SKÄRGÅRDS
POLITIK

program 74
SVENSKA FOLKPARTIET

SKÄRGÅRDSPOLITISKT PROGRAM

för Svenska folkpartiet

Svenska folkpartiet har under hela den tid partiet existerat arbetat för att förbättra skärgårdsbornas villkor. Samhällsutvecklingen har dock varit synnerligen ogynnsam för skärgården och dess basnäringar. Myndigheternas och beslutsfattarnas förståelse för och kunskap om kustbygdens och skärgårdens problem har dessvärre varit ringa.

Troget sitt speciella ansvar för skärgården och dess befolkning vill Svenska folkpartiet rikta uppmärksamheten på de drag i samhällsutvecklingen vilka utgör ett allvarligt hot mot skärgården som en levande och fungerande boendemiljö. Partiet understryker att samhället nu måste vidta kraftåtgärder för att bevara en livskraftig skärgård med ett mångsidigt näringsliv och en fast bosatt befolkning. Alla samhällskretsar bör inse vilken unik miljö och landskapsform vår nordiska skärgård utgör. Att bevara en levande skärgård är ett riksintresse som de båda språkgrupperna och alla landets partier bör kunna omfatta.

Skärgårdens planering

De förändringar skärgården och kustbygden i dag undergår har till stor del varit negativa. Dels utarmas skärgården på sin bofasta befolkning, dels utsätts dess miljö för ett allt större slitage ju mera skärgården utnyttjas som rekreations- och friluftsområde. Därför anser Svenska folkpartiet att endast en genomtänkt totalplanering kan garantera bevarandet av en livskraftig skärgård.

Planeringens ledstjärna bör vara att hålla skär-gården lovande. Detta förutsätter att planeringsaktiviteten stimuleras i synnerhet på lokalplanet, dvs skärgårdsborna bör som förtroendemän delta i planeringen och själva fatta de slutliga avgörandena. De förekommande stomplaner som har gjorts upp av regionplaneförbunden bör fördjupas och kompletteras med del- eller generalplaner för skärgårdsområdena.

Skärgårdsplaneringen bör föras så långt att principerna för markdispositionen inta kan rubbas genom ett plötsligt påkommet nytt behov.

För att utveckla service och näringsliv är det nödvändigt att komplettera markplaneringen med en ekonomisk och socialpolitisk planering som förankras i nödiga speciallagar.

Målsättningen för all planering bör i första hand vara att förbättra skärgårdsbornas utkomstmöjligheter och trivsel och i andra hand bereda den övriga befolkningen möjligheter till rekreation.

En ändamålsenlig jordpolitik

Utgångspunkten bör vara att skärgården så långt som möjligt bevaras i den fast bosatta skärgårdsbefolkningens ägo.

Då skärgårdsbor av någon anledning blir tvungna att sälja jord eller vattenområden bör andra skärgårdsbor eller personer som vill bli fast bosatta i skärgården ha företräde. Staten kan genom de kommunala lantbruksnämnderna här utgöra en lämplig mellanhand. Skärgårdskommunerna borde dessutom i större omfattning få bestämma byggnadsrätten.

En förnuftig generalplanering och en utveckling av lagstiftningen kan förhindra bolag och markspekulanter att i praktiken bestämma om skärgårdens markdisposition.

Strandplaner och semesterbyar får inte hindra skärgårdsborna att bedriva sina traditionella yrken. Byggnadslagens bestämmelser om strandplan bör utvecklas så att möjligheterna att kringgå Stadgandena om områden för allmänt bruk minskas. Strandplaneringen får inte bidra till att skapa slumartad fritidsbebyggelse i skärgården och kommunerna bör känna sitt ansvar när byggnadslov för fritidsstugor beviljas. Vid uppgörandet av markdispositionsplaner bör tillräckligt med mark reserveras för de traditionella näringarna.

Vissa delar av vår skärgård håller i dag på att bli ett spekulationsobjekt i händerna på grynderföretag eller storföretag,som köpt upp eller länge ägt stora jord- och vattenområden. Förtroendemän och planerare på lokal, regional och riksnivå bör bekämpa spekulation och jätteprojekt i skärgården, likaväl som en okontrollerad tillväxt av enskild fritidsbebyggelse.

När nationalparker grundas eller fritidsstiftelser reserverar mark i skärgården bör den fast bosatta befolkningens näringsintressen i första hand beaktas. I en nationalpark bör skärgårdsborna ha nyttjanderätt till de mark- och vattenområden de i det allmännas intresse överlåtit till staten. En smidig tillämpning av nationalparksbegreppet och formerna för fritidsstiftelser är en förutsättning för att de står i överensstämmelse med skärgårdsbornas verkliga intressen.

Ett välutbyggt servicenät

Handels- och näringspolitisk service

Alltfler butiker har upphört med sin verksamhet i skärgården. Det kommittébetänkande som givits om närbutikerna bör snabbt förverkligas och anpassas till skärgårdens speciella behov. Kommunerna bör kunna få statsstöd för att inrätta näringsombudsmannatjänster, och skärgårdens elektrifiering bör likaså erhålla ökat stöd.

Postgången i skärgården bör avsevärt förbättras och postförarna bör erhålla statliga transportmedel och garanteras skäliga löner. Ytterligare bör samtliga poststationer överföras till sådan klass som berättigar dem att bedriva postgiroverksamhet och således ger dem större servicemöjligheter.

Utbildning

Utbildningen bör utformas så att den också ger färdighet för skärgårdens yrken. En förutsättning för att de unga skall stanna i skärgården är att sådana yrken kan utövas vilka upplevs som attraktiva., och att sådana arbetsplatser finns som ger sina utövare en tryggad utkomst.

Skärgårdens befolkning bör ges lika möjligheter att få utbildning för lotsyrket och sjöbevakningsuppgifter. Lotsarnas ansvarsfråga bör snabbt lösas och sjöbevakningen bör ges bättre resurser för att utföra sina viktiga övervakningsuppdrag till skärgårdens bästa.

De tomma byskolorna bör utnyttjas för vuxenutbildning och ungdomsverksamhet. Speciallärare bör om möjligt ambulera mellan skolorna för att undvika alltför långa skolskjutsar. Även ambulerande lek-, för- och musikskolor, som besöker en plats ett par gånger i veckan, bör övervägas.

När grundskolan genomförs bör man försöka eliminera de långa skolvägarna bland annat genom inrättande av skolor för lågstadiet för klass I-VI, varvid många byskolor kunde bevaras. Minimiantalet elever för upprätthållande av utbildningsenheter i skärgården bör sänkas.

Det är viktigt att få kompetenta lärare också till skärgården. Glesbygdstjänsterna i skärgården bör få samma lönetillägg som i norra och östra Finland.

Social service

Skärgårdsbornas rättmätiga intresse på socialpolitikens område bör bevakas så att de inte i fråga om bland annat hälsovård, barndagvård och sjuktransport blir efter övriga befolkningsgrupper, Det gäller att få kompetent hälsovårdspersonal till skärgården och så goda förutsättningar som möjligt att besöka specialister. Möjligheterna att ha ambulerande socialservice i skärgårdskommunerna bör utredas och information om de sociala förmånerna intensifieras. I skärgården kan åldringsvården ofta bli problematisk då man bor kvar på de mindre öarna under sommaren och gärna flyttar till kyrkbyn på vintern. Tillräcklig uppmärksamhet bör ägnas möjligheterna att iståndsätta åldringarnas bostäder och fortsättningsvis bygga ut tidsenliga pensionärsbostäder. Den öppna vården för utvidgas.

Kulturell service

Det kulturella utbudet i skärgården bör utökas. Indragna filialbibliotek bör kompenseras med biblioteksbussar och -båtar. Biblioteksbussarna och -båtarna bör ges sådana resurser att de också kan förmedla böcker som de inte själva omedelbart kan tillhandahålla. Likaså bör möjligheterna att ha boklådor i butiksbilar och -båtar utnyttjas.

En förutsättning för utökad teaterverksamhet är att regionteaterplanerna snabbt förverkligas och att anslag för turnéverksamhet regelbundet beviljas.

Ytterligare bör speciellt ungdomens och åldringarnas behov av fritidsaktiviteter uppmärksammas.

Samfärdseln

Fungerande kommunikationer, dels mellan skärgård och fastland, dels mellan skärgårdens olika delar, är en förutsättning för ett mångsidigt servicenät och därigenom också för näringsverksamhet. Trafik till och från skärgården måste upprätthållas under alla årstider och under dygnets alla tider. Skärgårdens fasta befolkning bör också ha förtur på färjor och förbindelsebåtar åtminstone för sin nyttotrafik. Företag son bedrivet sjö- och landsvägstrafik huvudsakligen inom skärgårdsområden, bör för sin verksamhet få statsstöd för att upprätthålla nuvarande service och för att förbättra förbindelserna till mera avlägsna delar av skärgården. Skärgårdens interna kommunikationer bör utvecklas och samordnas så att förbindelserna mellan de olika delarna av skärgården blir bättre. Trafiklösningarna bör alltid beakta den fasta befolkningens intressen. Fasta vägförbindelser bör, där praktiska möjligheter finns, vara målsättningen för kommunikationslösningarna i skärgården.

Ett mångsidigt näringsliv

Lantbruk och fiske utgör av tradition skärgårdens basnäringar. Rationaliseringen och inkomstutvecklingen inom dessa näringsgrenar har lett till att de inte kunnat erbjuda arbetsplatser i tillräcklig utsträckning. Om vårt land önskar bevara en fast bosättning i skärgården och en levande landskapsbild utgör jordbruket, kreatursskötseln och skogsbruket jämte fisket den bästa garantin härför. Lantbruket i skärgården kräver därför speciella stödformer då det inte kan utvecklas enligt samma mönster som i de större, mera enhetliga områdena. Skärgårdens lantbruk borde utvecklas i, riktning mot mera specialiserade odlingsformer. Exempelvis trädgårdsodlingen har visat sig lämpad för skärgården.

En faktor som gör fisket i skärgården till en osäker näring är fiskpriserna, transportfrågorna marknadsföringen och lagringen. Samtidigt upplever fiskarna en konkurrens om fiskevattnen med det allt större antalet fritidsfiskare. Vissa fritidsfiskare har i dag bättre utrustning och transportmöjligheter än de egentliga yrkesfiskarna, och fritidsfiskarna kan lokalt påverka hela fiskmarknadens prisnivå genom att sälja sina fångster till underpris. De inhemska fiskprodukternas låga förädlingsgrad bidrar också till en begränsad efterfrågan. Det har visat sig svårt för de inhemska fiskarna att komma in i försäljningskedjor som hellre importerar utländska fiskkonserver än köper de något dyrare inhemska.

Goda kommunikationer och god servicenivå är en förutsättning för att industri skall kunna utvecklas i skärgården. Utpräglade skärgårdsområden har hittills inte kunnat konkurrera om industrier med andra regioner i landet. Vid industrietableringar i skärgården bör de speciella förhållanden som där råder, beaktas. Företagsstorleken måste begränsas med hänsyn till arbetskraftssituationen och miljövårdssynpunkter. En förutsättning för en högre industrialiseringsgrad är att bostadsbristen avskaffas. I skärgården behövs främst statslån för bostäder på glesbygdsområden.

Sjöfarten och speciellt småtonnaget är viktigt näringsgrenar och ger många arbetsplatser. Staten bör tillhandahålla förmånliga småtonnagelån, vilka ger möjlighet till en kontinuerlig förnyelse av tonnaget. Smidigare mönstringsvillkor för familjerederierna bör eftersträvas.

Turismen utgör ett viktigt komplement till basnäringarna. För att ge turismen en ökad betydelse bör åtgärder vidtas för att göra den mindre säsongbetonad. En fortsatt utbyggnad av turismen i skärgården kräver billigt kapital även för mindre företag. De nuvarande bestämmelserna för statliga krediter måste modifieras för att skärgårdsbefolkningen skall ha möjlighet att utnyttja dessa. Samtidigt bör åtgärder vidtas för att åstadkomma en organiserad turism. Detta bidrar till att förhindra den vandalisering av skärgården en okontrollerad massturism kan innebära.

För att förbättra situationen för näringslivet i skärgården anser Svenska folkpartiet att följande åtgärder bör vidtas:

• Produkterna från jordbrukets specialodlingar garanteras ett bestämt riktpris och skyddas mot utländsk konkurrens.
• Transportstöd i skärgården bör utbetalas för de merkostnader transporter av olika slag medför.
• Vården av fiskevattnen förbättras genom ett statligt fiskodlingsprogram.
• En pris- och marknadsföringslag för fiskerinäringen stiftas.
• Yrkesfiskare och binäringsfiskare beviljas ensamrätt till försäljning av fisk till partihandeln.
• Den inhemska fiskförädlingsindustrin utvecklas och skyddas not utländsk konkurrens.
• Vattenlagstiftningen förbättras så att yrkesfiskare snabbt kan få ersättning för förstörda fiskevatten.
• En utvecklingsfond för fiskerinäringen inrättas.
• Planeringen av turistnäringen sker i samarbete med skärgårdsbefolkningen, och turismen som huvud- och binäring i skärgården beaktas när olika stödformer utvecklas.
• Småindustrin och hantverkstraditionen i skärgården och kustbygder stöds genom u-områdespolitiska åtgärder.

En levande skärgård

En riksplanering av storindustrins lokalisering bör i skyndsam ordning genomföras. I samband härmed bör samtliga miljöfrågor som kan inverka på lokaliseringen beaktas.

Det kan inte vara förenligt med en modern miljövårdspolitik att förlägga tung industri, kärnkraftverk och oljeraffinerier i den känsliga skärgårdsregionen.

Transport av olja och andra kemikalier utgör ett allvarligt hot not vår skärgård. Klara stadganden son minskar riskerna vid dylika transporter bör utarbetas.

Informationen om nedskräpningens negativa följder bör intensifieras. Samtidigt bör också konsekvenserna av en ohämmad nedslitning av skärgårdens miljövården klarläggas.

Utomnordiska turister är ofta främmande för det ansvar som allemansrätten förutsätter. Regeringen bör därför brådskande utreda on den traditionella nordiska allemansrätten skall gälla också för turister från länder där denna rätt inte är känd.

Skärgårds- och kustbygdernas miljötillgångar utgör - förnuftigt utnyttjade - en unik och ovärderlig tillgång. För att denna miljö skall kunna bevaras anser Svenska folkpartiet att:

• Bestämmelser om tankfartygens maximistorlek i skärgårdsfarlederna utarbetas.
• Här nya farleder planeras och byggs bör miljövärden beaktas och de skador som uppstår ersättas.
• Särskilda småbåtleder och avgiftsbelagda gästhamnar inrättas.
• En tidsenlig lag om avfallshantering stiftas ned speciell hänsyn till skärgårdens känslighet för olika gifter.

Staten har med jämna mellanrum betonat vikten av att bevara en levande skärgård. Ansvaret för att dessa löften nu infrias vilar tungt på regering och riksdag, som hittills i det praktiska lagstiftningsarbetet förbigått skärgårdens speciella problem. Också den statliga och kommunala byråkratin förefaller att glömma bort att skärgården och dess inbyggare i alla avseenden bör få samma service av samhället som övriga medborgare.

Att genomföra alla de reformer son behövs för att bevara en livskraftig skärgård är svårt, då åtgärderna berör så många förvaltningssektorer på statlig och kommunal nivå. Den statliga skärgårdsdelegationen har inte getts tillräckliga resurser för att effektivt kunna utföra sitt viktiga arbete.

Arbetet för en levande skärgård måste föras vidare.

Därför anser Svenska folkpartiet att:

• Statens skärgårdsdelegation bör få större resurser.
• Skötseln av skärgårdsfrågorna anknyts till ett visst ämbetsverk, som erhåller tillräckliga personella resurser.
• Ett skärgårdsinstitut för en tvärvetenskaplig forskning kring skärgårdsproblemen inrättas.
• Hela skärgården hänförs till en speciell u-områdeszon.
• En speciell u-områdeslag för skärgården stiftas i brådskande ordning. Härvid beaktas skillnaderna mellan skärgårdens olika delar förslagsvis genom en indelning av skärgården i områden beroende på kommunnikationssvårigheterna i respektive område. Stödet för skärgårdens näringar bör utgå på basen av denna områdesindelning.

Svenska folkpartiet har som första parti krävt att en skärgårdslag bör stiftas. Partiet har också i alla regeringsförhandlingar under 1970-talet krävt och fått med ett speciellt avsnitt om skärgården och fiskerinäringen. I det förslag till ny u-områdeslagstiftning, som framlades i mars 1974, togs för första gången skärgården ned på förslag av partiets representant i kommittén.

Endast om hela landet inser betydelsen av att vår skärgård behåller sin livskraft kan denna unika bosättnings- och landskapsform bibehållas.

Svenska folkpartiet koraner att fortsätta sitt målmedvetna arbete för skärgårdsbornas och skärgårdens bästa.

Godkänd den 5 februari 1974