Sfp:s program om äldreomsorgen 18.2.1999

Trygghet för de äldre

Vågar man bli gammal i dagens Finland? Skräms man av rapporter om dålig vård på långvårdsanstalter, om nedskärningar av ekonomiska resurser och vårdpersonal?

Vilka är "man"? Sjuka och dementa åldringar, eller aktiva pensionärer mellan sextio och hundra år som reser, dansar senior- eller annan dans, hör till föreningar, odlar sin trädgård?

Lika lite som alla fyrtioåringar, oberoende av om de är män eller kvinnor, läkare eller jordbrukare, hemvårdare eller supermarketkassor dras över en kam, kan alla s.k. äldre ses som en enhetlig grupp med samma behov och samma förutsättningar för ett meningsfullt liv.

Människornas livsstil och servicebehov samt förhållandena i samhället har de senaste åren avsevärt förändrats.

Sfp anser att den moderna uppfattningen om äldre och behoven av service bör vara utgångspunkten vid planeringen av en servicehelhet för de äldre. I denna helhet ingår självfallet inte enbart social- och hälsovård - också boende, trafik, kulturutbud bör beaktas.

För dagens och framtidens äldregeneration innebär god livskvalitet social delaktighet, meningsfull sysselsättning och självständighet. En undersökning, som för några år sedan gjordes om EU-ländernas äldre, visar att finländarna är i medeltal betydligt aktivare och självständigare än de andra EU-ländernas äldre.

Sfp betonar vikten av förståelse och respekt för de äldres rätt till självständighet och självbestämmande. Förmyndarattityder hos myndigheter, tjänstemän och också den egna familjen måste bekämpas. Man diskuterar inte den äldres angelägenheter över hennes huvud!

Att bo i ett eget hem vill de flesta människor, också de äldsta. För att detta skall vara möjligt är det viktigt att utveckla sådana serviceformer, som bidrar till att upprätthålla den egna verksamhetsförmågan, "att klara sig själv". Men den i EU-länderna gjorda äldreundersökningen visar, att det största problemet är ensamhet. Därför ökar också antalet äldre som helst söker sig till tryggheten i ett boendekollektiv av något slag.

Det bör vara självklart att vid byggande av bostäder inplaneras hissar, lägre trösklar och tillräckligt med plats för rörelsehindrade i t.ex. sanitetsutrymmen. Detta vore både mänskligt viktigt men också ekonomiskt klokt med tanke på att hindra oönskat byte av bostad och onödig institutionalisering.

Sfp anser att en bärande princip är att utveckla den öppna äldreomsorgen och öka utbudet att motsvara servicebehovet. Samtidigt är det viktigt att inte dra ned institutionsvården innan man skapat tillräckliga resurser för den öppna vården.

Sfp jobbar för att hemtjänsten, hemsjukvården och den sjukhusbaserade hemsjukvården ges tillräckliga resurser.

För att öppenvård skall fungera på bästa sätt förutsätter det en anhörig eller närstående som hjälper dygnet runt. Värdet av det arbete som anhörigvårdare utför uppgår idag till miljarder.

Sfp anser att stödet till anhörigvårdare bör höjas.

Sfp kräver också en förebyggande och rehabiliterande hälsovård, även i mentalt avseende. Social- och hälsovårdspersonal måste ges geriatrisk vidareutbildning.

Kvaliteten på institutionsvården inom äldreomsorgen är helt beroende av en tillräcklig personalstyrka.

Sfp ger hög prioritet åt att ge resurser för en kvantitativt och kvalitativt tillräcklig vård för de äldre.

Inga öronmärkta pengar, men kvalitetskontroll

Decentraliseringen av det ekonomiska beslutsfattandet inom den offentliga sektorn med större beslutanderätt över statsbidragens användning i kommunerna har aktualiserat frågan om öronmärkning av statsbidragen. Undervisningssektorn kräver öronmärkta bidrag och också inom vårdsektorn har frågan varit aktuell. En återgång till öronmärkta statsbidrag skulle stå i strid med strävandena att stärka den kommunala demokratin och självstämmanderätten.

Sfp anser att en allmän återgång till öronmärkta statsbidrag inte är önskvärd.

Kommunernas strama ekonomi har lett till att nedskärningar och rationaliseringar har gjorts också inom vården. Ibland har sparivern gått för långt och kvaliteten lider.

Sfp anser att ett riksomfattande system för vårdkriterier måste skapas. En uppföljning och utvärdering av dessa kriterier bör också genomföras och ett kvalitetsprogsram utformas.

Kultur för alla - också för de äldre

Hur många äldre har läst en tidning senaste vecka? Eller en bok? Eller varit på föreningsmöte, tagit en promenad, träffat vänner?

Enligt den tidigare nämnda EU-undersökningen är vi finländare betydligt aktivare när det gäller kultur än medeltalet av de övriga EU-ländernas äldre. Vårt intresse för idrott och hembygd toppar statistiken liksom vårt tidningsläsande.

Samhällets kulturutbud är rikligt. För den svenska befolkningen är betydelsen av arbetar- och medborgarinstituten samt olika andra organisationer viktig. Dessa fyller de nischer som annars skulle vara tomma i form av kursarbete, diskussioner och föredrag i konstnärliga och andra aktuella frågor.

Sfp vill stöda medborgarorganisationerna samt arbetar- och medborgarinstituten för att deras arbete är viktigt. Transportstödet, som möjliggör resor till kultur- och rekreationsevenemang, bör utvecklas.

UNESCO:s decennium 1988-97 för kulturutveckling utgår från, att den tid man tillbringar i en vårdinrättning av något slag bör tillfredsställa alla behov, både fysiska, psykiska, sociala, andliga och kulturella. Den som är intagen på vårdhem skall betraktas som en fullvärdig samhällsmedlem, som inte utestängs från kulturlivet. Hon skall inte enbart ha möjlighet till barnsligt pysselarbete, utan också, enligt sina egna förutsättningar, få utföra "arbetsliknande" och skapande verksamhet.

Sfp anser att uppsökande kulturell verksamhet, som idag främst görs av organisationer och föreningar, måste utvecklas. T.ex. länskonstnärer och statliga stipendiater borde uppmuntras till en insats för kultur för de ofta bortglömda människorna på vårdanstalter. Svenska kulturfondens och Folkhälsans gemensamma projekt Kultur i vården är värt allt stöd.

Sfp anser att de äldres och handikappades behov särskilt beaktas då simhallar byggs och repareras. Det är också viktigt att de äldres motionering kan ske utan den stress som övriga nyttjare av samma utrymmen lätt förorsakar.

Vem hjälper?

Det finns hundratals statliga och kommunala serviceformer och mängder av broschyrer som informerar om denna service. Ändå är ovetskapen stor bland de äldre om var, när och hur man får den hjälp man behöver - i synnerhet på svenska. Svenska befolkningsförbundet - som inte mera finns - gav i tiderna ut en broschyr "Vem hjälper" som också informerade om våra lagenliga rättigheter. Folkhälsan i Helsingfors gav också för flera år sen ut broschyren "Info för oss som är äldre" i samarbete med stadens social- och hälsovårdsverk. Skriften fanns t.ex. på hälsostationerna och servicecentralerna.

Sfp understryker vikten av samlad och lättillgänglig information för de äldre, både på svenska och finska. Statliga och kommunala informationsmedel måste riktas till både lättfattlig skriftlig men också muntlig äldreinformation. De möjligheter som internet ger bör också beaktas.

Vård på modersmålet

Det borde vara en självklarhet att vår grundlagsenliga rätt till vård på modersmålet beaktas. Den krassa verkligheten visar att det i dagens Finland på många orter ofta är svårt att få vård och omsorg på svenska.

Sfp fortsätter att alltid understryka och arbeta för alla medborgares grundlagsenliga rätt att få vård på sitt modersmål. Olika lösningar för att denna målsättning nås bör prövas. Vad vården av de äldre beträffar måste vårdens bästa möjliga kvalitet under alla förhållanden tryggas.

Ung eller gammal pensionär

Det är värdefullt och stimulerande att jobba på en arbetsplats där många åldrar är representerade. Arbetskapaciteten är individuell och oftast oberoende av ålder.

Vi har ett väl utbyggt allmänt arbetspensionssystem. Att gå i pension innebär i allmänhet inte att ens ekonomiska situation försämras avsevärt. Tvärtom tyder den höga pensionsbenägenheten på att man ibland t.o.m. för gärna söker sig på pension. För att minska den höga pensionsbenägenheten bland 55-65-åringarna borde en smidiga övergång mellan arbetslivet och pensionstiden skapas.

Sfp anser att systemet med deltidspension borde utvecklas och fortsätter att arbeta för en glidande pensionsålder.

Även om de flesta pensionärer är glada över de förmåner i form av rabatterade resor, kulturevenemang osv, finns det pensionärer i svåra ekonomiska trångmål. Speciellt åldringar som är beroende enbart av folkpensionen har det ofta svårt. Avgifterna i långvården förorsakar ofta stora ekonomiska svårigheter.

Sfp anser att försöken att förbättra pensionärernas ekonomiska situation i främsta hand inriktas på dem, som lever enbart på folkpension.

Sfp betonar vikten av att äldre arbetstagare ges möjlighet till utbildning för nya arbetsuppgifter liksom för omskolning.

Företagshälsovården har en viktig uppgift i att intensifiera den förebyggande hälsovården, också den psykiska. Burnout hos äldre kan fortsätta som missanpassning hos den nyblivna pensionären, som förlorat det sociala nätverk som arbetslivet ger.

Sfp fördömer starkt alla former av åldersdiskriminering. Det finns program och lagar om jämställdhet mellan könen som också gäller arbetslivet. På samma sätt behövs program mot åldersdiskriminering.

De äldre och kommunalförvaltningen

I många kommuner finns redan ett kommunalt äldreråd som forum för de äldres medinflytande i samhällsfrågor. Äldreråden fungerar som en kommunikationskanal mellan invånarna och beslutsfattarna.

Sfp stöder inrättande av äldreråd i varje kommun.

Sfp stöder också kravet på ett riksomfattande äldreråd.

Sfp anser att samhällsplaneringen skall utgå från att olika åldersgrupper bor sida vid sida.

SFP vill förbättra samhället också för de äldre. De äldre är en kraft och resurs i samhället. Vi vill att man skall våga åldras i Finland!