Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.tuni.fi/pohtiva/ohjelmalistat/SFP/512

Ruotsalainen kansanpuolue

SFP:S Europapolitiska program


  • Puolue: Ruotsalainen kansanpuolue
  • Otsikko: SFP:S Europapolitiska program
  • Vuosi: 1996
  • Ohjelmatyyppi: erityisohjelma

Svenska folkpartiets Europapolitiska program 1996

Gör det bästa av EU

Ett tryggt och fredligt Europa är EU:s huvudmål

1. En fortsatt integration är den mest centrala förutsättningen för en fortgående europeisk fredsprocess. Denna uppfattning baserar sig på ett brett säkerhetsbegrepp, som utöver militära aspekter inkluderar ekonomi, miljö och befolkningsfrågor. Risken för krig och konflikter är störst där det finns radikala skillnader i ekonomiskt och socialt välstånd och där mänskliga rättigheter kränks. Integrationen har en avgörande betydelse för att garantera stabiliteten i Europa. Samtidigt bör den inre säkerheten uppmärksammas mera än tidigare.

2. EU:s utvidgning stärker freden i Europa. Ett närmare samarbete med de tio Central- och Östeuropeiska associerade länderna (Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Slovenien, Rumänien och Bulgarien) har redan inletts, på samma sätt som med Cypern och Malta, i syfte att i framtiden bereda väg för medlemskap för dessa länder. Medlemskap förutsätter att länderna uppfyller EU:s kriterier för medlemskap, och att det finns ett stöd bland de ansökande ländernas befolkningar. Utvidgningen till Öst- och Centraleuropa bör vara väl förberedd för att lyckas och för att de nya medlemsländerna skall ha ett tillräckligt inflytande. Utvidgningen är en fråga om att förhindra att kommande generationer skall behöva uppleva krig i Europa.

3. Utvidgningen sker dock inte utan att både EU:s nuvarande medlemsstater och aspirantländerna ställs inför problem. Utvidgningen kommer att kosta även om stödet till de nya medlemsländerna kommer att utformas enligt nya regler. Å andra sidan är ökad integration en preventiv krishantering som minskar risken för kriser och därmed också de militära kostnaderna. Om vi står inför den unika situationen att vi kan prissätta freden på vår kontinent, kan vi inte svika mänskligheten och de liberala grundvärderingarna genom att ställa oss tveksamma till om priset är värt att betalas.

4. Olikheterna mellan EU-länderna kommer att växa ytterligare i samband med nästa utvidgning. Övergångstider behövs för de nya länderna. Ett flerfartseuropa, eller ett s k Europa á la Carte där vissa länder har ett djupt politiskt samarbete medan andra samarbetar mest på handelns område, är en utveckling som i längden motverkar den Europeiska unionens existens. Det bör finnas enighet om målsättningarna och de konkreta planerna för hur unionen skall fungera och vidareutvecklas. Trots detta kan vissa länder få längre tid än andra för att verkställa överenskommelserna.

5. En god relationen mellan EU och Ryssland är både i Finlands och hela Europas intresse. Ryssland får inte isoleras. Ryssland borde ej heller isolera sig självt. EU:s Ryssland-strategi bygger på stöd för integration globalt. En rysk medverkan i en fri internationell handel är väsentlig, vilket samtidigt förutsätter att Ryssland respekterar reglerna för denna handel. En förutsättning för ett fördjupat samarbete mellan EU och Ryssland är att Ryssland befäster sin demokrati och utvecklas vidare i riktning mot en reell rättsstat. Finland har ett särskilt ansvar för EU:s ekonomiska samarbete med Ryssland.

6. Det ligger i Finlands och Europas intresse att utveckla ett funktionerande och slagkraftigt samarbete runt Östersjön. EU-programmet för Östersjösamarbete är ett viktigt steg i denna utveckling. Programmet skall bana väg för de baltiska staternas och Polens medlemskap i EU. Finlands roll är att fungera som en motor i detta samarbete. Det politiska samarbetet kring Östersjön skapar en större stabilitet i området. Estland, Lettland och Litauen måste i enlighet med sin självständiga önskan få fördjupa sina relationer med EU och andra västliga organisationer. Samtidigt behövs ett fungerande samarbete med de östliga grannarna, framför allt Ryssland, Vitryssland och Ukraina.

7. För att förhindra nya krig och kriser är det viktigt att det finns ett kollektivt ansvar för freden i Europa. Atlantpakten NATO och Västeuropeiska unionen VEU har redan nu ett centralt ansvar för att fred och stabilitet upprätthålls i Europa. Det kollektiva ansvaret bör bli så trovärdigt att Europa inte råkar in i en spiral av ökande försvarsutgifter. För att upprätthålla freden och stabiliteten i Europa förutsätts det att alla tar sitt ansvar. Ingen kan i längden enbart "plocka russinen ur kakan" och låta andra bära ansvaret för de svåra frågorna, och dessutom tvinga dem att betala kalaset. De nya demokratierna skall inte behöva beväpna sig till tänderna för att försvara sin frihet. Det är också mot denna bakgrund EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik skall utvecklas.

8. Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa (OSSE) har en viktig roll i synnerhet i fråga om preventivt fredsarbete, men organisationen är för oenhetlig för att bli slagkraftig och tillräckligt trovärdig med tanke på säkerheten. USA:s medverkan i fredsarbetet på vår kontinent är fortsättningsvis viktigt, vilket inte minst ansträngningarna i det forna Jugoslavien ännu en gång har visat.

9. Internationell brottslighet måste stävjas med internationella åtgärder. Brottsligheten har internationaliserats och den narkotika-relaterade brottsligheten är ett problem i varje EU-land. EU:s egna förutsättningar att stärka den inre säkerheten bör förbättras bl a genom att man stegvis överflyttar en del av de juridiska och polisiära frågorna till gemenskapsnivån, d v s från den tredje pelaren där frågorna behandlas i form av ett regeringssamarbete till gemenskapspelaren.Den enskilda människan har rätt att få känna sig trygg i sin egen vardagsmiljö.

10. EU måste uppgöra en plan för hur asyl- och flyktingpolitiken skall överföras till gemenskapens kompetensområde.

EU kan förbättra vår välfärd, miljö och sysselsättning

1. EU måste samordna sin syn på miljöansvar och social välfärd. Inget EU-land skall få missbruka den inre marknaden genom att ägna sig åt s k social dumpning eller genom att dra till sig arbetsplatser med hjälp av bristande miljöskydd. I fråga om miljöpolitik och den sociala dimensionen måste EU bli effektivare. I frågor där handels- och miljöintressen kolliderar måste miljön prioriteras.

2. Många av de stora hoten mot vår livsmiljö kan inte avlägsnas på nationell nivå. Här behövs internationellt beslutsfattande. Beredskapen att binda sig till långtgående omvärderingar är dock vacklande, vilket bl a den bristfälliga efterlevnaden av FN:s deklarationer från Rio-konferensen påvisar.

3. EU behövs som en internationell pådrivare. Miljöpolitiken måste kunna utformas genom bindande beslut med kvalificerade majoriteter i ministerrådet. I miljöpolitiken kan vi definitivt inte vandra en väg som bestäms av den som vill minst!

4. Arbetslösheten är inte en konjunkturfråga utan ett strukturellt problem, gemensamt för hela EU. Orsakerna till arbetslösheten är många. De främsta åtgärderna som kunde förbättra sysselsättningsläget i Europa är att förbättra EU:s konkurrenskraft i världshandeln. I annat fall flyttar de europeiska jobben ut. Jobb skapas inte genom fördragstexter, jobb skapas genom en arbetsmarknad där det är gynnsamt att anställa folk och lönsamt att arbeta.

5. För att upprätthålla välfärden och förbättra sysselsättningen i Europa bör världshandelsorganisationen WTO förstärkas och reformer inom arbetslivet genomföras. Den världsomfattande frihandeln bör utvecklas, men den som njuter frukterna av denna frihet bör också följa gemensamma spelregler. Det är inte rätt att det europeiska arbetet slås ut av produkter som tillkommit genom tvångsarbete! De europeiska länderna förbättrar sin slagkraft bl a genom reformer inom arbetslivet och satsningar på forskning och produktutveckling.

6. Europas folk har rätt till ekonomisk och social trygghet. Ekonomiska framgångar skall komma alla till del. Europa har satsat på välfärd, men finansieringen av välfärden har stött på svårigheter. Det går inte i längden att upprätthålla välfärd med hjälp av växande budgetunderskott. Skatter och avgifter knutna till arbete har åstadkommit en skattekil som omöjliggjort skapande av arbetsplatser, i synnerhet inom servicesektorn. Välfärdsfinansieringen har blivit sysselsättningens fiende.

7. Solidaritet och sammanhållning är ledande principer inom EU. Detta kommer till uttryck bla i de s k kohesions- eller strukturfonderna som stöder perifera, svagt utvecklade områden i Europa. Sysselsättningsaspekten måste bli ett starkare kriterium då EU fördelar medel ur sina fonder. Länder som har större arbetslöshet än genomsnittet, eller som av strukturella orsaker drabbas av särskilda problem måste kunna räkna med solidarisk assistans för att kunna genomföra projekt med sysselsättande effekt.

Förstärk EU:s legitimitet och effektivitet

1. Bara ett effektivt EU kan göra nytta. EU:s aktivitet i olika frågor kan inte styras av den part som vill minst. Flere beslut bör fattas med kvalificerad majoritet i ministerrådet. Annars förlorar vi möjligheter att verka för fred, stabilitet och sysselsättningen i Europa.

2. EU-politiken är en väsentlig del av vår inrikespolitik. Alla människor berörs konkret av de beslut som fattas idag inom EU. Därför måste medborgarna ha goda möjligheter att få information om och påverka beslutsprocessen både på det nationella planet och inom EU:s institutioner. I det avseendet har Europaparlamentet en viktig uppgift.

3. Öppenheten i EU bör utvecklas enligt den nordiska modellen. Detta gäller speciellt inom EU:s ministerråd som, i många frågor med Europaparlamentet som jämbördig part, fungerar som lagstiftande organ inom unionen. Kommissionens lagstiftningsinitiativ utarbetas i öppenhet i samband med att Europaparlamentet tillsänds de första förslagen. Medborgarna måste få större insyn i beslutsfattandet. Minimikrav på öppenhet får inte leda till att de enskilda medlemsländerna skulle vara tvungna att sänka sina egna krav på offentlighet.

4. Den nuvarande balansen mellan institutionerna liksom balansen mellan små och stora länder bör bevaras. Kommissionens monopol på intitiativrätten och dess starka ställning som kollegium, liksom den politiskt oberoende domstolen står som garanter för opartiskhet och objektiv behandling. Varje medlemsstat bör ha sin egen medlem i EU:s kommission.

5. Beslutsprocedurerna måste förenklas. Det stora antalet olika beslutsförfaranden inom EU gör processerna komplicerade även för dem som är med och fattar beslut. För att öka insynen i och förenkla lagstitningsarbetet bör beslutsprocedurernas antal reduceras till tre; 1. medbeslutandeförfarande mellan rådet och parlamentet när det gäller lagstiftning och budgetbehandling, 2. godkännande av parlamentet när det gäller beslut av rådet angående ändringar i fördraget, internationella överenskommelser och egna resurser samt 3. beslut av rådet efter konsultation av Europaparlamentet när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

6. De nationella parlamenten skall aktivt medverka i beredningen och ha möjlighet att på landets officiella språk få dokument som är nödvändiga. Detta är i grund och botten en fråga om parlamentarismens funktionsduglighet i vårt eget land. Kommissionen bör i tid underrätta de nationella parlamenten om sina lagstiftningsplaner.

7. Om ministerrådet besluter om lagstiftning med kvalificerad majoritet, bör Europaparlamentet delta i beslutsprocessen enligt medbeslutandeförfarande. Europaparlamentet konkurrerar inte med de nationella parlamenten, Europaparlamentet kompletterar. Genom sin öppenhet har Europaparlamentet en central roll för att föra EU närmare medborgarna.

8. Europaparlamentet skall ha rätt att delta i beslut rörande dess säte och andra åtgärder som kan höja den politiska effektiviteten och leda till en vettigare resursanvändning inom parlamentet. Dessa beslut fattas nu av rådet och kräver enhällighet.

9. Det nordiska samarbetet är en naturlig del av arbetet inom EU. De nordiska EU-länderna har många gemensamma intressen för att utveckla EU. Det gäller öppenheten, våra välfärdssystem och EU:s utvidgning, framför allt ifråga om de baltiska länderna. Nordiska Rådet och Nordiska ministerrådet bör ta en aktiv roll och identifiera gemensamma nordiska strävanden i EU.

Ett Europa nära Dig

1. För att förbättra den ekonomiska och sociala sammanhållning är det nödvändigt att förstärka regionernas roll i EU. Närhetsprincipen skall betyda att EU inte i onödan handlägger ärenden som bättre kan skötas nationellt, regionalt eller lokalt. EU ger de olika regionerna i Finland goda förutsättningar att skapa nya nätverk och samarbetsmodeller. Det är viktigt att Svenskfinland utnyttjar denna möjlighet i syfte att utöka sitt internationella samarbete. Det regionala samarbetet inom EU kan via utbyte av kunskap och erfarenhet ge uppslag till bl a ekonomiskt samarbete som i förlängningen skapar nya arbetstillfällen.

2. EU skall befrämja jämställdheten genom att mobilisera alla krafter i samhället för att skapa lika möjligheter för kvinnor och män. Det behövs aktiva åtgärder för att uppnå en balanserad representation av båda könen inom tjänstemannakåren och i beslutsfattandeorgan inom EU samt i medlemsländerna. Jämställdhetsprincipen bör gälla inom alla livsområden. Det bör vara möjligt för både kvinnor och män att kombinera arbete med familjeliv på ett ändamålsenligt sätt. Jämställdhet i arbetslivet innebär att kvinnor och män bemöts på samma sätt och villkor i arbetet och vid anställning, samt att de har rätt till lika lön för likvärdigt arbete. Finland bör aktivare utnyttja de program och resurser EU har till förfogande för att främja kvinnlig sysselsättning och företagsamhet.

3. EU bör klarlägga och befästa sina centrala värderingar i form av demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och alla människors lika värde. Också i EU bör det vara förbjudet att diskriminera en människa p g a språk, ras, etniskt ursprung, kön, religion politisk övertygelse, sexuell läggning, handikapp eller ålder.
Detta förutsätter förstärkta åtgärder för att bekämpa rasdiskriminering och främlingshat. EU bör ansluta sig till Europakonvention om mänskliga rättigheter samt införa ett uttryckligt förbud mot användande av dödsstraff.

Europa behöver ett monetärt samarbete

1 Finland har liksom de flesta andra EU-länder godkänt Maastricht-avtalet utan förbehåll. Därmed har vi bundit oss att även ta det tredje steget inom ramen för den ekonomiska och monetära unionen. Trots detta är många frågor anknutna till EMU ännu öppna. I sista hand besluter vår riksdag om Finlands medverkan i EMU:s tredje fas.

2. Konvergenskriterierna är kännetecknande för en långsiktig ansvarsfull ekonomisk politik. Den monetära unionen skapar stabilitet vilket leder till lägre räntor. Lägre räntor ökar investeringarna vilket bidrar till att nya jobb skapas. Finland för i sitt eget intresse en politik som är avsedd att leda till Finland uppfyller dessa kriterier. På det sättet uppnår vårt land maximal handlingsfrihet. Finland avgör inte om den tredje fasen förverkligas. På oss ankommer att avgöra vad som är bäst för Finland, oberoende av EMU. Om Finland inte förmår medverka i EMU:s tredje fas måste vårt land på egen hand vinna sin ekonomiska trovärdighet.

EU skall befästa lantbrukarens roll som glesbygdens väktare

1. EU:s gemensamma jordbrukspolitik kommer att omprövas. Reformerna motiveras dels av utvidgningen och dels av kraven på en förenkling av regelsystemet. Inför utvidgningen skulle en tillämpning av den nuvarande jordbrukspolitiken leda till orimliga svårigheter att finansiera jordbruksstöden. Marknadsstörningar skulle slå ut betydande delar av jordbruket i de gamla medlemsländerna samtidigt som konsumenterna i nya, fattigare medlemsstater inte skulle ha råd att köpa livsmedel till enhetliga Europa-priser. De planerade reformerna skall gagna även det finländska familjejordbruket.

2. Medlemsstaterna skall få större handlingsfrihet för att genomföra de beslut som fattas på gemenskapsnivå. Åtgärderna på gemenskapsnivå skall begränsas till ramlagstiftning och uppställande av gemensamma mål. Vi skall sträva till att minska EUs detaljregler. En större del av besluten skall överlåtas till nationella myndigheter. Den framtida jordbrukspolitikens ramar skall utgöras av regionala och sociala stödåtgärder med tyngdpunkten lagd på miljömässiga, transporttekniska och strukturella aspekter.

3. EU prioriterar familjejordbruket och har insett att jordbrukaren inte längre är enbart en producent av livsmedel, jordbrukaren är den främsta väktaren av det europeiska landskapet och glesbygden. Jordbrukaren förutsätts dock satsa allt mera på kvalitet och biologisk odling. Miljömässiga aspekter står i förgrunden för Europas jordbrukspolitik, vilket bäst garanteras genom att familjejordbruket prioriteras.

4. Oberoende av utvidgningen granskas grunderna för EU:s stödpolitik. De av klimatet betingade olikheterna i produktionsförutsättningar har hittills inte beaktats tillräckligt. Stränga miljökriterier måste integreras i EU:s stödpolitik. Det är nödvändigt att ompröva det överintensiva jordbruk som är ekologiskt ohållbart. Stödet skall i allt högre utsträckning inrikta sig på att förbättra konkurrenskraften så att Europa fullt ut kan konkurrera inom den utökade världshandeln, samt på att garantera landsbygdsnäringarna framtida utvecklingsmöjligheter.

5. EU:s jordbrukspolitik måste granskas i ett långsiktigt perspektiv. Protektionistiska element riktade mot världens fattigaste länder måste avvecklas. Jordbruket i EU bör vara ekologiskt hållbart och skapa beredskap för en fungerande livsmedelsförsörjning även på lång sikt.

Med hänvisning till ovanstående utgår Svenska folkpartiet i sin Europapolitik från följande:

1. En fortsatt integration och utvidgningen av EU är den bästa garantin för fred
En fortsatt utvidgning av EU att innefatta Öst- och Centraleuropeiska länder är viktig för att garantera respekt för grundläggande demokratiska värderingar, mänskliga rättigheter, minoriteters ställning samt säkerhetspolitisk och ekonomisk stabilitet i Europa.

2. En god relation till Ryssland ligger i hela Europas intresse
Finland har en viktig uppgift i att fördjupa EU:s samabete med Ryssland. Ett fördjupat samarbete förutsätter att landet utvecklas till en rättsstat med en fungerande demokrati.

3. Aldrig mera en Bosnienkonflikt i Europa
Ett gemensamt ansvar för fred och stabilitet i Europa är en nödvändighet. För att uppnå detta måste EU utveckla en trovärdig, gemensam utrikes- och säkerhetspolitik där tonvikten läggs på preventiva åtgärder med bl.a. NATO, OSSE och WEU som instrument vid krishantering. Under sådana förutsättningar kan EU i första hand inrikta sin försvarspolitik på krishantering och fredsoperation.

4. Större öppenhet enligt nordisk modell
Medborgarna måste få större insyn i behandlingen av EU-frågorna, också i ministerrådets arbete.

5. Mindre byråkrati i EU
EU:s kontroll- och uppföljningsverksamhet måste organiseras så att den får en ändamålsenlig och effektiv omfattning.

6. Bara ett effektivt EU kan göra nytta
Den som vill minst skall inte få påverka mest. Ministerrådet bör i högre grad kunna fatta beslut med kvalificerad majoritet för att EU skall fungera bättre, i synnerhet med tanke på den kommande geografiska utvidgningen.

7. Europaparlamentet kompletterar den folkliga kontrollen av besluten inom EU
Europaparlamentet skall vara en kompletterande folkvald församling i förhållande till vår riksdag. Det utför en parlamentarisk kontroll av de andra instanserna. Beslutsprocedurerna inom unionen bör förenklas så att Europaparlamentet deltar i beslutsfattandet enligt tre alternativa procedurer; medbeslutande-, samtyckes- och rådfrågningsförfarande.

8. Det måste vara lättare att göra bindande beslut i miljöfrågor
EU:s befogenheter bör ökas när det gäller en aktiv miljöpolitik. Miljöpolitiken måste utformas genom bindande beslut med kvalificerad majoritet i ministerrådet. I frågor där miljöintressen står i konflikt med andra intressen inom den inre marknaden, måste miljöintressena prioriteras. Ett snabbt beslut om en tillräcklig koldioxidskatt vore ett bra bevis för EU:s trovärdighet på miljöområdet.

9. Endast ett konkurrenskraftigt och innovativt näringsliv ger nya jobb
Sysselsättningsläget i Europa kan förbättras bestående om EU har en tillräckligt hög konkurrenskraft. Det skall löna sig att jobba och det skall vara lönsamt att anställa folk. EU skall stöda en klar förstärkning av världshandelsorganisationen WTO:s ställning och motverka en snedvriden konkurrens samt arbeta för att lika krav på mänskliga rättigheter och lika miljönormer beaktas i den världomfattande frihandeln. Förbud mot barnarbete bör införas.

10. Familjejordbruket garanterar ekologisk hållbarhet och rena livsmedel
Familjejordbruket, ekologiskt hållbar produktion, rena och goda livsmedel skall utgöra hörnpelarna i EU:s lantbrukspolitik. På det sättet garanterar vi en levande landsbygd och miljömässigt hållbara alternativ. De förändringar i den gemensamma jordbrukspolitiken som en fortsatt utvidgning av EU medför bör inte bli alltför drastiska. En ny gemensam jordbrukspolitik skall syfta till att politiken i allt högre grad verkställs av medlemsländerna. Gemenskapens åtgärder blir att utjämna skillnader i produktionskostnader, med beaktande av klimatet, produktionsförhållandena, långvariga specialarrangemang och andra regionala särdrag så att en större jämlikhet mellan olika länder uppnås, samt att sköta ramlagstiftning och upprättande av gemensamma mål.

11. Uppfyllande av konvergenskriterierna medför handlingsfrihet
Förverkligandet av den monetära unionens tredje fas sker i enlighet med vad som överenskommits i Maastricht-avtalet. Det ligger i Finlands intresse att uppfylla konvergenskriterierna. På det sättet bibehåller vi optimal handlingsfrihet. Finlands riksdag avgör i sista hand vårt lands medverkan.

12. EU är en garant för grundläggande fri- och rättigheter
Jämlikhet skall vara en rättsprincip som gäller alla grupper i samhället. Det skall vara förbjudet att diskriminera en människa p g a språk, ras, etniskt ursprung, kön, religion, politisk övertygelse, sexuell läggning, handikapp eller ålder. Europeiska Unionen bör underteckna Europakonventionen om mänskliga rättigheter och införa en särskild artikel mot rasism och främlingsfinetlighet, en artikel som befäster jämlikheten mellan kvinnor och män samt ett uttryckligt förbud mot användandet av dödsstraff i EU:s grundfördrag.