Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.tuni.fi/pohtiva/ohjelmalistat/SFP/520

Ruotsalainen kansanpuolue

Hälsopolitiska arbetsgruppens rapport (program)


  • Puolue: Ruotsalainen kansanpuolue
  • Otsikko: Hälsopolitiska arbetsgruppens rapport (program)
  • Vuosi: 1998
  • Ohjelmatyyppi: erityisohjelma

Hälsopolitiska arbetsgruppens rapport 24 april 1998.

PRECISA INGREPP OCH GOTT OMHÄNDERTAGANDE

Så skapas en bättre sjukvård för finlandssvenskarna i Helsingfors och Nyland

1. Detta vill vi

Hälso- och sjukvården skall karakteriseras av god åtkomlighet och och snabbt omhändertagande. Hälsobefrämjande insatser och förebyggande vård skall ges hög prioritet. Verksamheten skall fylla krav på hög mätbar kvalitet, framförallt snabbhet, säkerhet och mänskligt bemötande.

Kostnadseffektivitet är en överlevnadsfråga för sjukvårdsproducenterna. Det är möjligt att kombinera kostnadseffektivitet och god kvalitet - i själva verket är hög kvalitet en garanti för ett effektivt resursutnyttjande och en flexibel serviceprocess.

Mindre enheter, särskilt sådana som är väl förankrade i den lokala miljön, har goda förutsättningar att fungera effektivt och erbjuda god service och mänsklig omsorg. Inom primärvården är det viktigt att betona helhetsansvaret för befolkningens hälsa och välbefinnande.

Svensk service har dels ett stort symbolvärde (som ett uttryck för finlandssvenskarnas lagstadgade rättigheter), dels en reell praktisk betydelse (konkret service för dem som av olika anledningar önskar ett bemötande på sitt modersmål).

"Sjukvårds-Stockmann" är en tankemodell för de vårdarrangemang som eftersträvas för finlandssvenskarna. Med det avses en verksamhet som har en hög kvalitetsimage hos befolkningen, attraherar också den finskspråkiga befolkningen, har ett brett och kostnadsmässigt konkurrenskraftigt serviceutbud ("trots" kvalitetsstämpeln) och är organiserat som en "galleria" (tillgång även på kringservice, i Stockmans fall Alko, post och apotek). Stockmanns ägarstruktur och former att skapa kundlojalitet är också av intresse!

Kirurgiska sjukhuset kunde utvecklas till en sådan enhet oavsett den verksamhet HUCS besluter placera i fastigheten. Spjutsspetsverksamheter (som transplantationskirurgi och -medicin) kunde väl kombineras med en akademisk hälsovårdscentral, som betjänar de södra stadsdelarna. Sjukhuset kunde därigenom få en vitaliserande roll i de svenska medicinar- och sjukskötarutbildningen.

En svensk hälsokontaktlinje för Helsingfors och Nyland med telefonrådgivning och internetservice kan utgöra navet i ett utbud av sjukvårdsservice, som fyller ovanstående kriterier. Det kunde handla om direkt hänvisning till vårdproducenter ("gula sidor"), men också professionell rådgivning över telefon eller e-post, samt hemsidor med länkar till informations - och kunskapsdatabaser, inom landet, i Norden och internationellt.

Särskilt i en urban miljö och ett postmodernt samhälle är samhörighet och solidaritet en större utmaning än konsumtion och val av servicegivare. Det är sannolikt att språket är av underordnad betydelse vid val av professionella tjänster. För den sjuka och utsatta är behovet av stöd, tröst och omsorg det allra viktigaste. Det ytterst tveksamt om den samhälleliga serviceverksamheten kan fullt ut fylla det behovet. Däremot kan ett fungerande socialt nätverk, som tar sin utgångspunkt i den språkliga och kulturella identiteten, underlätta för individen att aktivt välja bland ett utbud av tjänster och också anpassa sig till stressfyllda situationer. Det viktigaste blir därigenom att aktivt söka kontakt med svensk- och tvåspråkiga medborgare i området och erbjuda dem ett trygghetsnätverk. Uppgiften kräver insatser i form av finansierning, organisering, koordinering och information. Nätverken utgörs av redan existerande institutioner, föreningar, frivilligorganisationer och enskilda individer. Nya verksamhetsformer understöds aktivt. Goda exempel är Folkhälsan, församlingarna och Finlands Röda Kors.

Förutsättningarna för en livskraftig svensk sjukvårdskultur är en högklassig utbildning med identitetsstärkande inslag. Särskilda insatser bör därför inriktas på ARCADA (sjukvårdsutbildning) och den svenska studielinjen vid Helsingfors universitets medicinska fakultet. Svenska spjutspetsenheter både forskningsmässigt och vårdmässigt är en förutsättning för hög prestige och därigenom rekryteringsmöjligheter bland svenskspråkiga studenter och goodwill hos språkmajoriteten. Förutsättningarna är goda: existerande enheter och forskningsmiljöer, starka finansieringssamfund och fungerande tvåspråkiga vårdmiljöer i Östra och Västra Nyland. Också i detta fall handlar insatserna i första hand om "ideologiskt ledarskap", koordinering och organisering av samverkan mellan institutioner och aktörer.

2. Nuläget

Även om de lokala miljöerna skiljer sig från varandra - i synnerhet vad gäller tillgången på svensk service - är specialsjukvården i första hand en regional angelägenhet. För tillfället finns ett antal nyss avslutade eller pågående utredningar som lägger fram sinsemellan motstridiga åtgärdsförslag. De statliga utredningsmännen föreslog en sammanslagning av HUCS och Helsingfors stads specialsjukvård. Samma linje drivs av den arbetsgrupp av stadsstyrelseledamöter som leds av Eva-Riitta Siitonen. Nio mellannyländska kommuner (konsult Pekka Ojala) föreslår en sammanslagning av alla tre specialsjukvårdsorganisationer. Både i Östra och Västra Nyland finns planer på samgång med primärvården.

De centrala problemet är att kommunerna inte sinsemellan kan enas. De nyländska kommunerna kan stoppa en fusion av HUCS och Helsingfors specialsjukvård. Avtalssystemen mellan kommuner och samkommuner (särskilt HUCS) fungerar inte. Nuvarande lagstiftning befrämjar inte samverkan. De organisatoriska förändringarna förutsätter lagstiftningsåtgärder. Att beredskap för detta finns i regeringen påvisas av den nyligen tillsatta arbetsgrupp som skall se över lagstiftningen. Finansministeriet eftersträvar strukturingrepp som ett led i målsättningen att få balans i den offentliga ekonomin. Det är dock möjligt att det stundande riksdagsvalet blockerar aktiva initiativ i frågan - de strukturella förändringarna är inte publikfriande, utan åtföljs av personalneddragningar.

Relativt omgående behövs klara sfp-ställningstaganden till de kommande strukturbesluten. Det gäller också att ha en åsikt om nedskärningarna skall fortsätta - och till vilken nivå. En utveckling av avtalssystemen är angelägen. Tänkbara alternativ anges i avsnitt 3 nedan.

2.1. Läget lokalt

Helsingfors
Hälso- och sjukvårdens strukturfrågor kommer upp i stadsdirektörskollegiet och stadsstyrelsen sedan Siitonen-gruppen lämnat sitt förslag. Ett problem är de många akutmottagningarna samt dubblering inom medicinska serviceverksamheter (särskilt laboratorier). Å andra sidan växer köer och väntetider på akutmottagningar och -sjukhus. Överflyttningen av patienter till hälsocentralsjukhusen fungerar inte tillfredsställande. Köerna till by pass- och starroperationer har också ökat.

Särskilda svenska avdelningar har etablerats inom långvården - på den punkten är situationen tillfredsställande. I övrigt finns dock brist på svenskkunnig vårdpersonal. Ett svenskt vårdteam finns på Rödbergens hälsostation.

Hälsovårdsverkets långtidsplan har som mål att reducera kostnaderna per invånare till riksgenomsnittet.

Östra Nyland
Borgå har en fungerande service. Verksamheten i Lovisanejden störs av inre stridigheter. Sibbo ingår i Östra Nylands förbund och orienterar sig mot Borgå. Det finns dock ett "sug" ifrån väster och HUCS.

Västra Nyland
Området sönderfaller i tre delar som har egna strategier. Hangö och Ekenäs samverkar kring en möjlig samgång mellan kretssjukhuset och hälsovårdscentralerna. Pojo söker sig sannolikt till detta samarbete. Karis har tecknat avtal med Folkhälsan och ökar samarbetet med Lojo. Sjundeå och Ingå utnyttjar dels Ekenäs och Lojo, dels Jorv. Kyrkslätt orienterar sig målmedvetet österut. Ekåsens psykiatriska sjukhus har att anpassa sig till minskat patientflöde från kommunerna utanför sjukvårdsområdet.

Mellannyland
Esbo och Jorvs sjukhus fungerar väl i samverkan, detsamma gäller för Vanda, Kervo och Pejas sjukhus. Patienter läcker dock över till HUCS, trots överenskommelser om arbetsfördelning. Avtalssystemet är dock ett steg framåt. "De nio" ökar splittringen i Nyland.

HUCS
Neddragningen av verksamheten för anpassning till önskad utgiftsram har inletts. "Dörrvaktmästarrollen" är dock svår. Fullmäktigebeslutet om nybygget är knutet till positivt besked om stadsandel. Kirurgiska sjukhuset är kontinuerligt i skottlinjen. På medellång sikt förläggs dagkirurgi och transplantationskirurgi till sjukhuset. Den svenska servicen är sporadisk.

Svensk service
Service och omhändertagande på modersmålet är viktig inom omvårdnad, äldreomsorg och psykiatrisk sjukvård. I s.k. elektiv vård (t.ex. på förhand planerade operationer) är behoven mindre. Svensk service kan bäst förverkligas genom garanterad valfrihet (jämför skolan).

3. Strategiska ställningstaganden

3.1. De kommande strukturbesluten

Ställningstagandena till de nu aktuella strukturbesluten tar sin utgångspunkt i en växande tveksamhet gällande stordriftsfördelar i sjukvården. Litteraturen på området ger inga entydiga besked. Färska erfarenheter från Köpenhamn och Göteborg visar på betydande samordningssvårigheter. Rationaliseringsvinsterna har uteblivit, i båda exemplen har tvärtom kostnaderna skenat iväg.

På sikt kan vi räkna med en stark koncentrering och renodling av högspecialiserad verksamhet. Orsaken ligger i de teknologiska utvecklingen och de trängre ekonomiska villkoren. Samtidigt förstärks och diversifieras den lokala sjukvården. Första och andra linjens sjukvård (primärvård och specialistvård på basal nivå) sammansmälter - det är en naturlig fortsättning på den samgång mellan primärvård och kretssjukhus som redan startat i Finland. Verksamheten anpassas till rådande lokala behov och omständigheter. Den lokala sjukvården domineras av mångfald.

Den framtida tudelade sjukvårdsstrukturen betjänar bättre än nu utbildningen av yrkesverksamma inom sjukvården. Generellt sett är sjukvårdens ekonomiska kris inte ett kostnadsproblem (internationellt sett ligger de finländska sjukvårdskostnaderna på OECD-genomsnittet) utan ett finansieringsproblem. Helsingfors är dock ett undantag - kostnadsläget ligger högt ovan riksgenomsnittet.

Principiella utgångspunkter

Vård på lika villkor bör gälla för den offentligt upprätthållna hälso- och sjukvården. Beslut om vård för individen skall fattas utgående från individens behov. Tillgång på sjukvårds-tjänster skall vara lika för alla och oberoende av socioekonomisk ställning eller boningsort.

Den offentliga hälso- och sjukvården finansieras solidariskt. Individens bidrag till den offentliga hälso- och sjukvården skall vara relaterat till betalningsförmåga, inte till risk att insjukna. Det är administrativt enklast att insamla bidragen som en del av skatteuppbörden, men en inkomstrelaterad sjukförsäkringspremie skulle för individen tydliggöra kostnaderna för den gemensamt finansierade sjukvården och sannolikt leda till ett aktivare konsumentbetende vad gäller de offentliga hälso- och sjukvårdstjänsterna. I linje med detta bör patientavgifter användas för att stöda rationella patientval (t.ex. allmänläkarbesök framom specialistbesök vid enklare åkommor) och inte som inkomstutjämning.

Valfrihet är utgångspunkten för de politiskt-administrativa lösningar som söks för sjukvården i Helsingfors och Nyland. Patienter och medborgare garanteras en så långt gående valfrihet som möjligt. Också kommunerna blir aktivare som beställare, vilket dock förutsätter en förändring av vårdproducenternas status och bättre möjligheter till marknadsinträde för privata vårdgivare. - Kommunernas kostnadskontroll under en långt gående valfrihet kan tryggas genom antingen kommunalt fastställda maximipris (ersättningar) kombinerat med egenandelar för patienterna, regionala enhetspris med avtrappade ersättningsnivåer till vårdgivarna vid överskridande av i avtal fastställda volymer eller ett utvecklat avtalssystem mellan kommuner och vårdgivare. Det sistnämnda alternativet är att föredra. - Valfrihet för medborgaren garanteras bäst av ett voucher-system, en individuell betalningsförbindelse va hemkommunen (till det fastställda maximibeloppet enligt ovan), som patienten kan använda vid kontakt till vårdgivare - både kommunl och privat - enligt eget val.

Ställningstaganden

Tre huvudmän för specialsjukvården i nuvarande form har visat sig vara en omöjlighet.

Ett gemensamt stordistrikt avvisas - stordriftsfördelarna är tveksamma, samordningsproblemen är stora och den lokala utvecklingen kan hämmas.

En anslutning av HUCS till Helsingfors stads hälso- och sjukvård kan inte accepteras av de nyländska kommunerna.

Östra och Västra Nyland bör försäkras långtgående självständighet. Det är den bästa garantin för fortsatt svensk service i de områdena. En nära samverkan mellan primärvård och specialistvård på basal nivå är önskvärd och förenlig med målet en förstärkt lokal sjukvård. Också en längre gående integration (t.ex. samgång enligt den s.k. Jokilaaksomodellen) kan övervägas, särskilt i Östra Nyland.

Helsingfors sjukvårdsdistrikt upplöses. Specialsjukvården på basal nivå integreras i stadens hälso- och sjukvård (primärvården) och de få högspecialiserade enheterna överförs till HUCS.

HUCS förblir samägt av de nyländska kommunerna. Driftsformen övervägs - stiftelse eller kommunalt bolag innebär att kommunallagens stipulation om ägarkommunernas ultimativa finansieringsansvar kan kringgås. HUCS omstruktureras till att omfatta endast högspecialiserad vård. När det gäller vissa tjänster inom den högspecialiserade vården erbjuder HUCS tjänster för hela landet. Utbildningen av yrkesverksamma inom sjukvården sker decentraliserat till primärvårds- och sjukhusenheter i hela regionen.

3.2. Levande svensk sjukvård

Den svenska befolkningen i Helsingfors och Nyland får sin grundtrygghet i första hand i form av ett socialt nätverk, som erbjuder varierande former av umgänge, fritidssysselsättning, socialt stöd och omsorg. Särskild uppmärksamhet ägnas åldringar och utsatta grupper. Stommen utgörs av svenska församlingar, föreningar och grupper av frivilliga. Nätverket upprätthålls genom att organisationernas verksamhet säkerställs och koordineras. De svenska stiftelserna tillskjuter medel för detta.

Navet i nätverket utgörs av en svensk hälsokontaktlinje ("sjukvårds-luckan"). Den ger dels information om möjligheterna till vård, stöd, omsorg och konkret serviceutbud, dels professionell information (juridisk, socialpolitisk, medicinsk och omvårdnadsmässig). Modern kommunikationsteknologi (internet, möjligheter till databasuppkoppling) utnyttjas. Organisationen kräver fasta resurser, som garanteras av det kommande Sydkustens landskapsförbund med stöd från de svenska stiftelserna.

Privata vårdgivare uppmuntras att etablera svensk service. Valfriheten för medborgarna gör verksamheten konkurrenskraftig, i synnerhet om utbudet är ett "Sjukvårds-Stockmann".

Behoven av "tunga" sjukvårdsinsatser tillgodoses av den offentliga hälso- och sjukvården. Där det är möjligt bör svenska enheter skapas. Särskilda satsningar görs för att garantera utbildningen av yrkesverksamma i sjukvården (den svenska studielinjen vid medicinska fakulteten, Arcada, institutionen för social- och hälsovård). Dessa erbjuds svenska vårdmiljöer, särskilt i Östra och Västra Nyland samt på andra sjukhus och hälsocentraler i Svenskfinland. Ett målmedvetet stöd av spjutsenheter inom forskningen tryggar attraktionskraft och återväxt. De svenska stiftelserna koordinerar här sina ansträngningar.

Hälsopolitiska arbetsgruppens rapport 24 april 1998.

I arbetet deltog:
Mats Brommels, ordförande, Marianne Falck, Rolf Eriksson, Berndt Långvik, Martin Meinander, Pehr Löv, Birgitta Sjölund-Oikarinen, Viking Sundström, Kristina Wikberg, Carl-Johan Hindsberg.