Pohtiva
Tulostettu Pohtiva - Poliittisten ohjelmien tietovarannosta
URL: www.fsd.tuni.fi/pohtiva/ohjelmalistat/SFP/573

Ruotsalainen kansanpuolue

Religionspolitiskt program


  • Puolue: Ruotsalainen kansanpuolue
  • Otsikko: Religionspolitiskt program
  • Vuosi: 1972
  • Ohjelmatyyppi: erityisohjelma

Religionspolitik

PROGRAM -72
SVENSKA FOLKPARTIET

Religionspolitiskt program för SFP

RELIGIONENS OCH KYRKOSAMFUNDENS BETYDELSE OCH STÄLLNING I SAMHÄLLET

Religionen är universell och allmänmänsklig. Kristna värderingar präglar i hög grad vår samhällsordning och västerländska kultur. Det är därför naturligt att statsmakten stöder den evangelisk-lutherska kyrkan och andra religiösa samfund i deras arbete. Samtidigt som rätten till religionsutövning tryggas i lag bör rätten till frihet från religion garanteras. Medborgarna bör utan hänsyn till religion ha samma fri- och rättigheter.

Den evangelisk-lutherska kyrkans och de övriga kyrkosamfundens ställning i vårt samhälle bör regleras utifrån dessa grundprinciper.

DEN KYRKLIGA LAGSTIFTNINGEN OCH FÖRVALTNINGEN I FÖRHÅLLANDE TILL STATEN

Den nuvarande kyrkolagen för evangelisk-lutherska kyrkan i Finland bör ersättas av en ny lag, som stadgar om denna kyrkas ställning i vårt samhälle samt om grunderna för dess styrelse, Stadgandena angående läran och de kyrkliga böckerna samt detaljerna i fråga om styrelsen bör överföras till en kyrkoordning, om vilken denna kyrka själv bestämmer. I vilken mån denna kyrkoordning och beslut av denna kyrkas myndigheter skall underställas statens prövning avgöres efter utredning, varvid de ledande principerna bör vara att religionsfriheten och rättssäkerheten garanteras.

Biskop och domkapitel bör bli helt kyrkliga, myndigheter. Biskop och domkapitel avlönas och bekostas av den evangelisk-lutherska kyrkan.

Lagen om den ortodoxa kyrkan i Finland och religionsfrihetens stadganden om övriga religionssamfund bör överses så, att alla kyrkosamfund i så hög grad som möjligt får samma ställning i samhället.

Lagstiftningen om de sk. religionsbrotten bör utgå från att medborgarna skyddas för sådant som kränker de religiösa känslorna så, att religionsfreden i samhället störes.

ANSVARS- OCH ARBETSFÖRDELNING MELLAN KYRKA OCH STAT

Förandet av befolkningsregister och ansvaret för begravningsväsendet är i princip samhällets uppgift. Alla medborgare bör ha rätt till fri gravplats. Avgifterna för anlitandet av befolkningsregistrer bör slopas. När och hur en överföring av dessa uppgifter på samhället skall ske bör avgöras efter en grundlig utredning, varvid förutom omständigheter, som sammanhänger ned religionsfriheten, även ändamålsenlighets-, kostnads- och servicesynpunkter för beaktas. Församlingarnas och andra sammanslutningars rätt att upprätthålla egna begravningsplatser bör bibehållas också efter det att samhället övertagit det formella ansvaret för begravningsväsendet.

Personer som vårdas i sjukhus, tjänar inom försvarsmakten eller är internerade i fängelser, bör ha samma möjligheter till religionsutövning och själavård som andra medborgare. På grund av dessa institutioners mer eller mindre slutna karaktär är det naturligt att det kyrkliga arbetet åtminstone delvis måste inordnas i deras allmänna administration. Utrymme och tid bör ställas till förfogande för kyrklig verksamhet, och denna bör bekostas av vederbörande samfund själva.

Utgående från de religiösa frågornas ständiga aktualitet och deras betydelse i livsåskådningsdebatten samt från att kristendomen utgör en väsentlig del av vårt kulturarv bör religionsundervisningen anses ha en självklar plats på skolans undervisningsprogram. Andan i våra skolor och särskilt vid religionsundervisningen bör därför vara sådan, att föräldrar kan ha förtroende för den religiösa fostran skolan ger. Undervisningen bör på ett positivt sätt införa eleverna i det bibliska lärostoffet samt i den kristna kyrkans liv och historia samtidigt som den ger en saklig information om övriga religioner. Stadgandena om elevs rätt att bli befriad från att delta i religionsundervisningen bör ändras så, att även elev, som tillhör kyrkan, kan erhålla befrielse. För elev, som befrias från religionsundervisning, skall ordnas neutral information om såväl den kristna religionen som andra världsreligioner. Skolan skall i all undervisning eftersträva att skapa förståelse och tolerans i religiösa frågor.

Lärares behörighet att undervisa i religion skall vara beroende av saklig kompetens och inte av konfessionstillhörighet.

De speciella konfessionsskolornas möjligheter att verka samt att erhålla tillräckligt statligt och kommunalt stöd bör tryggas.

Teologin bör betraktas som en vetenskap med självklar plats vid våra universitet. Praktisk handledning för tjänst inom religionssamfund bör dock kunna skiljas från universitetsundervisningen. Yrkesutbildning för tjänst inom religionssamfunden må i fråga om statens ekonomiska ansvar för utbildningen kunna jämföras med annan yrkesutbildning i samhället.

Det bör, med undantag för de villkor de särskilda samfunden eventuellt ställer, stå var och en fritt att välja kyrklig eller civil vigsel, vilka bägge skall ha full giltighet. Även de nu icke vigselberättigade kristna samfunden, också sådana som verkar enligt föreningslagen, bör få vigselrätt.

FRÅGOR AV EKONOMISK ART

Det är ett gemensamt intresse för såväl stat som kyrka att den evangelisk-lutherska kyrkan inte kommer i ekonomiskt eller annat beroendeförhållande av utomstående krafter utan att den utifrån sina religiösa urkunder och sin bekännelse har full frihet att utföra sitt arbete. Även utgående från uppfattningen, att det hör till statens uppgifter att ta ansvar för att medborgarnas olika behov kan tillfredsställas, har staten ansvar också för kyrkans och de religiösa samfundens möjligheter att utföra sitt- arbete. I detta sammanhang bör möjligheterna till kyrklig verksamhet i skärgården och glesbygderna beaktas. Det är dock naturligt att kyrkans och samfundens medlemmar i första hand själva svarar för kostnaderna. Också om det finns skäl som talar för kyrkans beskattningsrätt av juridiska personer, bör denna rätt dock bortfalla och kyrkans ekonomiska möjligheter att verka tryggas av samhället på annat sätt, såsom av detta program framgår.

Kyrkans och, de religiösa samfundens sociala och kulturella arbete - såsom ungdomsarbete, diakoni, kyrkomusik mm - bör i princip ha rätt till samma stöd av stat och kommun son andra organisationer och sammanslutningar, som bedriver liknande verksamhet. Likaså bör samhället ta del i det ekonomiska ansvaret för underhållet av kulturhistoriskt värdefulla kyrko- och andra byggnader. Så länge kyrkan har ansvar för begravningsplatserna och befolkningsregistret bör den få ekonomisk kompensation därför.

Kyrkans beskattning av sina medlemmar bör som hittills mot ersättning kunna ombesörjas i samband med indrivningen av övriga skatter. Också andra religiösa samfund bör, om de så önskar, ha rätt att utnyttja denna form för indrivning av sina medlemsavgifter.

Godk 13/5 1972