan få långtgående följder för de enskilda individerna.
• Det behövs en barnombudsman som ser till att barnens rättigheter beaktas och att barnskyddet fungerar. De övriga nordiska länderna har goda erfarenheter av barnombudsmans verksamhet.
• Barnpsykiatrin måste få ökade resurser. Ju tidigare ett barn som visar tecken på mentala problem får vård, dess större chanser har barnet att klara sig. Också samhällsekonomiskt lönar det sig att att ta i tu med problemen i ett tidigt skede. Vården skall ges på barnets modersmål.
• Skolkuratorer, skolpsykologer och skolhälsovårdarna kan hjälpa barn som behöver få en förtrolig kontakt med en vuxen. Kommunerna skall se till att dessa tjänster kan erbjudas eleverna.
• Vuxna måste våga axla de vuxnas ansvar. Ingen har rätt att förhålla sig likgiltig då den misstänker eller bevittnar att ett barn utsätts för mobbning eller psykisk eller fysisk misshandel eller sexuellt utnyttjande. En vuxen människa måste våga ingripa om hon är vittne till vandalism och ofog.
• Polisen måste redan ta de första allvarliga förseelserna på allvar. Föräldrar och skolan och vid behov också socialväsendet skall genast kopplas in om det finns risk för att ett brott inte förblir det enda.
• Större samarbete behövs mellan polisen och socialarbetare i ungdomsarbete. Det finns goda exempel på fungerande samarbete då socialarbetare följt med i polispatrullen på fredag och lördag kvällar.
• Kvarterspolisen som rör sig till fots eller på cykel ökar tryggheten bland invånare speciellt i oroliga stadsdelar.

Uppväxtmiljön påverkar barnets utveckling. I ett samhälle där människor har en känsla av att de kan påverka och där de känner sig trygga och trivs har barnen också en god chans att få en lyckad start i livet. Barns och ungas intressen och synpunkter borde få större tyngd då t.ex. markplaneringen för ett område görs upp. Barn och unga har ett inneboende behov av att få röra på sig. Det är viktigt och nyttigt för barn att röra sig i naturen. Barn är ytterst utsatta i trafiken.

• I planläggningen måste trivsel och hälsosynpunkter få större betydelse. Daghem och skolor bör inte tillåtas inom områden där trafiken eller andra föroreningskällor leder till förorenings- och bullernivåer som överskrider de rekommenderade.
• Planläggningen bör i större utsträckning ske utgående från barnens perspektiv. Det är viktigt att bevara grönområden i bostadsområdens närhet och att planera trafiklösningar så att de är trygga också för barnen.
• Barnen skall lära sig att ta ansvar för sitt eget handlande och för sin omgivning. Miljöfostran skall ingå i dagvården och i skolornas läroplaner. Genom att röra sig i naturen väcks intresset och förståelsen för naturen och insikten om vikten av att vårda miljön.
• Människor i olika åldrar skall leva sida vid sida i samma stadsdelar, kvarter och byar. Samhällsplaneringen skall göra det möjligt för olika generationer att i vardagslivet komma i kontakt med varandra och motverka klyftbildning mellan olika grupper.

Barnen skall ha rätt till en dagvård av hög kvalitet. Det allra viktigaste är att barnen behandlas som individer, att det finns tillräckligt personal med lämplig utbildning och att barngrupperna inte är för stora. Lagen ger alla barn rätt till en dagvårdsplats ända fram till skolåldern. I praktiken har det inte varit lätt för kommunerna att ordna dagvården för alla barn så att familjerna skulle vara nöjda. Inbesparingar har lett till att dagvårdsgrupperna vuxit, att personal sagts upp och att trycket på både barn, personal och föräldrar ökat.

• Sfp stöder den subjektiva rätten till dagvård men kräver att dagvården i högre grad planeras utgående från barnens välbefinnande. Samhället har ett ansvar för att trygga både föräldrarnas möjligheter att kombinera föräldraskap och arbete. Då befolkningen åldras tryggar ett högre arbetsdeltagande också välfärdens upprätthållande.
• Det skall vara möjligt för familjerna att välja mellan olika former av dagvård. Särskilt för de minsta barnens föräldrar är t.ex. familjedagvården ett lockande alternativ framom ett daghem med många barn. Föräldrarna borde bättre informeras om och uppmuntras att utnyttja möjligheterna till deltidsvård, när sådan skulle räcka till för familjens behov. Kommunerna bör ha beredskap att snabbt ombilda halvdagsplatser till heldagsplatser då föräldrarnas arbetssituation förändras och vice versa.
• Samtidigt som samhället har ett ansvar för att erbjuda dagvård, vill många föräldrar vårda sina barn hemma. Hemvårdsstödets storlek har minskat kännbart under de senaste åren. Många som egentligen skulle vilja stanna hemma och vårda barn har av ekonomiska skäl varit tvungna att återgå till arbetet då föräldraledigheten tagit slut. Sfp anser att hemvårdsstödet skall vara ett alternativ för dem som vill ta hand om sina barn hemma och att samhället kan stöda både rätten till dagvård och hemvård.
• Samarbetet i dagvårdsfrågor mellan FPA och kommunerna bör förbättras och ansökningsförfarandet förenklas.

En grundläggande rättighet är barnens och ungdomarnas rätt till en god utbildning. Skolan och utbildningen är en försäkring för framtiden. I Finland har vi varit stolta över en hög kunskapsnivå och en folkskola med långa anor. Permitteringen av lärare är ett dåligt sätt att spara pengar. Skolans roll som fostrare är betydande. En god ordning och rättvisa regler inger barnen trygghet. Rätten att lära sig får inte urholkas av olikheter i begåvning eller tillfälliga svårigheter. Därför måste den nya skollagstiftningens mål att stärka specialundervisningen noga uppföljas. Den begränsning av gruppstorleken för barn i specialundervisningsgrupper som riksdagen beslutit om, förbättrar möjligheterna till effektiv undervisning.

• Barnen skall ha rätt till en likvärdig grundutbildning oberoende av boningskommun, bakgrund eller familjens ekonomi.
• Förskoleundervisningen skall utvecklas vidare så att alla barn kan ta del av den, oberoende av dagvårdsform och boningsort.
• By- och småskolor skall bevaras. Det är viktigt för barnen och familjerna att lågstadieskolan finns så nära hemmet som möjligt. Gemenskapen och närheten är större i små än i stora skolor. Därför är små skolor särskilt viktiga i tätorter.
• För barn i lågstadieskolan är den allmänbildande basundervisningen det allra viktigaste. Valfriheten av ämnen och specialiseringen kan vänta till högstadiet och andra stadiet.

Finland kan på många sätt medverka till att barnens situation i fattiga regioner och länder förbättras. I våra närområden i Ryssland och Baltikum har förändringarna i samhället och den ekonomiska krisen medfört problem för en stor grupp barn och unga. I Öst-Europa beräknas 1 miljon barn bo på institutioner trots att största delen av dem har föräldrar i liv. Föräldrarna har p.g.a. ekonomiska och andra orsaker fråntagit sig ansvaret från att fostra sina barn. I Estland har ungdomskriminaliteten stigit kraftigt under den senaste tiden. I de baltiska länderna finns det många barn som inte går i skola. Föräldrarna till barnen slarvar med vaccinationen av små barn. Sjukdomar såsom difteri och tyfus har blivit vanligare. Tillgången på preventimedel är dålig. I Estland är antalet aborter större än antalet födslar. Infektionssjukdomar bland kvinnor har blivit vanligare.

• Finland skall i samarbete med de övriga nordiska länderna och med EU arbeta för att bygga ut fungerande sociala nätverk som kan verka i förebyggande syfte genom att öka familjerådgivningen och genom olika stödåtgärder som riktar sig till barn.
• De nordiska länderna bör i samarbete sprida information om barnomsorgen i den nordiska välfärdsmodellen.

Barnens situation i U-länderna är fortfarande svår trots att en positiv utveckling har skett t.ex. i Afrika tack vare projekt som bl.a. Unicef lett. Enligt Unicef får 130 miljoner barn inte gå i skola. Av dessa är två tredjedelar flickor. Flickors hälsa sköts på många håll i U-länderna sämre än pojkars. Många barn i U-länderna går miste om sin barndom genom att de redan i mycket unga år tvingas i arbete. Arbetsupggifterna kan vara både riskfyllda och ske i oacceptabla förhållanden. Det behövs ett ökat internationellt engagemang för att få ett slut på utnyttjandet av barnarbetskraft. Sfp anser att barnens rättigheter till ett fullvärdigt liv bör prioriteras i biståndssamarbetet.

• I biståndspolitiken borde särskild uppmärksamhet fästas vid barns och kvinnors situation. Fördelar med att förbättra kvinnors och flickors situation är t.ex. att deras möjligheter att arbeta ökar vilket förbättrar hela familjens ekonomi. Utbildade kvinnor gifter sig ofta senare och skaffar färre barn. Rätt till utbildningen och hälsovård är grundläggande mänskliga rättigheter som alla barn bör ha rätt till.
• I-länderna har ett moraliskt ansvar att motarbeta utnyttjandet av barnarbetskraft. Aktivare handelspolitiska åtgärder som riktar sig mot de företag som är inblandade samt mot de ansvariga myndigheterna i respektive länder kan förbättra barnens ställning. Barnens situation och rättigheter bör noggrant granskas i internationella avtal och i handelspolitiska överenskommelser.